Förebyggande åtgärder mot smittrisker

På den här sidan hittar du information om hur man utreder och bedömer smittrisker i arbetsmil­jön, om ”åtgärdstrappan” och om skyddsåtgärder. Informationen bygger på föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Du som använder smittämnen avsiktligt hittar mer information på sidan om användning av mikroorganismer.

Användning av mikroorganismer

Mer information om andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker hittar du på sidan om mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker.

Mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker

Hur förbebygger man risker?

När någon riskerar att utsättas för skadlig inverkan av smittämnen i sitt arbete ska du som arbetsgivare vidta de skyddsåtgärder som behövs. För att göra det måste du ta reda på vilka mikrobiologiska arbetsmiljörisker som finns, bedöma dem och med riskbedömningen som grund välja effektiva skyddsåtgärder. Därefter behöver du göra uppföljningar för att kontrollera att åtgärderna fungerar som de ska.

I första hand ska du som arbetsgivare försöka förebygga förekomst av smittämnen. När det inte går är det nödvändigt att se till att dina anställda använder tillräckliga skyddsåtgärder.

När skyddsåtgärderna vidtas ska det göras i en viss ordning:

  1. Avlägsna källan till riskerna helt.
  2. Om det inte går, vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att minimera risken.
  3. Använd personlig skyddsutrustning när övriga åtgärder inte går att tillämpa eller är tillräckliga.

Exakt vilka åtgärder som behövs, beror på vilka risker som du har identifierat och hur det ser ut på den enskilda arbetsplatsen. I föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) finns regler om riskbedömning, planering och skyddsåtgärder för att undvika att arbetstagare drabbas av ohälsa på grund av smittämnen.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter 

Gör en utredning och riskbedöm smittriskerna

Alla arbetsgivare ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbetet. I det ingår att utreda om smittämnen skulle kunna orsaka ohälsa på arbetsplatsen. Syftet med utredningen och bedömningen är att du ska kunna identifiera de mikrobiologiska arbets­miljörisker som finns i din verksamhet, så att du kan förebygga att de inträffar. När du som arbetsgivare har konstaterat att det finns smittrisker i din verksamhet, ska du bedöma både hur allvarliga riskerna är och hur stor sannolikheten är för att någon ska bli smittad. Om du inte själv kan göra bedömningen, ska du ta hjälp av expertis, till exempel inom företaget, inom företagshälsovården eller det regionala smittskyddet.

Om din utredning visar att det finns smittrisker som inte är försumbara, ska du se till att avlägsna smittkällan om det går. Om det inte går måste du se till att vidta tillräckliga skyddsåtgärder.

Ett exempel på en sådan smittrisk som inte är försumbar, kan vara risken att bli smittad av smittämnen som ger allvarlig sjukdom när man tar emot patienter i akutsjukvården. I detta fall kan en skyddsåtgärd vara att ha isoleringsrum på akutmottagningen för patienter med konstaterad eller misstänkt allvarlig smittsam sjukdom.

Ett annat exempel är när det finns risk att smittas av salmonella eller papegojsjuka när man ska städa i ett utrymme där det finns fågelspillning. Smittämnen kan finnas dels i synlig fågelspillning, dels osynligt i dammet. I detta fall kan skyddsåtgärder vara att använda städmetoder som minskar risken för att damm virvlar upp och att använda personlig skyddsutrustning, som andningsskydd med rätt partikelfilter.

Regler om riskbedömning och dokumentation av mikrobiologiska arbetsmiljörisker

Arbetsgivaren ska se till att utreda och bedöma riskerna för att smittrisker och andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker inträffar. I föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) finns regler om hur utredning och riskbedömning ska ske och hur arbetsgivaren ska dokumentera resultatet.

I dokumentationen ska man kunna se vilka risker som man har identifierat och vilka åtgärder som behövs för att undanröja riskerna. Utredningen och bedömningen ska ses över regelbundet och när man ändrar något i verksamheten som kan ge förändrade risker. Dokumentationen ska finnas till­gänglig i verksamheten.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Du kan läsa mer om smittrisker på sidan om huvudsakliga risker med smitta.

Huvudsakliga risker med smitta

Du hittar mer information om andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker på sidan om mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker.

Mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker

Olika verksamheter har olika behov av utredning och bedömning av smittrisker

Det varierar vilka smittrisker som man kan bli utsatt för på olika arbetsplatser. På arbetsplatser där det finns risk för många smittämnen eller stora risker för smitta, behöver man göra en djupare utredning och bedömning av vilka riskerna är för att kunna åtgärda dem på bästa sätt. För andra arbetsplatser där det inte finns några allvarliga smittrisker kan det räcka med en översiktlig utredning och bedömning.

Oavsett om det finns stora smittrisker eller inte så allvarliga smittrisker, ska man välja de skyddsåtgärder som behövs utifrån resultatet av utredningen och bedömningen av riskerna.

Se till att ha rätt kompetens för bedömningen

När det finns smittrisker är det viktigt att den som gör bedömningen av riskerna och vilka skyddsåtgärder som behövs har tillräckligt kompetens för att göra det. Om du som arbetsgivare inte har tillgång till någon person med rätt kompetens inom din egen organisation, kan du behöva anlita någon utifrån. Ibland har företagshälsovården sådan kompetens. För bedömning av specifika smittrisker kan du också få stöd av smittskyddsläkare, vårdhygienisk expertis, Folkhälsomyndigheten eller Statens veterinärmedicinska anstalt.

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Statens veterinärmedicinska anstalts webbplats, öppnas i nytt fönster

Så här gör du utredningen och bedömningen

Du som ska utreda smittrisker ska göra det systematiskt. Börja med att identifiera om det alls finns några arbetsmiljörisker till följd av förekomst, tillväxt eller tidigare förekomst av smittämnen. I bilaga 1 A i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) finns åtta frågeställ­ningar som du börjar utredningen med. Frågorna omfattar också andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker, till exempel förekomst av mögel eller endotoxiner.

Om du har identifierat att det finns risk för ohälsa till följd av smittämnen eller andra biologiska agens, ska du fastställa vilken typ av exponering det är frågan om. I bilaga 1 B i föreskrifterna finns fyra punkter som ska beaktas. Den första punkten handlar bara om smittämnen, men alla punkterna måste gås igenom.

Du hittar mer information om riskklasser och klassificering av smittämnen på sidan om användning av mikroorganismer.

Användning av mikroorganismer

Du som arbetsgivare ska se till att se över utredningen och bedömningen regelbundet. När ni gör ändringar i verksamheten som kan påverka riskerna ska du se till att förnya riskbedömningen.

Dokumentera utredningen och bedömningen

Resultatet av riskbedömningen ska dokumenteras. Hur omfattande dokumentationen behöver vara, beror på verksamheten och vilka arbetsmiljörisker som har framkommit. Det gäller också vid smittrisk.

Du ska dokumentera:

  • när riskbedömningen gjordes
  • vilka som har deltagit
  • vad som har bedömts
  • vilka åtgärder som behövs.

Se också till att få in utredningen och bedömningen av mikrobiologiska arbetsmiljörisker i organisationens systematiska arbetsmiljöarbete.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1), föreskrifter

Du hittar mer information om systematiskt arbetsmiljöarbete på sidan om arbeta med arbetsmiljön.

Arbeta med arbetsmiljön   

Branscher med många likartade arbetsplatser kan ha generella riskbedömningar

I vissa branscher finns det många arbetsplatser med likartade mikrobiologiska arbetsmiljö­risker. Några exempel är infektionskliniker och akutavdelningar på sjukhus, avloppsreningsverk och laboratorier för mikrobiologisk eller kemisk diagnostik av prover från människor. För var och en av dessa verksamheter går det ofta att göra generella risk­bedömningar över vanliga risker. Man måste samtidigt ta hänsyn till lokala förhållanden i sin egen riskbedömning.

Sådant som varierar mellan arbetsplatser eller orter kan vara metoder, teknisk utrustning och frekvensen av smittor hos befolkningen. Branschorganisationer har oftast unik kunskap och kompetens inom den egna branschen och känner till vilka mikrobiologiska arbetsmiljörisker som är vanliga och hur man bör arbeta på bästa sätt för att skydda sig. Därför ser vi gärna att branschorganisationer tar fram vägledningar eller informationsmaterial om de mikrobiologiska arbetsmiljöriskerna och hur de ska före­byggas för sådana verksamheter. På så sätt underlättas arbetet att ta fram bra bedömningar för tillräckliga skyddsåtgärder. Arbetsmiljöverket kan normalt inte delta i ett sådant arbete, men vi kan i vissa fall granska det färdiga materialet vad gäller tolkningen av våra regler.

Åtgärdstrappan – planera ditt arbete

När du har undersökt arbetsmiljön och konstaterat att det finns smittrisker på en arbetsplats ska du som är arbetsgivare se till att åtgärda riskerna. I första hand ska du försöka få bort orsaken till smittrisken. Om det inte är möjligt, måste du vidta de förebyggande skyddsåtgärder som behövs.

Det finns en viss ordning som du ska följa när du överväger vilka skyddsåtgärder som ska genomföras. Denna ordning kallar vi för åtgärdstrappa, och du hittar den med numrerade steg i 6 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Här beskriver vi de olika stegen.

Ibland går det inte att helt undanröja riskerna vid ett visst steg. Det är ändå viktigt att gå igenom listan i ordningsföljd, utan att hoppa över något steg, och välja åtgärder från de senare stegen som komplement.

1. Välj ett mindre skadligt smittämne eller biologiskt agens, om det är möjligt

I de flesta fall är det inte möjligt att välja vilka smittämnen som finns på arbetsplatsen. Det är i stort sett bara vid avsiktlig användning av mikroorganismer som det är möjligt att välja vilka smittämnen som förekommer.

När man analyserar smitt­ämnen för diagnostik kan man ibland använda mindre farliga smittämnen som kontroller. De liknar i allt väsentligt de sjukdomsframkallande smittämnena men är mindre hälsofarliga. Du hittar mer information om använding av mikroorganismer på sidan om använding av mikroorganismer.

Användning av mikroorganismer

2. Förebygg oönskad förekomst och tillväxt

Genom att ta bort förutsättningarna för tillväxt kan man förhindra att smittämnen uppträder. Viktiga förutsättningar för tillväxt är fukt, organiskt material som är lätt åtkomlig näring och lämplig temperatur. Därför är rengöring och god ordning också ett sätt att minska risken för förekomst och tillväxt, framförallt av bakterier men också tåliga virus.

De metoder som används för att förebygga oönskad förekomst och tillväxt måste anpassas till den egna verksamheten. Vanlig städning kanske inte är tillräckligt om olika smittämnen förekommer i större mängd, till exempel vid vårdinrättningar eller om någon har varit magsjuk.

3. Välj arbetsmetoder, processer och tekniska anordningar som motverkar uppkomsten av mikrobiologiska arbetsmiljörisker.

Om det finns smittrisk kan man också behöva se över vilka arbetsmetoder, processer och tekniska anordningar som finns i verksamheten. Visar det sig att en viss metod, process eller anordning snarare skapar risk för problem, behöver man åtgärda det. 

Rengöring av förorenade golv och väggar med tryckluft eller trycksatt vatten kan innebära att man skapar moln med små fina vattendroppar (aerosoler) med smittämnen som lätt sprids. Man bör välja en annan rengöringsmetod om det finns risk för ohälsa.

Välj så långt som möjligt sådana arbetsmetoder som minskar risken för stick- och skärskador när arbetet innebär att hantera kroppsvätskor eller andra prover från människor eller djur. Använd sticksäkra produkter där det finns risk för kontakt med blod eller andra kroppsvätskor från människor eller djur.

4. Vidta åtgärder så nära källan som möjligt

Är det inte möjligt att förebygga oönskad förekomst av smittämnen och om inte heller metodval eller tekniska lösningar är tillräckligt eller ens möjligt, måste man ta till andra åtgärder. I det ingår att försöka se till att oskadliggöra smittämnen så nära källan som möjligt.

Ett exempel är att man i ett laboratorium som analyserar prover från människor eller djur använder desinfektionsmedel för att oskadliggöra eventuella smittämnen i provmaterialet när testerna är färdiga.

Ett annat exempel är att direkt efter användning på människor eller djur kasta en kanyl eller ett skalpellblad i en särskild avfallsbehållare, i stället för att mellanlagra den i en rondskål eller liknande.

5. Håll nere antalet personer som kan bli påverkade

Genom att förebygga förekomst av smittämnen, ha lämpliga arbetsmetoder, processer, teknisk utrustning och att vidta åtgärder så nära källan som möjligt, håller man också nere antalet personer som kan bli påverkade av smittämnena.

Exempel på ytterligare åtgärder för att hålla nere antalet exponerade personer kan vara att förlägga arbetet till särskild tid eller plats och att bara den personal som behövs för arbetet är närvarande. Det kan till exempel innebära att man begränsar antalet personer som vårdar patienter med allvarliga smittsamma sjukdomar eller vistas i laboratorier där smittämnen diagnostiseras.

6. Använd personlig skyddsutrustning

När andra skyddsåtgärder inte är tillräckliga, är det nödvändigt att också använda personlig skyddsutrustning. Det är däremot inte acceptabelt att använda personlig skyddsutrustning i stället för andra skyddsåtgärder.

Framför allt inom vård och omsorg kan man behöva komplettera vidtagna skyddsåtgärder med personlig skyddsutrustning som skyddsrockar och handskar.

Du hittar mer information om andningsskydd och munskydd på sidan om fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

Du hittar mer information om skyddsutrustning på sidan om personlig skyddsutrustning.

Personlig skyddsutrustning

Syftet med åtgärdstrappan

Följande mening inleder 6 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1). Meningen beskriver målet för skydds­åtgärderna.

”Arbetet ska planeras, organiseras och bedrivas så att biologiska agens elimineras eller redu­ceras till en tillräckligt låg nivå, för att inte orsaka ohälsa eller olycksfall.”

God hygienisk arbetsmiljöpraxis minskar riskerna för smitta

God hygienisk arbetsmiljöpraxis innebär att man arbetar på ett sätt som gör att man inte riskerar att bli smittad och undviker att smitta andra.

I föreskrifterna finns detaljerade regler om vad som är god hygienisk arbetsmiljöpraxis. Arbetssättet ska tillämpas när det finns smittrisk och inom vissa branscher. Det finns också utbildningskrav som gäller god hygienisk arbetsmiljöpraxis, se 14 § och 22 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Socialstyrelsen har utfärdat rekommendationer för basala hygienrutiner inom vården. Rekommendationerna är främst till för att skydda vårdtagare och samhället i övrigt. Våra bestämmelser om god hygienisk arbetsmiljöpraxis hindrar inte skyddet för patienten, men är främst till för att skydda arbetstagaren.

När ska man tillämpa god hygienisk arbetsmiljöpraxis?

Man ska tillämpa god hygienisk arbetsmiljöpraxis vid vård- och omvårdnadsarbete och i verksamheter där man kan komma i kontakt med blod och andra kroppsvätskor från människor. Det gäller också för andra arbetstagare, som väktare, poliser och personal på förskolor.

God hygienisk arbetsmiljöpraxis gäller också för arbete inom djurens hälso- och sjukvård. När man arbetar med vård av djur använder man ibland kanyler, skalpeller och andra vassa föremål. De regler som finns för att förebygga stick-och skärskador vid arbete med människor gäller även för verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård.

Du hittar mer information om zoonoser under sidan om fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

Slakteri- och livsmedelsbranschen omfattas däremot inte av bestämmelsen om god hygienisk arbetsmiljöpraxis. Men om det finns smittrisker eller andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker, gäller föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) i övrigt.

Vad är god hygienisk arbetsmiljöpraxis?

God hygienisk arbetsmiljöpraxis innebär bland annat att man i arbetet:

  • är noga med den personliga hygienen
  • använder handskar, skyddskläder och annan skyddsutrustning när det behövs
  • desinfekterar och tvättar händerna
  • hanterar kanyler och vassa föremål på ett säkert sätt
  • känner till de rutiner som gäller vid spill, stickskada och liknande.

De exakta bestämmelserna hittar du i 22 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1). Arbetsgivaren ska se till att de instruktioner och rutiner som finns på arbetsplatsen stämmer överens med bestämmelserna. Arbetsgivaren ska också se till att det finns nödvändig utrustning och att arbetstagarna följer arbetsplatsens instruktioner och rutiner.

På laboratorier där man hanterar kroppsvätskor eller annat material från människor eller djur ska man dessutom tillämpa god mikrobiologisk praxis. De bestämmelserna finns i 24 § Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Hänger hanterings- och skyddsinstruktioner ihop med god hygienisk arbetsmiljöpraxis?

Om det finns klar risk för smitta på en arbetsplats behöver det finnas skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner för att förebygga ohälsa eller olycksfall. Instruktionerna ska vara baserade på den utredning och riskbedömning som har gjorts. De ska vara tillgängliga för arbetstagarna och så tydliga att inte missförstånd kan ske.

När man tar fram skriftliga instruktioner behöver man se till att de stämmer överens med god hygienisk arbetsmiljöpraxis. Instruktionerna bör förtydliga hur denna praxis ska tillämpas praktiskt på den enskilda arbetsplatsen.

Vilken utbildning behöver arbetstagaren?

Arbetstagaren ska följa de muntliga och skriftliga instruktioner som arbetsgivaren ger, men det är också viktigt att den som kan utsättas för smitta får lämplig utbildning och träning. Utbildningen bör innehålla flera olika delar:

  • information om vilka smittämnen som kan förekomma i arbetet
  • innebörden av god hygienisk arbetsmiljöpraxis
  • rutiner för beredskap och åtgärder för att minska risker vid oönskade händelser, till exempel spill av blodprov/urinprov
  • hur man hanterar vassa föremål
  • hantering av avfall som innehåller vassa föremål
  • betydelsen av vaccination
  • övning och praktiskt handhavande.

På en arbetsplats där man arbetar enligt god hygienisk arbetsmiljöpraxis är risken liten för allvarliga tillbud och att bli smittad. Skulle en akut smittrisksituation inträffa har den som har utbildning och erfarenhet bättre förutsättningar att skydda sig emot smittan. Därför finns det krav i föreskrifterna på att en arbetstagare som kan komma i kontakt med blod eller andra kroppsvätskor från människor eller djur ska få utbildning. Kraven finns i 14 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Är det skillnad mellan god hygienisk arbetsmiljöpraxis och god mikrobiologisk praxis?

God mikrobiologisk praxis liknar till stora delar god hygienisk arbetsmiljöpraxis, men det finns några punkter som skiljer dem åt. God mikrobiologisk praxis innebär bland annat att man i sitt arbete:

  • är noga med den personliga hygienen
  • undviker att få smittämnen eller andra biologiska agens i munnen
  • undviker bildning och spridning av aerosoler, spill och stänk
  • hanterar kanyler och vassa föremål på ett säkert sätt
  • hanterar kulturer i slutna kärl
  • enbart använder skyddskläder innanför arbetsområdet, inte utanför
  • använder handskar, skyddskläder och annan skyddsutrustning när det behövs
  • känner till de rutiner som gäller vid spill, stickskada och liknande.

God mikrobiologisk praxis innebär att man arbetar på ett sätt som gör att man inte riskerar att bli smittad och undviker att smitta andra i arbete på laboratorier eller andra arbetsplatser där man använder mikroorganismer.

De exakta bestämmelserna hittar du i 24 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1). Arbetsgivaren ska se till att de instruktioner och rutiner som finns på arbetsplatsen stämmer överens med bestämmelserna. Arbetsgivaren ska också se till att det finns nödvändig utrustning och att arbetstagarna följer arbetsplatsens instruktioner och rutiner.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

När ska man tillämpa god mikrobiologisk praxis?

God mikrobiologisk praxis ska tillämpas i verksamheter där man använder mikroorganismer, oavsett om de är smittämnen eller inte. Denna praxis ska också tillämpas i laboratorier där man hanterar kroppsvätskor eller annat material från människor eller djur, till exempel vävnadsprover. Även vid andra laboratoriearbeten som kan innebära smittrisker bör man tillämpa god mikrobiologisk praxis.

Förutom god mikrobiologisk praxis ska man tillämpa god hygienisk arbetsmiljöpraxis i laborato­rier där man hanterar kroppsvätskor eller annat material från människor eller djur. Den gäller parallellt med mikrobiologisk praxis i laboratorier med sådana risker.

Bestämmelserna om god mikrobiologisk praxis finns i 24 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) och bestämmelserna om god hygienisk arbetsmiljöpraxis finns i 22 §. I 15 § finns krav på instruktioner och i 14 § finns krav på utbildning. Det finns också krav på skyddsåtgärder i tabell 1 i bilaga 3 C för arbete i laboratorier.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Du hittar mer information om mikrobiologiska laboratorieverksamheter på sidan om användning av mikroorganismer.

Användning av mikroorganismer

Olika smittvägar kräver olika sorters åtgärder

Nedan beskriver vi några viktiga åtgärder för att skydda arbetstagaren mot smittämnen som har olika smittvägar. De olika smittvägarna beskriver vi på sidan om huvudsakliga risker med smitta.

Huvudsakliga risker med smitta

Eftersom smittämnen smittar på olika sätt och har olika egenskaper behöver arbetsgivare ta hänsyn till vilka smittämnen det är fråga om för att avgöra vilka skyddsåtgärder som behövs. När det finns risk för smitta i arbetet ska man tillämpa god hygienisk arbetsmiljöpraxis. 

Man ska inte behöva bli sjuk på grund av att man utsätts för smittämnen i arbetet. Men när det gäller smittämnen som det är vanligt att smittas av i samhället, som förkylningsvirus, kan det vara svårt att avgöra om man har blivit smittad i arbetet eller på fritiden. Normalt ingår det inte i arbetsgivarens ansvar att utreda och bedöma riskerna för arbetstagare att smittas av vanliga förkylningsvirus. Det är när arbetsuppgifterna innebär nära kontakt med människor som man särskilt behöver beakta och förebygga sådana smittrisker. Det kan handla om arbete i förskolor, omvårdnad eller sjukvård. Man har i flera fall kunnat visa att god handhygien minskar risken att drabbas av många vanliga smittämnen.

Om arbetsgivare i sitt arbetsmiljöarbete följer de bestämmelser och råd om utformning och underhåll av arbetsplatser samt personalutrymmen som finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2), minskar riskerna att arbetstagare smittas av infektionssjukdomar eller utsätts för andra mikrobiologiska hälsorisker. På arbetsplatser där man riskerar att utsättas för allvarliga hälsorisker till följd av smittämnen behöver man ofta extra åtgärder för att skydda arbetstagarna.

Arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2), föreskrifter

Förebygg direkt och indirekt kontaktsmitta

Kontaktsmitta är vanligt på många arbetsplatser. Inom vård och omsorg är det kanske den vanligaste smittvägen.

När det finns risk för att arbetstagare kan bli smittade via kontaktsmitta är följande åtgärder viktiga för att minska smittriskerna:

  • att ha god handhygien och användning av handdesinfektionsmedel (handsprit)
  • att inte ta med händerna i ansiktet
  • att ha bra städrutiner på arbetsplatsen
  • att utrusta och organisera arbetsplatsen så att smitta förebyggs
  • att personalen är utbildad om riskerna och har fått de instruktioner som behövs om det finns stor risk att smittas av allvarliga smittämnen
  • att använda skyddshandskar om riskbedömningen visar att det behövs.

Förebygg smitta från kroppsvätskor

I arbeten där man kan komma i kontakt med kroppsvätskor från andra människor gäller särskilda regler. Då ska man arbeta enligt god hygienisk arbetsmiljöpraxis. Dessa regler gäller också i verksamheter inom djurens hälso-och sjukvård. Detta innebär bland annat att använda:

  • handskar vid risk för kontakt med kroppsvätskor
  • skyddskläder vid vård-och omvårdnadsarbete i nära kontakt med personer
  • visir när det finns risk för stänk av kroppsvätskor
  • andningsskydd om det finns risk för allvarlig luftburen smitta
  • stickskyddade vassa föremål och hantera det stickande/skärande avfallet på ett säkert sätt.

Förebygg droppsmitta och luftburen smitta

Droppsmitta är en vanlig smittväg vid luftvägsinfektioner. Många av de skyddsåtgärder som är viktiga för att undvika kontaktsmitta är också lämpliga att använda vid dropp- och luftburen smitta. Men ibland kan det behövas flera åtgärder, till exempel andningsskydd och munskydd. Det är skillnad på vilken funktion munskydd och andningsskydd har. Munskydd skyddar oftast bara mot stänk. För att skydda sig mot de små droppar och dammpartiklar som är aktuella vid luftburen smitta måste man använda andningsskydd. De andningsskydd som behövs för att skydda mot luftburen smitta ska ha täta filter. Du hittar mer information om andningsskydd och munskydd på sidan om fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

För att minska smittriskerna specifikt vid risk för smitta via dammpartiklar behövs ytterligare åtgärder, till exempel:

  • att man undviker att virvla upp damm som förorenats av gnagare och fåglar
  • att man vid städning fuktar damm som förorenats av gnagare och fåglar innan det städas bort
  • att man använder andningsskydd med rätt partikelfilter, om det inte går att undvika förorenat damm i luften.

Förebygg blodburen smitta

Blodburna smittämnen finns inte bara i blod utan kan också finnas i andra kroppsvätskor. Blodburen smitta kan också finnas på använda kanyler och andra vassa föremål som har använts på människor eller djur. Eftersom både människor och djur kan vara bärare av olika blodburna smittämnen men inte visa några symptom på sjukdom, är det viktigt att alltid betrakta blod och andra kroppsvätskor som smittförande.

De här åtgärderna kan minska risken för blodburen smitta:

  • Använd skyddshandskar.
  • Använd bara stickskyddade produkter.
  • Sätt aldrig tillbaka skyddshylsan på en använd kanyl.
  • Släng använda vassa föremål direkt efter användning i en särskild behållare för stickande och skärande avfall.
  • Räck aldrig över ett använt vasst föremål till en annan person.

Förebygg vektorburen smitta

För att undvika vektorburen smitta, är det viktigt att undvika de insekter eller fästingar som kan bära på smittämnen.

Dessa åtgärder kan minska risken för vektorburen smitta, men vilka man väljer beror på vilka smittämnen som är problemet:

  • Använd lämpligt insektsmedel.
  • Bär täckande klädsel och stövlar vid arbete i skog och mark och i parkområden.
  • Leta alltid efter fästingar och ta bort dem direkt efter att du vistats i områden där det finns fästingar.
  • Vaccinera dig mot fästingburet encefalitvirus (TBE).

Förebygg livsmedelsburen smitta

Risken att bli smittad av livsmedel i arbetet är förhållandevis liten. Men det är viktigt att vara noga med handhygienen och ha tillgång till handtvätt. Det finns livsmedelslagstiftning som har till syfte att hindra att människor blir sjuka av livsmedel. Det är viktigt att även följa denna lagstiftning om man arbetar med livsmedel och framförallt om man hanterar eller provsmakar råa eller otillräckligt upphettade livsmedel.

Förebygg vattenburen smitta

Smitta från avloppsvatten kan undvikas genom olika åtgärder. Några exempel på åtgärder kan vara:

  • tekniska åtgärder för att hindra stänk från öppna bassänger
  • avdödning av smittämnen genom upphettning, kemiska medel eller reningsprocessen
  • att minska halten smittämnen genom utspädning (processen)
  • åtgärder som behövs för att undvika aerosoler (små vattendroppar i luften som man kan andas in)
  • att erbjuda arbetstagare vaccin mot hepatit A, stelkramp och andra smittämnen som kan vara relevanta.

De åtgärder som behövs för att undvika tillväxt av legionellabakterier i ett vattensystem kan vara några av följande:

  • tillräckligt hög temperatur i systemet (minst 60 grader vid beredaren och 50 grader vid tappstället)
  • konstruktion av ledningssystemen så att vatten inte blir stillastående
  • urspolning av systemen med jämna mellanrum.

På sidan om fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön finns en vägledning för arbetsmiljön i avloppsreningsverk, arbetsmiljö VA.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

Åtgärder för att förebygga stick- och skärskador

Här finns information om hur man skyddar sig mot blodburna smittor på grund av stick- och skärskador.

Blodburna smittor märks inte alltid utanpå

Bland de blodburna smittämnena finns det många som kan ge allvarliga och ibland kroniska sjukdomar. De flesta är ovanliga, men inte alla. Exempel på blodburna smittämnen som inte är helt ovanliga i Sverige är hepatit B, hepatit C och humant immunbristvirus (HIV). Både människor och djur kan bära på blodburna smittor utan att ha några symptom. Därför ska man alltid arbeta med blod eller andra kroppsvätskor som om de vore smittade.

Arbetsmiljöer där blodburen smitta kan förekomma 

Det finns många olika verksamheter där man som arbetstagare kan riskera att komma i kontakt med blod och andra kroppsvätskor och där man kan råka ut för en stick- eller skärskada från vassa föremål. Exempel på sådana verksamheter är:

  • vården
  • äldreomsorgen
  • barnomsorgen
  • tandvården
  • polisen
  • omhändertagande av avlidna
  • tatuering och skönhetsvård
  • verksamheter inom djurens hälso-och sjukvård.

Regler för arbete med risk för blodburen smitta

Det finns särskilda regler för hur man ska arbeta om man kan riskera att komma i kontakt med blod eller andra kroppsvätskor. Detta arbetssätt kallas god hygienisk arbets­miljöpraxis.

Arbeta på ett sticksäkert sätt

För att undvika att smittas av blodburna smittämnen är det viktigt att man arbetar på ett sticksäkert sätt. Ett sticksäkert arbetssätt innebär att den som i sitt arbete använder vassa föremål som kanyler och skalpeller alltid måste hantera dessa föremål som om de vore smittförande efter att de använts på människor eller djur.

Arbetsgivaren ska se till att de hanterings- och skyddsinstruktioner som ska följas också innehåller instruktioner om hur man ska hantera vassa föremål. Arbetsgivaren ska också se till att de produkter som används är sticksäkra.

Följande åtgärder är viktiga för att man ska kunna arbeta på ett sticksäkert sätt:

  • Alla vassa föremål ska vara försedda med en säkerhetsfunktion.
  • Efter användning ska man genast lägga vassa föremål i en behållare avsedd för stickande/skärande avfall.
  • Man ska aldrig sätta tillbaka skyddshylsan på en använd kanyl.
  • Arbetstagare ska få utbildning i hur man arbetar på ett sticksäkert sätt och hur man hanterar vassa föremål med säkerhetsfunktion och andra säkra produkter.

Använd föremål med säkerhetsfunktion – stickskydd

Vassa föremål som kanyler eller lancetter ska vara försedda med en säkerhetsfunktion, så kallat stickskydd, som ska sitta ihop med det vassa föremålet. Direkt efter användning ska man aktivera säkerhetsfunktionen så att det inte går att sticka eller skära sig på den vassa änden.

Även vassa föremål med stickskydd ska kastas i en särskild behållare som är avsedd för stickande eller skärande avfall.

Stickskyddade vassa föremål ska användas inom alla verksamheter där det finns risk för att komma i kontakt med blod eller andra kroppsvätskor från människor eller djur. Slakteri- och livsmedelsbranschen är undantagen från kraven på stickskyddade vassa föremål och skydd mot blodburen smitta.

Använd andra hjälpmedel om det saknas säkerhetsfunktion

Det kan finnas situationer där det inte går att använda någon av de stickskyddade produkter som finns på marknaden i dag. Om man behöver använda ett vasst föremål som saknar säkerhetsfunktion, måste man använda andra tekniska hjälpmedel för att undvika stick- och skärskador. Ett exempel är magnetbrickor för suturnålar.

Observera att man bara får använda produkter utan stickskydd om det inte går att köpa denna produkt med stickskydd.

Det finns krav på avfallsbehållare

Det ska finnas en särskild avfallsbehållare för skärande och stickande föremål. Behållaren ska vara gjord så att de vassa föremålen inte kan tränga igenom väggen på behållaren. Avfallsbehållaren ska vara märkt med orden stickande/skärande avfall och i vissa fall med en skylt för smittrisk. Du hittar skylten på vår webbplats under kategorin Varningsskyltar på sidan om skyltar.

Skyltar

Om olyckan ändå är framme

Om man trots skyddsåtgärderna råkar sticka eller skära sig, måste det finnas skriftliga instruktioner i nära anslutning till arbetsplatsen. I instruktionerna ska det stå vart och till vem man ska vända sig för att få hjälp.

Man behöver snabbt göra en bedömning av hur stor risk det är att smitta kan ha förts över till den som stuckit sig. Därefter gör man en bedömning om det behövs medicinering eller förebyggande vaccination. En behandling måste sättas in mycket tidigt efter skadetillfället för att ha tillräcklig effekt. Om man känner oro och obehag över sin stick- eller skärskada så har man rätt till psykologiskt stöd.

Vidta åtgärder för att undvika antibiotikaresistenta bakterier

För att undvika smittämnen i allmänhet ska man tillämpa god hygienisk arbetsmiljöpraxis. Tänk på att det inte alltid märks om en person eller ett djur bär på antibiotikaresistenta bakterier. Eftersom antibiotikaresistens kan göra en bakterieinfektion mer svårbehandlad, är det extra viktigt att vara noga med hygien och förebyggande åtgärder. Du som är arbetsgivare måste se till att det finns förutsättningar för att arbeta enligt god hygienisk arbetsmiljöpraxis.

Medicinska förebyggande åtgärder och kontroller

Vaccinationer kan skydda mot vissa sjukdomar

Vaccination kan användas förebyggande men kan inte ersätta andra skyddsåtgärder, som bra arbetsrutiner, goda hygienrutiner eller personlig skyddsutrustning. Vid arbeten med speciella smittrisker kan vaccination ge extra säkerhet för den enskilde arbetstagaren. Exempel på sådana smittämnen är mässling, röda hund, hepatit B och tuberkulos. De vacciner som finns tillgängliga mot olika smittämnen varierar både i effektivitet och hur lång immunitet de ger. I förteckningen över smittämnen i riskklasserna 2, 3 och 4 i bilaga 2B till föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1) finns angivet om det finns verksamma vacciner.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Arbetsgivaren ska erbjuda kostnadsfri vaccination till personalen om riskbedömningen visar behov av detta. Arbetsgivaren kan däremot inte utifrån arbetsmiljölagen kräva att en arbets­tagare vaccinerar sig om arbetstagaren inte själv vill. I samband med vaccinationen är det viktigt att arbetsgivaren informerar arbetstagaren om vikten av att fortfarande arbeta på ett säkert sätt, eftersom vaccinet endast skyddar mot vissa sjukdomar och det dessutom finns vacciner som inte ger ett heltäckande skydd, till exempel vaccin mot tuberkulos. Även studenter på vård- och omsorgsutbildningar har rätt till kostnadsfri vaccination om risk­bedömningen visar behov av detta.

Förebyggande behandlingar med antikroppar eller mediciner

Vid misstänkt exponering för smittämnen som ger allvarlig sjukdom kan man i vissa fall behöva behandla förebyggande med antikroppar, antibiotika, vaccinationer eller annan medi­cinering. På arbetsplatser där det finns påtaglig risk för exponering för ett visst smittämne och det finns rimlig möjlighet till förebyggande behandling, bör man ha en skriven instruktion till arbetstagarna om detta och vart man ska vända sig om man har blivit exponerad. Exempel på sådana arbetsplatser kan vara diagnostik- och forskningslaboratorier eller vårdavdelningar där man vårdar smittade patienter.

I sällsynta fall kan man behöva ge antibiotika i förebyggande syfte till laboratoriepersonal. Ett sådant exempel är när man hittar brucellabakterier vid diagnostik i rutinlaboratorier som använder skyddsåtgärder på skyddsnivå 2.

När behövs medicinska kontroller?

Bestämmelser om medicinska kontroller finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2005:6).

Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2005:6), föreskrifter

Några exempel på medicinska kontroller som kan behövas med anledning av mikrobiologiska arbetsmiljörisker är dessa:

  • Undersökning av allergiska reaktioner och lungfunktionstest kan behövas då arbets­tagare är eller misstänks vara utsatta för mikrobiologiska luftföroreningar.
  • Personer som har nedsatt immunförsvar eller överkänslighet mot specifika biologiska agens kan behöva undersökas om de reagerar på något i arbetsmiljön.
  • Kontroll av immunitet mot olika smittämnen som tuberkulosbakterier eller röda hund­virus.

Arbetgivaren ska stå för kostnaderna för medicinska åtgärder och kontroller

Arbetstagaren ska kostnadsfritt bli erbjuden alla de medicinska kontroller och åtgärder som behövs enligt riskbedömningen. Se 17 § i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Företagshälsovården kan ge råd om arbetsmiljön

Företagshälsovården är inriktad på att ge stöd till arbetsplatser när det gäller hälsounder­sökningar och undersökningar av arbetsmiljön. De kan ofta också ge råd om hur arbetsmiljön kan förbättras utifrån bedömningar av de risker som finns på arbetsplatsen.

Den som har smittats eller misstänks ha smittats med vissa sjukdomar är skyldig att låta sig undersökas av läkare enligt reglerna i  smittskyddslagstiftningen.  

Hälsokontroll kan bli aktuell på grund av annan lagstiftning

Alla hälsokontroller som görs är inte nödvändigtvis sådana som ska ske enligt arbetsmiljölagen. Du som arbetar med livsmedel kan bli uppmanad av arbetsgivaren att genomgå en hälsoun­dersökning för att kontrollera att du inte bär på hälsoskadliga mikroorganismer som kan spridas till livsmedel. Om inte undersökningen också syftar till att förebygga ohälsa hos dig, är det inte en undersökning som har med arbetsmiljön att göra. Däremot kan det finnas krav enligt livsmedelslagstiftningen som du är skyldig att följa.

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2015-06-30