Sittande, stående och gående arbete

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna kan använda arbetsställningar och arbetsrörelser som är gynnsamma för kroppen. Det innebär till exempel att arbetstagaren ska kunna växla mellan att sitta, stå och gå om det är möjligt. Det ska också finnas en balans mellan aktivitet och återhämtning.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi (AFS 2012:2) ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna har möjlighet att påverka upplägg och genomförande av arbetet, så att de får tillräcklig rörelsevariation och återhämtning.  I föreskrifterna finns också regler om arbetsställningar och arbetsrörelser samt modeller för att bedöma sittande, stående och gående arbete.

Belastningsergonomi (AFS 2012:2), föreskrifter

Sittande arbete

Många arbetsuppgifter utförs idag sittande, till exempel vid dator- och bildskärmsarbete. Yrkesförare är ett annat exempel på en yrkesgrupp som sitter en stor del av arbetstiden. Perioderna av stillasittande utan avbrott kan bli långa.

Vid stillasittande är de större muskelgrupperna i kroppen inaktiva och energiomsättningen är låg. Långvarigt stillasittande har visat sig öka risken för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes, övervikt/fetma, några former av cancer och att dö i förtid. Risken minskar dock om man är fysiskt aktiv i övrigt. Även rörelseorganen, det vill säga muskler, senor, skelett, brosk, ledband och nerver, påverkas av långvarigt sittande. Muskler och leder behöver användas regelbundet för att behålla styrka och rörlighet. En lagom stor belastning är alltså nödvändig för hälsa och välmående.

När man arbetar sittande är det viktigt att arbetspositionen känns bekväm. Stolen ska kunna justeras på ett enkelt sätt. Arbetshöjd och räckområde ska vara anpassade till arbetsuppgift och individ och armarna ska kunna avlastas.

Det ska också vara möjligt att bryta stillasittandet. En viktig åtgärd om man sitter längre stunder är att undersöka om några arbetsuppgifter kan utföras stående. Går det att byta en del av stillasittandet mot fysisk aktivitet är det ännu bättre.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi (AFS 2012:2) kan du läsa mer om regler kring hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar på grund av arbetsställningar och arbetsrörelser. Där finns också modeller för bedömning av sittande, stående och gående arbetsställningar, liksom regler om handlingsutrymme. Handlingsutrymme innebär möjligheten att påverka upplägg och genomförande av det egna arbetet, för tillräcklig rörelsevariation och återhämtning.

Stående och gående arbete

Stående arbete är bra vid arbetsmoment som kräver stor rörlighet, kraft och räckvidd. Det ger också en bättre överblick, jämfört med att arbeta sittande.

Att stå för länge utan tillräcklig återhämtning är påfrestande för hjärta och blodomlopp. När inte musklerna arbetar dynamiskt påverkar det cirkulationen negativt. Vadmuskulaturen är en viktig pump för att hålla igång cirkulationen i kroppen. Även rygg, höfter, knän, ben och fötter belastas vid långvarigt stående arbete.

Om underlaget man står på är ojämnt, ostadigt, snett eller halt kan det leda till spända eller belastande arbetsställningar och arbetsrörelser. Både hårda eller alltför mjuka (sviktande) underlag kan orsaka onödigt tröttande belastningar. Vad som är lagom svikt beror på verksamheten. Ett underlag med ett mjukt ytskikt kan väsentligt öka påfrestningarna vid rullande hantering såsom förflyttning av vagnar, rullstolar, liftar och sängar. Påfrestningen kan till viss del minskas genom att ha ett golv med hårdare ytskikt och som är upplagt på reglar för att ge dämpning.

Golven ska vara säkra och rena

En annan åtgärd kan vara att byta till bredare hjul på lastbäraren och med större hjuldiameter. Man kan också installera takburna anordningar, såsom att ersätta golvburna liftar med takburna.

Beroende på underlaget behöver skorna ge lagom svikt. Det får inte bli för stumt eller för mjukt. Skorna behöver ha en tillfredsställande passform och ge lagom utrymme för foten. Ortopediska skoinlägg kan minska risken för besvär. I arbeten som innebär att man går mycket behöver skon också vara stadig med hälkappa, särskilt om man bär på bördor eller hjälper vård- eller omsorgstagare med förflyttningar.

För att förebygga besvär som kan uppkomma om man står mycket är det viktigt att det finns möjlighet att växla till sittande, möjlighet till fria rörelser såsom gående och att underlaget är stabilt, halksäkert, jämnt och vågrätt.t.

Fysisk aktivitet för att må bra

I de allmänna råden till Arbetsmiljöverkets föreskrifter i belastningsergonomi (AFS 2012:2) står att en dålig arbetsmiljö i allmänhet inte går att kompensera genom att träna upp styrka och kondition. Livsstilen har dock betydelse för hur man mår i både arbetet och under fritiden. Genom fysisk aktivitet och en i övrigt sund livsstil kan man upprätthålla eller förbättra sin kapacitet så att man klarar den dagliga tillvarons olika krav.

Fysisk aktivitet minskar risken för en rad sjukdomar, bland annat hjärt-kärlsjukdom, typ 2 diabetes, psykisk ohälsa, demens och vissa typer av cancer. Alla vuxna bör vara regelbundet fysiskt aktiva och begränsa sitt stillasittande. Enligt nationella riktlinjer, framtagna av Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA), rekommenderas vuxna att vara fysiskt aktiva sammanlagt 150 – 300 minuter i veckan, på minst måttlig intensitet. Ett alternativ till det kan vara 75 - 150 minuter per vecka på en hög intensitetsnivå. Med intensitet menar man hur ansträngande den fysiska aktiviteten är. Intensitet brukar delas in i nivåer från mycket låg till mycket hög. Måttlig intensitet ger en ökning av puls och andning, hög intensitet ger en markant ökning av puls och andning och mycket hög intensitet ger nära maximala nivåer av puls och andning. En person som är fysiskt aktiv på måttlig intensitet 150 minuter per vecka klassificeras som ”tillräckligt fysiskt aktiv”. Utöver det bör man också utföra muskelstärkande aktiviteter, minst två gånger i veckan. Lite fysisk aktivitet är bättre än ingen och mer är bättre än lite.

Förutom att minska risken för olika sjukdomar är fysisk aktivitet viktigt för att bibehålla funktionen i muskler och leder. Rörelse bidrar till en ökad cirkulation som gör att våra leder smörjs av ledvätskan och ämnesomsättningen i brosk och diskar underhålls, liksom rörligheten i leder och ryggrad.

Du kan läsa mer om fysisk aktivitet och träning som prevention mot arbetsrelaterade belastningsbesvär i RAP 2015:11 nedan:

Fysisk aktivitet och träning som prevention mot arbetsrelaterade belastningsbesvär (RAP 2015:11), kunskapssammanställning