Förebyggande åtgärder mot mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikroorganimsmer

På den här sidan finns information om utredning och riskbedömning och ”åtgärdstrappan” för att välja skyddsåtgärder mot risker som är orsakade av biologiska agens, till exempel mögel, endotoxiner och liknande. Dessutom finns information om att förebygga hälsobesvär till följd av damm, mögel, toxiner och gaser som producerats eller orsakats av mikroorganismer.

Du hittar mer detaljerad information om skyddsåtgärder mot smittämnen på sidan Smittrisker i arbetsmiljön. 

Smittrisker i arbetsmiljön

Försök i första hand att förebygga riskerna

Alla biologiska agens som finns i arbetsmiljön är inte skadliga för hälsan. De som kan vara skadliga går i allmänhet att skydda sig emot genom att i första hand förebygga förekomsten av dem. När det inte går är det nödvändigt att använda tillräckliga skyddsåtgärder. Du som är arbetsgivaren ska se till att vidta de skyddsåtgärder som behövs för att förebygga hälsobesvär och olycksfall. För att göra det måste du se till att utreda vilka mikrobiologiska arbetsmiljörisker som finns, bedöma dem och med riskbedömningen som grund välja effektiva skyddsåtgärder. Därefter behöver du göra uppföljningar för att kontrollera att åtgärderna fungerar som de ska. 

När du vidtar skyddsåtgärderna ska du se till att göra det i en viss ordning:

  1. Avlägsna källan till riskerna helt
  2. Vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att minimera risken om det inte går att avlägsna källan
  3. Använd personlig skyddsutrustning när övriga åtgärder inte går att tillämpa eller är otillräckliga.

Exakt vilka åtgärder som behövs, beror på vilka risker som har identifierats och hur det ser ut på den enskilda arbetsplatsen. I föreskrifterna Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) finns regler om riskbedömning, planering och skyddsåtgärder för att undvika att arbetstagare drabbas av hälsobesvär på grund av biologiska agens.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Utredning och riskbedömning av mikrobiologiska arbetsmiljörisker

Alla arbetsgivare ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. I det ingår att man utreder om biologiska agens skulle kunna orsaka hälsobesvär eller andra risker på arbetsplatsen. Syftet med utredningen och bedömningen är att kunna identifiera de mikrobiologiska arbetsmiljörisker som finns i verksamheten så att man kan förebygga att de inträffar.

Utredningen kan visa att det finns risk för att biologiska agens skulle kunna orsaka hälsobesvär eller andra risker. Då ska man bedöma hur allvarliga de är och hur stor sannolikheten är för att de ska inträffa. En arbetsmiljörisk som innebär allvarliga konsekvenser för hälsa och där sannolikheten att den inträffar inte är försumbar, ska avlägsnas så långt det går. Om det inte går måste du som är arbetsgivare se till att vidta tillräckliga skyddsåtgärder.

Exempel på en sådan arbetsmiljörisk är att det finns en påtaglig risk att andas in stora mängder mögel och organiskt damm vid sanering av mögelskadat flis och spån. Eftersom det inte går att avlägsna risken, måste man ta till andra åtgärder. En åtgärd är att fukta materialet så att inte damm virvlar upp. En annan åtgärd är att använda utrustning som suger upp materialet hellre än att skyffla bort det. I det här fallet kan också personlig skyddsutrustning vara nödvändig.

Regler om riskbedömning och dokumentation av mikrobiologiska arbetsmiljörisker

Arbetsgivaren ska se till att utreda och bedöma riskerna för att mikrobiologiska arbetsmiljörisker inträffar. I föreskrifterna Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) finns regler om att utredning och riskbedömning ska ske på ett visst sätt och att resultatet ska dokumenteras.

Dokumentationen ska visa vilka risker som man har identifierat och vilka åtgärder som behövs för att undanröja riskerna. Den ska ses över regelbundet och ska ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet. När något ändras i verksamheten ska man också se över riskbedömningen för att kunna hitta sådant som kan förändra de mikrobiologiska arbetsmiljöriskerna. Dokumentationen ska finnas tillgänglig i verksamheten.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Läs mer om de olika mikrobiologiska arbetsmiljöriskerna på sidan Huvudsakliga risker med mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikroorganismer och på sidan Smittrisker i arbetsmiljön.

Huvudsakliga risker med mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikroorganismer

Smittrisker i arbetsmiljön

Utredning och bedömning i olika typer av verksamheter

Vilka mikrobiologiska arbetsmiljörisker som man kan bli utsatt för på olika arbetsplatser varierar naturligtvis mycket. På vissa arbetsplatser med stora risker, finns det behov av djupare utredning och bedömning av arbetsmiljöriskerna för att kunna vidta de skyddsåtgärder som behövs. För andra arbetsplatser där det inte finns några allvarliga mikrobiologiska arbetsmiljörisker kan det räcka med översiktliga utredningar och bedömningar. 

Om det finns allvarliga arbetsmiljörisker är det viktigt att den som gör bedömningen av riskerna har tillräcklig kompetens för att göra det. Om inte arbetsgivaren har tillgång till någon person med rätt kompetens inom sin egen organisation, behöver man anlita någon utifrån som har kompetens för att göra bedömningen. Företagshälsovården kan ibland ha sådan kompetens. För bedömning av specifika smittproblem kan man få stöd av smittskyddsläkare, vårdhygienisk expertis, Folkhälsomyndigheten eller Statens veterinärmedicinska anstalt.

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Statens veterinärmedicinska anstalts webbplats, öppnas i nytt fönster

Hur du gör utredningen och bedömningen

Utredningen av de mikrobiologiska arbetsmiljöriskerna ska göras systematiskt. Börja med att identifiera om det alls finns några arbetsmiljörisker till följd av förekomst, tillväxt eller tidigare förekomst av biologiska agens. I bilaga 1 A i föreskrifterna finns åtta frågeställningar som du först ska gå igenom.

Om du har identifierat att det finns risk för hälsobesvär, ska du fastställa exponeringens art. I bilaga 1 B i föreskrifterna finns fyra punkter som du ska beakta. Den första punkten handlar bara om smittämnen. Läs mer om smittämnen och riskklasser på sidan om användning av mikroorganismer.

Användning av mikroorganismer

Utredningen och bedömningen ska ses över regelbundet. När ändringar i verksamheten görs som kan påverka riskerna ska du också förnya riskbedömningen.

Dokumentera resultatet av utredningen och bedömningen

Resultatet av riskbedömningen ska dokumenteras. Hur omfattande dokumentationen behöver vara, beror på verksamheten och vilka arbetsmiljörisker som har framkommit. Du ska alltid dokumentera de här uppgifterna:

  • när riskbedömningen gjordes
  • vilka som har deltagit i riskbedömningen
  • vad som har bedömts
  • vilka åtgärder som behövs.

Se också till att få in utredningen och bedömningen av mikrobiologiska arbetsmiljörisker i organisationens systematiska arbetsmiljöarbete.

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1), föreskrifter

Läs mer om systematiskt arbetsmiljöarbete på sidan Arbeta med arbetsmiljön.

Arbeta med arbetsmiljön

Branscher med många likartade arbetsplatser

I vissa branscher finns det många arbetsplatser med likartade mikrobiologiska arbetsmiljörisker. Några exempel är lantbruk, avloppsreningsverk och laboratorier för mikrobiologisk eller kemisk diagnostik av prover från människor. För var och en av dessa verksamheter går det ofta att göra generella riskbedömningar över vanliga risker. Men man måste alltid ta hänsyn till lokala förhållanden i sin egen riskbedömning.

Branschorganisationer har oftast unik kunskap och kompetens inom den egna branschen och känner till vilka mikrobiologiska arbetsmiljörisker som är vanliga och hur man bör arbeta på bästa sätt. Därför ser vi gärna att branschorganisationer tar fram vägledningar eller informationsmaterial om de mikrobiologiska arbetsmiljöriskerna och hur de ska förebyggas för sådana verksamheter. På så sätt underlättas arbetet att ta fram bra bedömningar för tillräckliga skyddsåtgärder. Arbetsmiljöverket kan normalt inte delta i ett sådant arbete.Vi kan eventuellt granska det färdiga materialet vad gäller tolkningen av våra regler.

Åtgärdstrappan – planera ditt arbete

När det finns mikrobiologiska arbetsmiljörisker på en arbetsplats ska du som är arbetsgivare se till att vidta de skyddsåtgärder som behövs. Vilka åtgärder som behövs ska du avgöra med riskbedömningen som grund. Skyddsåtgärderna ska genomföras på ett sätt så att riskerna inte leder till skador eller andra hälsobesvär. Därför behöver du planera och organisera ditt arbete. De risker som du har identifierat ska undanröjas eller, om det inte är möjligt, minskas. I 6 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) formuleras det på följande sätt: ”Arbetet ska planeras, organiseras och bedrivas så att biologiska agens elimineras eller reduceras till en tillräckligt låg nivå, för att inte orsaka hälsobesvär eller olycksfall.”

Det finns en viss ordning som du ska följa när du överväger vilka skyddsåtgärder som ska genomföras. Denna ordning kallar vi för åtgärdstrappa och du hittar den med numrerade steg i 6 § i Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1). Här beskriver vi de olika stegen.

Ibland går det inte att helt undanröja riskerna vid ett visst steg. Det är ändå viktigt att gå igenom listan i ordningsföljd, utan att hoppa över något steg, och välja åtgärder från de senare stegen som komplement.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

1. Välj ett mindre skadligt smittämne eller biologiskt agens, om det är möjligt.

I de flesta fall är det inte möjligt att välja vilka biologiska agens som finns på arbetsplatsen. Det är i stort sett bara vid avsiktlig användning av biologiska agens som det är möjligt att välja . Läs mer om användning av mikroorganismer på sidan om användning av mikroorganismer.

Användning av mikroorganismer

2. Förebygg oönskad förekomst och tillväxt.

Ofarliga mikroorganismer och mögelsporer finns normalt i många olika miljöer utan att ställa till problem. Men om de tillväxer mycket eller om fel mikroorganismer tillväxer på fel plats, kan det bli problem i arbetsmiljön. Genom att ta bort förutsättningarna för tillväxt kan man förhindra att oönskade biologiska agens uppträder. En viktig förutsättning för allt levande är tillgång till vatten. Därför kan man undvika mögeltillväxt i arbetslokaler genom att snabbt åtgärda vattenläckor och förebygga kondens.

En annan viktig förutsättning är att det finns organiskt material som är lätt åtkomlig näring för många mikroorganismer. Därför är rengöring och god ordning också ett sätt att minska risken för oönskad förekomst och tillväxt. Organiskt material kan vara träspån, växtrester, matrester och liknande. Även föremål eller inredning som träpaneler och mattor kan få påväxt av mikroorganismer om man inte håller rent och om det finns fukt närvarande. Regelbunden rengöring av arbetslokaler innebär att man fysiskt tar bort hälsoskadliga mikroorganismer och de föroreningar som de behöver för tillväxt.

3. Välj arbetsmetoder, processer och tekniska anordningar som motverkar uppkomst av mikrobiologiska arbetsmiljörisker.

Det är viktigt att de arbetsmetoder, processer och tekniska anordningar som finns i verksamheten inte orsakar extra mikrobiologiska arbetsmiljörisker utan bidrar till att eliminera eller minska ned dem.

I verkstadsindustrin har det till exempel länge funnits problem med bakterietillväxt i skärvätskor. På senare tid har man tagit fram metoder för att reducera bakterier i skärvätskor utan tillsatser av biocider. Nu finns även skärstål som inte kräver skärvätskor.

Rengöring av förorenade golv och väggar med tryckluft eller trycksatt vatten kan innebära att man skapar moln med små fina vattendroppar (aerosoler) med mikroorganismer som lätt sprids. Man bör välja en annan rengöringsmetod om det finns risk för hälsobesvär. 

4. Vidta åtgärder så nära källan som möjligt.

Om det inte är möjligt att förebygga oönskad förekomst av biologiska agens genom metodval eller tekniska lösningar, måste man ta till andra åtgärder. I det ingår att försöka se till att oskadliggöra biologiska agens så nära källan som möjligt. Ett exempel är att täcka över reningsbassänger vid avloppsreningsverk. På så sätt går det att minska spridningen av aerosoler med mikroorganismer som bildas vid omrörningen av vattnet i bassängerna.
I 10 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) finns det krav på att man ska oskadliggöra (avdöda, inaktivera eller på annat sätt reducera) biologiska agens så snart det är möjligt.

5. Håll nere antalet personer som kan bli påverkade.

Genom att förebygga förekomst av biologiska agens, ha lämpliga arbetsmetoder, processer, teknisk utrustning och att vidta åtgärder så nära källan som möjligt, håller man också nere antalet personer som kan bli påverkade av biologiska agens. Men ibland räcker det inte. Då måste du som arbetsgivare se till att vidta fler åtgärder. Ett exempel är att man bara låter dem som ska sanera mögel finnas i byggnaden där arbetet sker.

6. Använd personlig skyddsutrustning.

När andra skyddsåtgärder inte är tillräckliga, är det nödvändigt att också använda personlig skyddsutrustning. Det är däremot inte acceptabelt att använda personlig skyddsutrustning i stället för andra skyddsåtgäder.

Andningsskydd och skyddskläder kan till exempel behövas för dem som är direkt sysselsatta med mögelsanering. Men för att skydda andra från mögelsporer kan andra åtgärder vara att föredra, som evakuering eller avskärmning och effektiv processventilation.

Förebygg hälsobesvär i arbetet på grund av damm och mögel

Det kan finnas många olika biologiska agens i organiskt damm, till exempel mögel, endotoxiner och torktåliga smittämnen. I vissa fall kan dammet eller innehållet i dammet ge upphov till hälsobesvär. Beroende på var det farliga dammet finns och vad det innehåller, finns det olika sätt att skydda arbetstagarna.

Undvik att andas in damm som innehåller mögel

Mögelsporer är mycket små, och koncentrationen av mögel i luften kan vara mycket hög innan man märker att det finns sådant damm i luften. Därför är det viktigt att man vidtar skyddsåtgärder direkt när man till exempel sanerar mögelangripna hus även om man inte alltid ser att det finns mögel i luften. Vad som är hälsofarliga koncentrationer varierar bland annat med vilken sorts mögel man är utsatt för.

Använd metoder som stoppar det farliga dammet

När man tar bort farligt damm ska man om möjligt använda metoder som inte gör dammet luftburet. Det är viktigt att inte bara den som tar bort dammet utan även de som finns i närheten inte riskerar att andas in damm.

Ibland går det inte att undvika dammande arbeten. Man kan behöva riva i mögelangripna väggar och golv i hus. Då ska man avgränsa arbetsområdet så att inga mögelsporer eller andra delar av möglet sprids direkt eller via ventilationen till angränsande rum. Ett sätt att göra det är att skapa undertryck genom att plasta in och suga ut luft från området som ska saneras.

Här är fler åtgärder för att minska risken att arbetstagare andas in skadligt organiskt damm:

  • Undvik att virvla upp damm som förorenats av djur eller genom tillväxt av mikroorganismer
  • Förebygg att organiskt damm ansamlas i stora mängder genom regelbunden städning
  • Fukta organiskt damm vid städning
  • Använd andningsskydd med P2- eller P3-filter om det inte går att undvika damm i luften. I starkt förorenad luft sätts filtren snabbt igen och man måste därför byta filter ofta. Fläktassisterat andningsskydd i kombination med helmask kan också vara lämplig utrustning.

Munskydd är inte samma sak som andningsskydd

För att skydda sig mot små dammpartiklar måste man använda andningsskydd. Munskydd är inte tillräckligt. De andningsskydd som man behöver för att skydda sig mot luftburet damm som mögelsporer ska ha täta filter. Läs mer om andningsskydd och munskydd på sidan Andningsskydd.

Andningsskydd

Förhindra att mögel växer till

Mögelsvampar behöver bland annat näring, vatten och lämplig temperatur för att växa. För det mesta är det tillgång på vatten som är den begränsande faktorn. När man söker efter mögel bör man därför leta efter var det är fuktigt. Det är vanligt att hitta mögel i samband med vattenläckor eller andra fuktskador. Ventilation som är feldimensionerad eller dåligt inställd kan ge kondens till följd av för hög luftfuktighet. Det ger goda möjligheter för mögel att växa. När man väl funnit en fuktskada är det därför viktigt att man ser till att åtgärda grundorsaken. Man behöver också byta ut eller se till att torka allt fuktigt byggmaterial.

Undersök inomhusmiljön

När arbetstagare eller skolelever får hälsobesvär på arbetsplatser är det inte ovanligt att man misstänker att det är mögel som är orsaken. Ibland bekräftas misstanken, men det är inte ovanligt att det finns andra faktorer i inomhusmiljön som kan ge hälsobesvär. Kemikalier, för låg luftväxling eller dålig belysning kan också ge hälsobesvär. Om det inte är alldeles uppenbart att det är mögel som är orsak till hälsobesvären bör man göra en bredare utredning av orsakerna. Läs mer om detta på sidan Inomhusmiljö och hälsobesvär.

Inomhusmiljö och hälsobesvär

Mätningar för att finna mögel – mät inte mögel i onödan

Mögel som tillväxer släpper inte alltid ifrån sig mögelsporer. Det innebär att man kan ha kraftig tillväxt av mögel i en byggnad utan att det finns särskilt mycket sporer i rumsluften eller sporer från uteluften. Ibland är det först när någon börjar röra i möglet som det finns några nämnvärda mängder mögeldamm i luften. På sommaren kan det dessutom finnas mycket mögelsporer i utomhusluften från flera sorters mögelsvampar. Därför är det svårt att använda mätningar av antalet mögelsporer som ett mått på hur mögelangripet ett hus är. På grund av detta finns det inte något gränsvärde för mögel i luft.

Det förekommer att firmor som mäter mögelsporer i luften anger om de finner mer av vissa sorters mögelsporer i inomhusluften än vad de bedömer vara normalt. Vad som är normala mögelsporkoncentrationer för olika mögelarter i inomhusluft finns det inga vetenskapliga riktvärden för. I vissa fall kan mätningarna ge en viss vägledning om att det kan finnas mögelproblem, men man ska vara medveten om osäkerheten i sådana mätningar.

Det är viktigt att välja rätt mätmetod

Vid mätningar av totalhalt mögelsporer och andra mikroorganismer i inomhusluften har man inte kunnat visa någon koppling mellan totalhalt och upplevda besvär. Forskare har också gjort en genomgång av mätningar av kemiska ämnen i drabbade hus, VOC (Volatile organic compunds, på svenska flyktiga organiska föreningar). Inte heller här har man hittills kunnat se någon tydlig koppling mellan totalkoncentrationen av VOC (TVOC) och hälsotillstånd hos arbetstagare i byggnaden. Detsamma gäller för koncentrationen av specifika organiska flyktiga ämnen från mikroorganismer, MVOC (Microbial volatile organic compounds).

Mätningar av totalhalt biologiska eller kemiska ämnen har alltså i de flesta fall ett mycket begränsat värde då det gäller att förstå kopplingen till arbetstagares hälsobesvär i mögeldrabbade byggnader. Innan man gör en mätning, måste man veta vilket syfte man har med mätningen. Man måste också veta att den tilltänkta mätmetoden kan ge mätvärden som uppfyller det syftet.

Fuktmätningar kan användas för att kartlägga var det finns fukt från vattenläckor och kondensvatten. I en del fall kan man också använda luftmätningar. Se vidare SWESIAQ:s råd för utredning av mikrobiell påväxt i byggnader (SWESIAQ, Swedish Chapter of International Society of Indoor Air Quality and Climate) som kan laddas ned från deras webbplats.

SWESIAQs webbplats, öppnas i nytt fönster

Förebygg hälsobesvär i arbetet på grund av toxiner och gaser

Man kan inte alltid förebygga att toxiner eller gaser bildas på grund av mikrobiologisk aktivitet. Därför behöver man vara uppmärksam på när toxiner eller gaser kan ha bildats och vilka åtgärder som behövs. Det ska du som är arbetsgivare göra genom den utredning och riskbedömning som ska göras i förväg.

Gaser och syrebrist kan uppstå i slutna utrymmen

Mikroorganismer kan ha producerat gaser i slutna utrymmen som större rörledningar, gödselbrunnar och lastutrymmen i båtar. Arbetsgivaren måste därför ha gjort en utredning och riskbedömning innan någon tar sig in i ett sådant slutet utrymme. Riskbedömningen ska ligga till grund för de åtgärder som ska vidtas för att man ska kunna utföra arbetet på ett säkert sätt. Alla som kan utsättas för riskerna måste känna till vad som gäller. Därför behövs det tydligt utformade rutiner för denna typ av arbete. Instruktionerna ska vara skriftliga. Det innebär att du som är arbetsgivare måste göra utredningen och riskbedömningen i god tid och i samverkan med arbetstagarna eller deras representanter, för att utforma tydliga rutiner och säkerställa att arbetstagarna har förstått vilka skyddsåtgärder som de måste följas.

Några punkter att tänka på vid planering av arbete i slutna utrymmen:

  • Ventilera utrymmet före och under arbetet
  • Använd mätutrustning som varnar för syrebrist och höga halter av gas
  • Se till att ingen arbetar ensam
  • Ha fullständig räddningsutrustning till hands
  • Använd rätt andningsutrustning.

Ett slutet utrymme behöver ventileras i god tid innan man går in i det och under hela tiden som man vistas där. Forcerad ventilation med hjälp av fläkt brukar behövas. Det är inte alltid möjligt att ventilera utrymmet i förväg och det är inte heller säkert att man får ut den skadliga gasen och får in tillräckligt med syre. Man ska också ha tillgång till mätutrustning som varnar för syrebrist och för höga halter av gas, till exempel svavelväte, kolmonoxid, koldioxid och explosiva gaser. Ensamarbete är inte tillåtet vid arbete i slutna utrymmen. Vid arbeten i slutna utrymmen där det finns risk för syrebrist eller gasförgiftning behöver det finnas fullständig rädningsutrustning till hands som gör det möjligt att komma till undsättning.

Det räcker inte att skydda sig med bara halv- eller helmask med gas- och dammfilter vid arbete i farlig atmosfär. Sådana hjälper inte mot syrebrist eller kolmonoxid. Man måste därför under hela vistelsen i slutna utrymmen få luft genom en andningsapparat om det inte går att effektivt ventilera utrymmet på annat sätt. Om det inte är för trångt kan en bärbar tryckluftsapparat med luftpaket som användaren bär på ryggen vara ett bra sätt att ordna lufttillförseln.

Regler om att förebygga hälsobesvär till följd av syrebrist och giftiga gaser

I föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) står det i 15 § att det ska finnas skriftliga instruktioner när det behövs för att förebygga hälsobesvär eller olycksfall.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

I 4 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ensamarbete (1982:3) står att man ska ordna så att arbetstagaren kan få snabb hjälp i en nödsituation vid påtaglig risk för kroppsskada.

Ensamarbete (1982:3), föreskrifter

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43) finns i 5 § krav på att luften ska undersökas och bedömas varje gång ett arbete ska påbörjas i en cistern, brunn, silo, ett lastutrymme eller liknannde. I 31 § samma föreskrifter finns hänvisning till detta krav. Där står också att om utrymmet inte kan ventileras så att luftens sammansättning blir säker ska lämpligt andningsskydd användas. I 32 § finns krav på att arbetet ska övervakas så att snabb hjälp kan erhållas. Det står också att lyft av person ur utrymmet ska vara förberett om det inte är uppenbart onödigt.

Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43), föreskrifter

Förebygg endotoxiner genom renhållning

Endotoxiner är delar från döda bakterier och räknas som biologiska agens. De kan förekomma i både fuktiga miljöer och i torrt damm. Man kan förebygga förekomst av endotoxiner genom att så långt som möjligt hindra eller minska tillväxt av gramnegativa bakterier. Det kan till exempel ske genom att man byter skärvätskor tillräckligt ofta eller att man rengör och underhåller vattenbehållare regelbundet.

Genom att förebygga och ta bort skadligt damm kan man också förebygga spridning av endotoxiner i damm.

Du hittar mer information om arbetsmiljön i avloppsreningsverk på ArbetsmiljöVA, www.arbetsmiljova.se.

ArbetsmiljöVAs webbplats, öppnas i nytt fönster

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2015-07-10