Huvudsakliga risker med smitta

På denna sida hittar du mer information om de huvudsakliga riskerna med smitta i arbetsmiljön, när förekomsten av smittämnen inte är avsiktlig. Alla mikroorganismer som finns i arbetsmiljön är dock inte skadliga för hälsan. Men de mikroorganismer som är smittämnen kan orsaka sjukdom hos människor, oavsett om de finns i arbetsmiljön eller i samhället i övrigt.

Infektionssjukdomar som är orsakade av smittämnen är troligen det som människor i allmänhet tänker på när man talar om mikroorganismer och de risker de medför. För det mesta är det bakterier eller virus som är orsaken till infektionssjukdomar. Hur skadligt ett smittämne är beror bland annat på hur det smittar, dess förmåga att orsaka infektion samt förmåga att överleva i och utanför människan. Att smittas kan få olika allvarliga följder som beror på sjukdomens långvarighet, möjlighet till behandling och om den kan ge bestående men eller följdsjukdomar.

Vad är biologiska agens?

Biologiska agens är ett samlingsnamn för smittämnen och några andra faktorer som vi använder i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1). Som biologiska agens räknas smittämnen och andra mikroorganismer som mögelsvampar, cellkulturer av högre organismer och substanser som produceras av andra biologiska agens när de förekommer i anslutning till dem.

Definitionerna av biologiska agens och smittämnen finns i faktarutan nedan och i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1).

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Biologisk agens och smittämnen

Definitionen av biologiska agens

I föreskrifterna definieras biologiska agens så här:

Agens/faktorer av följande slag:

  1.  mikroorganismer, dvs. mikrobiologiska enheter, som kan föröka sig eller överföra genetiskt material,
  2.  cellkulturer av flercelliga organismer,
  3.  lägre förökningsbara enheter, däribland virus och prioner,
  4.  humana invärtesparasiter samt
  5.  beståndsdelar av eller substanser producerade av agens enligt a) till d) när de förekommer i anslutning till dessa agens.

Definitionen av smittämnen

Ett smittämne är enligt definitionen i föreskrifterna ett biologiskt agens som kan orsaka infektion hos människa, dvs. biologiskt agens i riskklass 2 eller högre.

Smittor i arbetsmiljön

Här får du information om hur man kan smittas och nämner några av de smittämnen som förekommer i arbetsmiljön. Mer information om några smittämnen som är viktiga för arbetsmiljön finns under sidan Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

Om du vill veta mer om enskilda smittämnen och de sjukdomar som de orsakar, kan du hitta information hos Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Vilka smittämnen man riskerar att bli smittad av beror på hur de smittar, och när och var de förekommer. Du hittar information om åtgärder för att förhindra smitta på sidan om förebyggande åtgärder mot smittrisker.

Förebyggande åtgärder mot smittrisker

Smittvägen beskriver hur ett smittämne smittar. Ett och samma smittämne kan ha olika smittvägar. Det är viktigt att känna till vilken eller vilka smittvägar ett smittämne kan ha för att avgöra vilka skyddsåtgärder man behöver ha i en verksamhet. Därför beskriver vi här nedan vad vi menar med olika smittvägar.

Direkt och indirekt kontaktsmitta innebär kontakt mellan människor eller med föremål

Kontaktsmitta innebär att smittan överförs direkt vid handskakningar eller vid kroppsnära vård av sjuka patienter. Smitta kan också spridas indirekt via kontakt med föremål som sjuka personer eller friska smittbärare har tagit i. Antibiotikaresistenta bakterier som meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) och förkylningsvirus sprids ofta via kontaktsmitta.

Droppsmitta och indirekt droppsmitta kan uppstå när man hostar

Om någon som drabbats av luftvägsinfektion hostar bildas ett moln av droppar som innehåller smittämnen. Dropparna kan nå 1–2 meter. Personer som finns i närheten kan få dropparna i ögonen eller andas in dem och bli smittade. Droppsmitta är en vanlig smittväg vid luftvägsinfektioner.

När dropparna från en hostning eller ett kräkanfall fallit ned på ytor och föremål i omgivningen kan smittämnena föras vidare via kontaktsmitta. Indirekt droppsmitta är en vanlig smittväg både vid luftvägsinfektioner och vinterkräksjuka.

Luftburen smitta och aerosoler

De droppar som transporterar smittämnen vid luftburen smitta är mindre än vid droppsmitta och kan bli kvar längre i luften. Sådana droppar kan uppstå när smittbärande personer andas ut eller när de droppar som uppstått när någon hostat eller nyst har torkat in till mindre volym. Finns det tillräckligt många små droppar i luften kan den som andas in dem bli smittad. Detta kallas att smittan är luftburen. Risk för luftburen smitta finns fram­för allt inomhus där det är låg luftomsättning. Utomhus blåser dropparna med smittämnen lätt bort eller späds ut. Exempel på smittämnen som kan spridas via luftburen smitta är mässlingvirus, influensavirus och tuberkulosbakterier.

Varje dygn avger vi människor stora mängder mycket små hudpartiklar. Många av dessa bär på bakterier. Partiklarna blir lätt luftburna, och man kan andas in dem. Hudpartiklar från patienter med sår eller hudinfektioner kan innehålla bakterier och orsaka infektion eller bärarskap av bakterier i näshålan, om man andas in partiklarna. Partiklarna kan också hamna på ytor, och smittämnen kan då spridas vidare genom kontaktsmitta. Exempel på bakterier som kan spridas på detta sätt är grupp A-streptokocker (GAS) och antibiotikaresistenta bakterier som MRSA.

En del mikroorganismer har god förmåga att överleva i torra miljöer och kan smitta när man andas in damm. Exempel på det är Puumalavirus som ger sorkfeber och bakterien Francisella tularensis som ger harpest. Båda dessa smittämnen kan förekomma i damm som förorenats av urin eller avföring från gnagare. Ett annat smittämne som sprids med damm via luften är Chlamydophila psittaci som kan finnas i fåglars avföring och ger upphov till papegojsjuka (ornitos) hos människor.

Faktaruta – aerosoler

Aerosol är små partiklar som är finfördelade i en gas, till exempel luft. Partiklarna kan vara fasta eller flytande. Aerosolen innefattar både gasen och partiklarna. Typiska exempel på aerosoler är rök, dimma och luftföroreningar. Både de droppar med smittämnen som kan ge droppsmitta och de som kan bära smittämnen vid luftsmitta, kan ingå i det som definieras som en aerosol. Även finfördelade dammkorn och hudflagor som bär smittämnen kan ingå i en aerosol. Övre gräns för partikelstorlekar som kan förekomma i aerosoler är ungefär 0,1 mm. 

Vattenburen smitta kan orsakas av bakterier, virus och parasiter

Man kan bli sjuk av att få i sig orent vatten som innehåller smittämnen. I avloppsvatten, slam och latrin kan det finnas smittämnen som kommer från tarmen hos människor. Det kan vara bakterier, virus och parasiter som orsakar diarréer eller andra sjukdomar som stelkramp och hepatit. Dysenteribakterier, cryptosporidiumparasiter och salmonellabakterier kan också smitta via vatten. Ibland behövs bara några få bakterier för att orsaka sjukdom.

I de fall arbetstagare blir smittade av vattenburna smittämnen är det ofta genom att man andats in aerosoler av det förorenade vattnet. Aerosoler med smittämnen kan uppstå när förorenat vatten omblandas häftigt eller luft bubblas igenom vattnet.

Legionellabakterier som orsakar pontiacfeber och legionärssjuka växer bäst mellan 18°C och 45°C. De kan förekomma i vanliga vattenledningar, klimatanläggningar, duschar och bubbelpooler. Man kan bara bli sjuk genom att andas in aerosoler med legionellabakterier. Bakterien är ganska vanlig, och det verkar framför allt vara människor med nedsatt immunförsvar som drabbas av pontiacfeber och legionärssjuka.

Blodburen smitta kan finnas i olika typer av kroppsvätskor

Blodburna smittämnen finns inte bara i blod, utan de kan också finnas i andra kroppsvätskor, särskilt om det finns spår av blod i dem. Vid blodburen smitta måste smittförande blod eller andra kroppsvätskor nå mottagarens blodbanor för att orsaka infektion. Man kan drabbas av blodburen smitta om man sticker sig på kanyler eller andra vassa instrument som använts på smittade personer. Exempel på blodburna smittämnen är hepatit B, hepatit C och humant immunbristvirus (HIV).

Det finns många olika verksamheter där man som arbetstagare kan riskera att komma i kontakt med blod och andra kroppsvätskor. Exempel på sådana verksamheter är sjukvården, omsorgen, barnomsorgen, polisen, omhändertagande av avlidna samt inom tatueringsyrken och skönhetsvården.

Vektorburen smitta orsakar Borrelia och TBE

Smittor som sprids med insekter eller spindeldjur kallas för vektorburen smitta. Smittämnet finns oftast inuti vektorn (insekten eller spindeldjuret) och förs vidare genom bett. I Sverige sprids Borrelia och fästingburen hjärninflammation (TBE, Tick Borne Encephalitis) på detta sätt. Bakterien Francisella tularensis som ger harpest kan smitta på flera olika sätt, bland annat genom bett av myggor och andra insekter. Myggor sprider också virussjukdomen Ockelbosjukan.

De olika vektorburna smittämnena finns inte överallt i landet. I vissa områden är det till exempel vanligare att fästingar har TBE-virus än i andra områden. Man kan kontakta det lokala smittskyddet för att få information om det förekommer någon vektorburen smitta.

Kända exempel på sjukdomar som sprids med mygg utomlands är malaria, denguefeber, West Nile fever och gula febern.

Zoonoser innebär smitta mellan djur och människa

Zoonoser är smittämnen som kan spridas mellan människor och djur och orsaka sjukdom. Zoonotiska smittämnen kan överföras mellan djur och människa antingen genom direkt kontakt, eller indirekt via livsmedel, vatten och miljön eller vektorer som myggor och fästingar. För den som kommer i kontakt med djur i sitt arbete är det viktigt att känna till att djur kan vara bärare av smittämnen som kan ge sjukdom hos människor, utan att djuren själva är sjuka.

Några exempel på zoonoser är EHEC (verotoxigena Escherichia coli), salmonella eller brucellos (även kallad Maltafeber eller undulantfeber) som kan smitta från lantbrukets djur, salmonella, campylobakterinfektion och papegojsjuka som kan överföras från fåglar, och sorkfeber (Puumalavirus) eller harpest (Francisella tularensis) från vilda gnagare samt olika vektorburna sjukdomar.

Du hittar mer information om olika zoonoser på sidan Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

Stick- och skärskador

Om man använder ett vasst föremål på en människa eller ett djur och råkar sticka eller skära sig, finns det risk för att överföra blodburen smitta. Exempel på vassa föremål är kanyler, lansetter och skalpeller. Risken att råka ut för en stick- eller skärskada ökar om man inte har tillräcklig kunskap om hur man ska använda de vassa föremålen eller om man använder produkter som inte är sticksäkra.

Här är några exempel på situationer där det finns risk för att råka ut för en stick- eller skärskada med risk för att överföra blodburen smitta:

  • Vid blodprovtagning eller behandling där man ger en injektion inom vården
  • Vid blodprovtagning eller behandling där man ger injektion på djur inom djurens hälso-och sjukvård
  • Vid städning där det använda vassa föremålet ligger dolt i sängkläder, tvätt eller liknande inom vården och omsorgen
  • Vid felaktig avfallshantering av använda vassa föremål
  • På laboratorier där man analyserar patientprover för diagnostik, till exempel på laboratorier för klinisk kemi
  • Vid behandling av brukare inom omsorgen, till exempel hjälp med injektion med insulin till en brukare med diabetes
  • Vid polisiärt omhändertagande och visitation av personer
  • Vid städning av allmänna utrymmen eller utomhusparker där vassa föremål kan finnas dolda.

Antibiotikaresistenta bakterier är svåra att bekämpa

Antibiotika är läkemedel som kan användas för att effektivt behandla olika sjukdomar som orsakas av bakterier. Det finns många olika typer av bakterier, och det finns flera typer av antibiotika som på olika sätt förhindrar att bakterier kan växa till. Vissa antibiotika påverkar bara en del av dessa bakterier, medan andra påverkar flera. I en del fall har bakterierna blivit motståndskraftiga mot ett eller flera sorters antibiotika – de är med andra ord antibiotikaresistenta. En antibiotikaresistent bakterie är svårare att bekämpa, eftersom den överlever en behandling som annars skulle ha varit effektiv. Antibiotikaresistensen kan spridas mellan bakterier. I dag ser vi en tydlig ökning av bakterier som är antibiotikaresistenta, både inom landet men framförallt i vår omvärld. Det är viktigt att motverka spridningen av antibiotikaresistenta bakterier för att även i framtiden kunna ha kvar antibiotika som ett effektivt läkemedel för att kunna behandla bakteriesjukdomar, som kan vara allvarliga eller livshotande.

Du hittar mer information om antibiotikaresistens hos Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

MRSA – gula stafylokocker

Så kallade gula stafylokocker (Staphylococcus aureus) är en vanlig bakterie i vår omgivning och på kroppen. Stafylokocker kan till exempel orsaka infektioner i sår. Sådana infektioner kan normalt behandlas med antibiotika. Men vissa typer av stafylokocker kan vara motståndskraftiga (resistenta) mot antibiotika. Det gör att dessa infektioner kan bli svåra att behandla och att de kan orsaka allvarliga sjukdomar hos känsliga individer. Dessa meticillinresistenta gula stafylokocker kallas MRSA och sprids lätt inom vården. Idag kan man ofta hitta MRSA på sjukhus, men även i olika omsorgsverksamheter och på andra håll i samhället.

MRSA utgör även ett arbetsmiljöproblem. Personal, framförallt inom vården och omsorgen, kan smittas av MRSA och dels bli sjuka själva, dels bli bärare av bakterien. Om man blir bärare av bakterien kan det innebära att man inte kan fortsätta att arbeta inom vissa verksamheter, till exempel med vård av tidigt födda spädbarn på neonatalavdelningar. Vissa individer löper större risk att bli bärare av MRSA, till exempel om man har sår eller eksem på huden.

Varianter av MRSA kan finnas hos sällskapsdjur och hos lantbrukets djur. Det är viktigt att människor som arbetar med djur, till exempel veterinärer, djursjukvårdare eller inom lantbruket är medvetna om detta.

Resistenta tuberkulosbakterier är mycket motståndskraftiga

Tuberkulos orsakas av bakterier (Mycobacterium tuberculosis) som kan smitta mellan människor via upphostningar. Tuberkulos är inte helt lätt att bota. De antibiotika som är effektiva har ofta kraftiga biverkningar. På senare år har tuberkulos blivit vanligare, och nu finns flera varianter som är motståndskraftiga mot olika sorters antibiotika. Problemet med antibiotikaresistenta tuberkulosbakterier är att de antibiotika som finns kvar att välja på inte alltid är lika effektiva som de som används i första hand. Dessa antibiotika kan också i vissa fall ge ännu svårare biverkningar. Det finns dessutom tuberkulosbakterier som är multiresistenta – de är alltså motståndskraftiga mot flera olika sorters antibiotika.

Exempel på smittrisker i olika arbetsmiljöer

Det finns många olika smittämnen och många olika sätt som smittämnen kan överföras till människor i arbetsmiljön. Här ger vi exempel på några arbetsmiljöer och några smittämnen som kan förekomma på arbetsplatser.

Du hittar mer information om olika smittämnen och vilka sjukdomar de kan ge hos Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Epidemiska sjukdomar finns på många olika arbetsplatser

Vid epidemier i samhället, särskilt under vinterhalvåret, kan virussjukdomar som vinterkräksjuka och influensa drabba många arbetsplatser. Det här kan påverka arbetsmiljön på flera sätt. Själva verksamheten kan drabbas när många personer är frånvarande samtidigt under en kort period, vilket innebär en ökad arbetsbörda för kvarvarande personal. Pågående epidemier i samhället innebär ökade smittrisker, framför allt för personal inom vård- och omsorgsverksamheter som förskolor eller akutmottagningar.

Legionella trivs i vattenanläggningar

Legionellabakterier trivs i stillastående vatten, till exempel i vanliga vattenledningar, klimatanläggningar, duschar och bubbelpooler. Bakterien kan ge upphov till pontiacfeber eller den allvarligare legionärssjukan. Den växer bäst mellan 18°C och 45°C. Du kan bli smittad genom att andas in förorenat vatten i droppform. Däremot förekommer inte smitta mellan personer.

Det finns fall där man har blivit sjuk av legionellabakterier efter arbete i pappersbruk och vid rörarbete. Utbrott av legionella har också skett via luftfuktare i olika miljöer.

Smittor finns på akutmottagningar, vid ambulansverksamhet och liknande

Det finns risk för att bli utsatt för många olika slags smittämnen för ambulanspersonal och på akutmottagningar, infektionsavdelningar och lättakuter. Det är verksamheter där man kan behöva ta snabba beslut för att hjälpa en svårt sjuk patient. Några smittämnen varierar över året, till exempel vinterkräksjuka och influensa. Andra smittämnen kan förekomma när som helst, till exempel smittämnen som kan finnas i blodet. I sådana situationer är det viktigt att inte glömma bort personalens säkerhet, särskilt vid provtagning av blod, luftvägssekret eller upphostningar.

I dessa verksamheter är det också extra stor risk för att man kan komma i kontakt med oförutsedda smittämnen, där vissa kan orsaka allvarliga sjukdomar som tuberkulos.

Stick- och skärskador i sjukvården och tandvården kan innebära smittöverföring

När man arbetar med vassa föremål, till exempel tar blodprov eller ger injektioner till en patient, kan man råka ut för en stickskada. Om patienten bär på en blodburen smitta, till exempel hepatit C eller HIV, finns det risk för smittöverföring. Såret som uppkommer vid en stick- eller skärskada kan även infekteras av bakterier.

Zoonoser vid arbete med djur

Att arbeta inom djurens hälso-och sjukvård och liknande kan medföra risk för överföring av smittämnen från de djur som man möter. Precis som vid vård och omsorg av människor är det viktigt att komma ihåg att även till synes friska djur kan bära på smittämnen, som MRSA.

Du hittar mer information om zoonoser på sidan om fördjupning om smittrisker.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

Provhantering i laboratorier kan innebära smittrisk

Hantering av prover från människor eller djur kan alltid innebära smittrisk. Oavsett om man gör kemiska eller mikrobiologiska undersökningar av ett sådant prov så kan det finnas risk för smitta.

MRSA inom omsorgen  

På arbetsplatser inom omsorg som hemtjänst, särskilt boende eller förskolor där man arbetar nära andra människor finns det en ökad risk för smitta. Under senare år har man haft flera utbrott av antibiotikaresistenta bakterier, framförallt MRSA, i sådana verksamheter. Det är inte alltid som man vet om en brukare bär på en smitta.

Smitta i damm inom lantbruk och jordbruk

Inom lantbruket finns det risk för smittor som överförs från djuren, så kallade zoonoser. Smittorna kan komma från de egna djuren, men även från skadedjur som sorkar, möss eller fåglar. Smittämnen kan finnas i och spridas via damm eller fågelspillning. Om man arbetar utomhus, till exempel inom skogsbruket, finns en risk att smittas av sjukdomar via fästingar eller mygg, så kallad vektorburen smitta.

Tarmsmittor kan förekomma i avloppsarbete

Avloppsvatten, slam och latrin innehåller alltid mer eller mindre smittämnen. Det finns särskilt risk för tarmsmittor som orsakas av bakterier, virus eller parasiter men även andra sjukdomar som hepatit eller stelkramp. Den största smittrisken är vid stänk från bassänger eller direktkontakt med innehållet i till exempel avloppsrör. Det finns även andra mikrobiologiska risker vid avloppsarbete.

Smittrisk vid myndighetsutövning som innebär nära kontakt med människor

Det finns många olika verksamheter i samhället där man arbetar i nära kontakt med människor. Kriminalvården och polisen är sådana exempel. En person som är omhändertagen kan ha en smittsam sjukdom eller bära på använda vassa föremål. Det kan innebära risk för att arbetstagaren smittas av sjukdomar som hepatit C eller tuberkulos.

Stick- och skärskador vid städning och renhållning

På offentliga utrymmen som i parker, på toaletter och tåg kan det också finnas vassa föremål. De är ofta dolda och är en risk vid renhållning och städning av dessa utrymmen. Om man råkar sticka eller skära sig på ett sådant föremål kan det finnas risk för smittöverföring av blodburna smittor eller av bakterier.

Skönhetsvård och fotvård

När man utför vissa behandlingar som pedikyr eller manikyr på en skönhetssalong kan det finnas risk för att komma i kontakt med smittor. Det kan vara bakterier som finns på huden eller smittämnen som finns i blod eller i andra kroppsvätskor.

Om man utför behandlingar som innebär att man gör hål i huden, till exempel piercing, är det extra viktigt att tänka på smittrisker. Många personer kan bära på smittämnen utan att själva känna till det och kan riskera att sprida smittor.

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2016-11-22