Fördjupning om mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker

Här hittar du fördjupande information om mögel, organiskt damm, toxiner och andra mikrobiologiska arbetsmiljörisker som kan hjälpa dig vidare i ditt arbetsmiljöarbete.

Att förebygga mikrobiologisk tillväxt

När man ska förebygga hälsobesvär till följd av mikrobiologisk aktivitet är det bra att ha viss kännedom om vilka egenskaper mikroorganismer har.

Fukt, näring och värme behövs för tillväxt

För att tillväxa behöver mikroorganismer fukt, näring från organiskt material och måttlig värme. Fukten kan komma från kondens eller kan finnas i det organiska material som mikroorganismerna hämtar näring ifrån.

I naturen bryter mikroorganismer ner döda växter och djur och därmed frigörs näring för nya organismer. Det organiska material som en mikroorganism behöver kan därför vara allt från levande växter och djur till mikroskopiska, nedbrutna delar eller matrester från människor.

Många mikroorganismer växer som bäst i temperaturer mellan 10 och 40 °C. Vilken temperatur som är bäst beror på den enskilda mikroorganismen. Mögelsvampar och bakterier som bryter ner organiskt material i jorden brukar föredra temperaturer runt 20 °C. Smittämnen brukar normalt växa bäst vid 35-37 °C.

Förebygg tillväxt genom att ta bort tillväxtbetingelser

På många arbetsplatser är det en effektiv strategi att se till att mikroorganismerna inte får någon näring eller bra tillväxtbetingelser i övrigt. Ibland räcker det med städning i andra fall måste man ta till andra åtgärder.

Några exempel på åtgärder som förhindrar att mikroorganismer växer till:

  • Se till att förebygga fuktproblem genom att kontrollera att inga rör läcker eller att byggnaden inte håller tätt mot väder och vind.
  • Städning med effektiva tvättmedel räcker ofta för att ta bort smuts och avdöda mikroorganismer.
  • Användning av desinfektionsmedel för att avdöda bakterier i laboratorier och industrier.
  • Reglering av temperatur och ventilation i inomhusmiljön för att det inte ska uppstå kondens.
  • Förhindra att legionellabaktererier växer till genom att konstruera rörledningssystem i fastigheter så att ljummet vatten inte blir stående i ”döda ändar” och rörslingor.

Överkänslighet

Vad är överkänslighet?

Överkänslighet mot ett ämne innebär att man är känsligare mot detta än vad befolkningen i allmänhet är. Allergi är en undergrupp av överkänslighet, som orsakas av reaktioner i kroppens immunsystem. Överkänslighetsreaktioner är vanliga vid byggnadsrelaterade hälsobesvär.

Hur vet man om man är överkänslig?

För att fastställa överkänslighet krävs testning. Ett exempel på vad man kan testa är hyperreaktivitet i luftrören. Man kan också testa ögon och näsa. Överkänsligheten gör att man är känsligare och snabbare upplever symptom.

Vad är hyperreaktivitet?

Hyperreaktivitet är en form av överkänslighet. Problem med hyperreaktivitet uppträder oftast hos astmatiker, men kan även uppstå hos andra. Känsligheten hos individen kan variera över tiden.

Personer med hyperreaktivitet kan ha lättare än andra att få slemhinnebesvär (luftvägsbesvär och irriterade ögon) vid kontakt med irriterande och starkt doftande ämnen, som tobaksrök, avgaser och parfymer. Sådana besvär kan också förorsakas av vissa kemiska ämnen i arbetsmiljön.

Vad är allergi?

Allergi innebär att individen utvecklat en ökad känslighet för något man tidigare varit exponerad för. Vanligen orsakas detta av specifika immunologiska mekanismer som till exempel att antikroppar (Immunoglobulin E) reagerar mot främmande ämnen. Det är inte alltid möjligt att påvisa specifika immunologiska mekanismer. Man kan utveckla symptom (till exempel ospecifika slemhinnebesvär) vid exponering för till exempel lukter utan att lukten i sig orsakar besvär. Allergier kan leda till astmatiska besvär.

Vad är allergen?

Ett allergen är ett ämne som ger en allergisk reaktion.  

Rivning och saneringsarbete i fuktskadade byggnader

Denna beskrivning gäller i första hand för byggnadsarbetare där en stor del av arbetsuppgifterna består av rivnings-/saneringsarbete i fuktskadade byggnader.

Arbetsmoment, till exempel:

  • att ta bort ytlig påväxt av mögelsvamp på befintliga ytor
  • ingrepp i vägg, golv och tak, där det finns angripet material
  • rivning av ventilationssystem
  • hantering av byggavfall
  • byggstädning efter ingrepp.

Exempel på tillvägagångssätt vid utredning och bedömning av riskerna

Riskbedömningen görs enligt bilaga 1 i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Utredning och bedömning av riskerna

  1. Förekommer förhållanden som gynnar oönskad tillväxt av mikroorganismer?

    Vid fuktiga förhållanden finns det alltid aktivitet av mikroorganismer, till exempel mögelsvampar. Det gäller särskilt om det förekommer lämpligt organiskt material, till exempel visst byggnadsmaterial eller föroreningar som spånrester.

  2. Är det en typ av arbete där hälsobesvär eller olycksfall som har samband med mikroorganismer vanligt förekommande?

    Ja, det är rimligt att anta vid rivnings-/saneringsarbete i fuktskadade byggnader.

  3. Förekommer mikroorganismer i stor mängd, hög koncentration och/eller speciella agens?

    Skadans omfattning avgör. Synligt mögel kan vara en varningssignal. När det gäller hälsopåverkan är det oftast mängden mögel som har betydelse snarare än vilka sorters mögel det är frågan om.

  4. Innebär vissa arbetsmoment större sannolikhet för exponering och/eller speciella risker?

    Ja. Ingrepp vid synlig förekomst av mikroorganismer. När man river eller på annat sätt arbetar med mögelskadat material kan det bildas luftburet damm som kan vara hälsofarligt. Om man torrsopar eller använder tryckluft vid byggstädning finns risk för att biologiska agens sprids med dammpartiklar och fuktdroppar.

  5. Finns risk för långvarig eller ofta förekommande exponering på arbetsplatsen?

    Ja, i detta exempel förekommer regelbundet arbete med fuktskadat byggmaterial.

  6. Förekommer det på arbetsplatsen hälsobesvär som kan tänkas vara en följd av exponering för mikroorganismer?

    Jämför symtom ”sjuka hus” samt akuta problem med influensaliknande symptom av typ ODTS (Organic Dust Toxic Syndrome = Akut Toxisk Alveolit) eller kroniska såsom allergisk alveolit. I vissa fall kan personer utveckla överkänslighet mot speciella ämnen, vilket kan behöva utredas av företagshälsovården.

  7. Kan många personer drabbas?

    Beror på hur arbetet är organiserat. Man kan överväga att utse vissa personer, som har fått särskild utbildning och individuellt utprovad personlig skyddsutrustning, att utföra vissa arbetsmoment. 

  8. Förekommer personalkategorier som behöver tas särskild hänsyn till? 

    Tänkbara kategorier: personer med astma och eksem samt andra som visar symtom på överkänslighet mot ämnena.

Exponeringens art

  1. Infektionsdos, smittvägar, sjukdomens allvarlighet, möjlighet till behandling etc.

    Vissa mögelsvampar, till exempel Aspergillus fumigatus, kan orsaka infektioner hos personer med nedsatt immunförsvar. Behandlas i särskild ordning om aktuellt.

  2. Kunskap om sjukdomar som kan orsakas av de mikroorganismer som förekommer, inklusive framkallande av överkänslighet och toxiska effekter

    Allergisk alveolit med nedsatt lungfunktion kan drabba den som under en längre tid har inandats mögelsporer. Sjukdomen har fått flera namn beroende på exponeringskällan: lantbrukslunga, justerverkssjuka, fliseldersjuka, trämögelsjuka med flera. 

    ”Akut Toxisk Alveolit”: En toxisk reaktion med feber och frossa, muskel- och ledsmärtor samt allmänna influensaliknande symptom efter inandning av damm med högt innehåll av svampsporer, bakterier och endotoxiner. Allergisk astma och rhinit.

  3. Förekommande biologiska ämnens motståndskraft mot uttorkning, värme, desinfektionsmedel etc.

    Mögelsvampsporer är relativt motståndskraftiga mot värme och desinfektionsmedel. Kemiska medel kan användas vid sanering av mögelsvamp på ytor. En del av dem har även en viss långtidsverkande effekt. Det är viktigt att komma ihåg att även avdödade sporer kan ge överkänslighetsreaktioner. Mögelporer kan överleva i torrt tillstånd mycket länge och kan börja växa när det blir tillräckligt fuktigt.

  4. Information om arbetsskador som kan sättas i samband med de mikroorganismer som kan förekomma.

    Det kan också finnas information om eventuella arbetsskador på den aktuella arbetsplatsen. Sökning i vetenskapliga publikationer kan också ge viss information.

Mätning/bestämning genom provtagning och analys

Om det behövs och är tekniskt möjligt ska mätning av biologiska ämnen göras för att fastställa arten och graden av exponering. Men vid denna typ av arbete är det knappast befogat med mätningar.

När det behövs ska skyddsåtgärder sättas in i förebyggande syfte. Det är viktigt att tänka på om det också behövs några åtgärder för att skydda andra, till exempel förhindra spridning genom avskärmning och/eller ventilationstekniska åtgärder. Luftföroreningar kan också spridas via ventilationssystemet till andra delar av byggnaden.

Andningsskydd och munskydd

Skillnad mellan andningsskydd och munskydd

Andningsskydd är till för att bäraren ska skyddas mot att andas in något skadligt till exempel rök, aerosoler, fibrer, bakterier eller virus. Regler och standarder för utformning styrs av EG-direktivet 89/686 om personlig skyddsutrustning.

Kirurgiska munskydd är avsedda att förhindra spridning av droppar i utandningsluften från bäraren till patienten. Regler och standarder för utformning styrs av EG-direktivet 93/42 om medicinsk utrustning.

Andningsskydd

Det finns olika typer av andningsskydd.

Filterskydd: Omgivningens luft passerar genom ett filter. Filterskydd kan vara ansiktsmasker, hel- eller halvmasker med utbytbara filter eller mask av filtermaterial. Den senare kallas också ibland filtrerande halvmask. Filtermasker är ibland försedda med utandningsventil.

Andningsapparat: Bäraren förses med luft eller syre från en oberoende källa via slang eller från en bärbar tub. Visir eller huva kan vara fläktmatad och fungera som filterskydd med omgivningsluft som passerar ett filter eller som andningsapparat med luft/syre från en oberoende källa.

Andningsskydd

Filter

Enligt svensk och europeisk standard måste filter i andningsskydd uppfylla filterprestanda för både fasta partiklar och vätskepartiklar (paraffinolja). Filtren klassas efter hur väl de avskiljer sådana partiklar med en storleksfördelning mellan 0.1 och 1.0 µm.

Passform

Filtrets avskiljningsförmåga utgör bara en del av ansiktsmaskens skyddsfaktor. En mycket viktig faktor är hur tätt skyddet sluter mot ansiktet. Andningsskyddet provas ut individuellt och testas för läckage, håll för filtret och andas in om det är hel- eller halvmask, eller andas ut häftigt om det är filtermask utan ventil. Om skyddet inte håller tätt på grund av skäggväxt eller annat får man välja fläktmatat andningsskydd.

Handhavande, övning

Det är viktigt att ta på andningsskyddet så att det sluter tätt. När skyddet tas av måste man tänka på att det kan vara förorenat, liksom att om man har handskar på sig så kan dessa vara förorenade. Handhygien är viktigt! Det är nödvändigt att få noggranna instruktioner om hur andningsskydden ska hanteras och att öva på- och avtagning. På hel- eller halvmasker är filtren utbytbara och kastas efter användning. Dessa masker går att återanvända efter rengöring och desinfektion. Förorenade filtermasker kastas i sin helhet. Riskbedömningen, som arbetsgivaren alltid ska göra, får visa om kasserade filter och filtermasker behöver hanteras som smittförande avfall.

Val av skydd

För att skydda bäraren mot luftburen smitta och små partiklar som mögelsporer behövs andningsskydd. De kan ge olika grad av skydd, och det gäller därför att välja rätt andningsskydd för rätt tillfälle. Arbetsgivarens riskbedömning ska alltid ligga till grund för detta val.

Ofta behöver också ögonen skyddas och då ger helmask eller fläktmatad huva eller visir bra skydd. Halvmask eller filtermask behöver ofta kompletteras med skyddsglasögon med sidoskydd eller visir.

Munskydd är inte tillräckligt för att skydda bäraren mot luftburen smitta, men kan i viss mån minska exponering för droppsmitta. Det är främst avsett för att ta hand om partiklar som kan spridas från användarens mun och näsa. Det används till exempel av sjukvårdspersonal för att skydda patienter vid operation eller brännskador. Det kan också användas för att skydda omgivningen från droppsmitta från en patient som nyser eller hostar. I detta fall är det mindre lämpligt med andningsskydd på patienten, särskilt om det har utandningsventil eftersom utandningsluften då inte passerar filtret. Däremot skyddar inte en sådan åtgärd personalen mot allvarlig luftburen smitta, utan får ses som ett komplement till den personliga skyddsutrustning som personalen måste använda.

Leverantörer

Leverantörer av andningsskydd är skyldiga att förse andningsskydden med särskild CE-märkning och svensk bruksanvisning. De har också ofta värdefull information om produkterna därutöver.

Föreskrifter om andningsskydd

I flera föreskrifter finns krav på personlig skyddsutrustning som omfattar andningsskydd, till exempel föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Det finns särskilda föreskrifter om användning av personlig skyddsutrustning (AFS 2001:3).

Användning av personlig skyddsutrustning (AFS 2001:3), föreskrifter

Mer information finns också i boken Din personliga skyddsutrustning.

Din personliga skyddsutrustning (H349), bok

Zoonoser

Zoonoser är smittämnen som kan spridas mellan djur och människor och orsaka sjukdom. Zoonotiska smittämnen kan överföras mellan djur och människa:

  • genom direktkontakt med smittade djur
  • via livsmedel eller vatten
  • från miljön
  • via vektorer som myggor och fästingar.

För den som i sitt arbete kommer i kontakt med djur är det viktigt att känna till att djur, utan att själva vara sjuka, kan vara bärare av smittämnen som kan ge sjukdom hos människa.

Mer information om enskilda zoonoser finns hos Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och hos Folkhälsomyndigheten.

Statens veterinärmedicinska anstalts webbplats, öppnas i nytt fönster

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Exempel på smittämnen som orsakar zoonoser och som kan förekomma i Sverige:

  • Salmonellabakterier och verotoxigena Escherichia coli (EHEC) kan förekomma hos nötboskap. Vissa andra salmonellatyper finns naturligt hos ormar, sköldpaddor och andra reptiler. Fåglar kan också bära på salmonellabakterier.
  • Tuberkulosbakterier kan smitta från bland annat hjortar i hägn och djur i djurparker.
  • Cryptosporidium är en parasit som kan förekomma hos lantbrukets djur, framförallt hos unga djur som kalvar och lamm. Parasiten utsöndras med avföringen och en människa kan smittas bland annat via direkt eller indirekt kontakt med lantbruksdjur eller via förorenat vatten eller förorenat livsmedel.
  • Campylobakter kan finnas hos fjäderfä, bland annat hos höns och kyckling. Bakterien överförs till människor främst via förorenade livsmedel och vatten, men också genom direktkontakt med smittbärande djur.
  • Parasiten Toxoplasma gondii kan orsaka missfall och fosterskador hos gravida. Parasiten kan förekomma hos katter och katten utsöndrar parasiten i sin avföring. Andra djur, bland annat får och svin, kan smittas via föda som förorenats av avföring från en infekterad katt. Människor kan också infekteras genom att äta kött från får eller svin som inte har upphettas ordentligt eller grönsaker som inte har sköljts ordentligt. Fårskötsel, framförallt hjälp vid lamning, kan också utgöra en risk för att smittas av parasiten. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter finns förbud mot att utsätta gravida för risk att smittas av toxoplasma. Läs mer om graviditet och toxoplasma hos Infpreg. Läs mer om förbudet på sidan om sanktionsavgifter.

Infpregs webbplats, öppnas i nytt fönster

Sanktionsavgifter

  • Harpest som orsakas av bakterien Fransciella tularensis finns främst hos harar och smågnagare. Ursprungligen fanns smittan i de norra delarna av Sverige men numera finns den i stort sett i hela landet. Harpest kan smitta via direktkontakt med smittade djur, inandning av förorenat damm, via mygg- och fästingbett eller intag av smittat vatten.
  • Sorkfeber som orsakas av Puumalavirus sprids av skogssorken via dess saliv, urin och avföring. Smittan kan spridas till människor dels genom direktkontakt med smittade sorkar, dels genom kontakt med förorenat damm som virvlar upp. Sorkfeber förekommer främst i Norrland men har börjat sprida sig söderut.
  • Bakterien Chlamydophila psittaci kan orsaka svår luftvägssjukdom hos människa, så kallad papegojsjuka. Smittämnet förekommer främst i smittade fåglars avföring och kan spridas till människa via damm från intorkad avföring i luften.
  • Fågelinfluensa är en virussjukdom som i vissa fall kan spridas till människor vid nära kontakt med fjäderfä eller deras avföring, men risken att smittas i Sverige är mycket liten.
  • Kontakt med damm är generellt en risk när man arbetar nära fåglar eller riskerar att komma i kontakt med fågelspillning och döda fåglar.
  • Brucellos kallas ibland Maltafeber eller undulantfeber när den drabbar människor. Sjukdomen orsakas av flera arter av brucellabakterier. Människor kan smittas framför allt via direktkontakt med infekterade djur eller via livsmedel (framförallt opastöri­serade mjölk eller ost). Sjukdomen är också en viktig laboratoriesmitta. Laboratorie­personal har smittats vid hantering av prover från personer som har smittats av brucellabakterien i andra länder.
  • De fästingburna sjukdomarna Borrelia och TBE (Tick Borne Encephalitis) är exempel på hur smittor från vilda djur kan överföras till människor via vektorer. Även sjukdomar som erlichios och babesios kan överföras via fästingar, men är inte lika vanligt förekommande som borreliainfektion eller TBE.
  • På senare år har man hittat rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) på ett fåtal rävar i Sverige. Rävens dvärgbandmask är en parasit som kan förekomma i rävarnas avföring. Såvitt man vet har ingen människa blivit smittad i Sverige.
  • Den antibiotikaresistenta bakterien MRSA (methicillinresistent Staphylococcus aureus) kan förekomma också hos djur. Djuren behöver inte själva vara sjuka själva utan kan vara bärare av bakterierna. MRSA-förekomsten hos djur i Sverige är lägre än i många av våra grannländer. MRSA sprids framförallt genom direktkontakt och därför är det viktigt med goda hygienrutiner när man arbetar med djur, bland annat i svinstallar och på slakteri. Läs mer om MRSA och anitbiotikaresistens på sidan Huvudsakliga risker med smitta.

Huvudsakliga risker med smitta

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2015-06-30