Allmänventilation

Allmänventilation behövs för att föra bort förorenad luft

De föroreningar som finns kvar i luften efter eventuell luftrening måste föras bort med hjälp av ventilation. Ventilation innebär att den förorenade luften inomhus byts ut mot frisk uteluft. Om luften utomhus är förorenad kan den behöva renas genom, till exempel, ett filter.

I skolor, kontor och liknande verksamhet där föroreningarna oftast avges utspritt i hela lokalen behövs bara allmänventilation. Genom en lämplig placering av till- och frånluft och med hänsyn taget till luftens temperatur och hastighet kan man se till att hela lokalen ventileras på samma sätt.

Allmänventilation behövs även när det finns processventilation i en lokal. Den behövs för att ta hand om de föroreningar från processerna som processventilationen inte fångar upp och de föroreningar från avges från människor och byggnadsmaterial.

Luften ska tillföras på ett sådant sätt att den inte orsakar drag. Det kan vara nödvändigt att förvärma uteluften. Oftast behövs fläktstyrd ventilation för att ge tillräckliga luftflöden utan att skapa besvärande drag och för att kunna förvärma luften.

Det finns dock inget krav på fläktstyrd ventilation i föreskrifterna för arbetsmiljön.   

Luftflödesbild i skolor och kontor, illustration                    

Luftflödet måste anpassas efter verksamheten

I skolor, kontor och liknande verksamhet är det framförallt kroppslukt, parfymer, byggmaterial och inredning som avger föroreningar. Dessa är normalt inte hälsofarliga, men påverkar komforten genom sin lukt. Vilken luktnivå som accepteras är oftast det som avgör hur mycket ventilation som behövs i skolor och kontor. Som anges på sidan om risker med dålig ventilation kan koldioxidhalten användas för att ta reda på om luftflödet är tillräckligt.

Risker med dålig ventilation

Slöjdsalar, kemilaboratorier och liknande är exempel på lokaler där luftföroreningar också kommer från farliga ämnen och processer. Läs mer om detta på sidan om processventilation.

Processventilation

För att koldioxidhalten på en arbetsplats inte ska bli för hög måste uteluft tillföras. Enligt de allmänna råden till föreskrifterna om arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2) kan det behövas ett uteluftsflöde på minst 7 liter per sekund och person vid stillasittande arbete i lokaler där personer vistas mer än tillfälligt. Till detta ska läggas minst 0,35 liter per sekund och m2 golvyta. Det första flödet krävs för att de flesta människor ska acceptera de lukter som kommer från människor. Det andra är vad som krävs för att de flesta ska acceptera lukterna från byggnadsmaterial och inredning. Som jämförelse kan nämnas att Boverkets byggregler anger 0,35 liter per sekund och m² som ett minimikrav för bostäder.

Hur mycket uteluft som behövs per person beror alltså på hur stor rumsarea varje person disponerar. I kontorsbyggnader kan det krävas ett uteluftflöde på ca 15 liter per sekund och person medan luftflödet i skolor och daghem behöver vara 8 liter per sekund och person.

Vid början av ett arbetspass ökar koldioxidhalten. Om både antalet personer och uteluftflödet är konstant, kommer halten så småningom att stanna vid en jämviktsnivå. För att den ska ligga under 1 000 ppm krävs ett uteluftflöde på drygt 8 liter per sekund och person. Detta är bakgrunden till det värde på 7 liter per sekund och person samt 0,35 liter per sekund och m2 som anges i de allmänna råden.

Om personerna i lokalen ökar sin fysiska aktivitet så kommer de att avge både mer föroreningar och mer koldioxid. Det krävs då ett högre uteluftflöde för att hålla halten under koldioxidnivån 1 000 ppm. Detta högre uteluftflöde krävs i sin tur för att ta hand om den ökade mängden föroreningar.

Luftflödet måste också utnyttjas effektivt

Rekommendationerna gäller under förutsättning att ventilationen är effektiv. Koldioxidhalten i luften där människor vistas beror också på ventilationens effektivitet. Om man har fullständigt omblandande ventilation kommer koldioxidhalten i vistelsezonen att vara densamma som i frånluften. Den så kallade luftutbyteseffektiviteten är då 50 procent.

Om koldioxidhalten är hög, trots högt luftflöde, kan det bero på att den tillförda luften utnyttjas dåligt. Man kan ha en ”kortslutning”, dvs. att en stor del av den tillförda uteluften går direkt ut med frånluften utan att komma rummet tillgodo. Luftutbyteseffektiviteten blir då låg. En orsak till detta kan vara att den tillförda luften är så varm att den aldrig sjunker ned i vistelsezonen.

Om man har ett ventilationssystem där uteluften tillförs med lite lägre temperatur än rumsluften, och nära golvnivå, kommer luften uppe vid taket att få en högre halt luftföroreningar och koldioxid än lägre ner. Om frånluften tas uppe vid taket kan luftutbyteseffektiviteten bli högre än 50 %.

I de allmänna råden till 16 § i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2) står att luftutbyteseffektiviteten ska vara lägst 40 procent.

Arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2), föreskrifter

En standard finns också

Värdet 7 liter per sekund och person anges även i standarden SS-EN 15251:2007. Där står att uteluftflödet 7 liter per sekund och person innebär att 80 procent av en normalbefolkning upplever luftkvaliteten som acceptabel när det gäller lukter från människor. Standarden utgår från försök med personer som kommer in i en lokal utifrån. För personer som redan befinner sig i lokalen krävs det lägre luftflöden för att nå samma acceptansnivå – eftersom man har blivit adapterad till situationen.

För att få lika stor acceptans för lukter från byggnadsmaterial och inredning, krävs det enligt standarden ett tillägg på: 
- 0,35 l/s och m² i byggnader med mycket låg avgivning av luftföroreningar. 
- 0,7 l/s och m² i byggnader med låg avgivning. 
- 1,4 l/s och m² i byggnader som inte har låg avgivning.

Uteluftsflödet 0,35 l/s och m², som anges i det allmänna rådet till AFS 2009:2, är alltså enligt standarden lämpligt för byggnader med mycket låg avgivning. Det är byggnader där en extraordinär ansträngning gjorts för att välja lågemitterande material, aktiviteter med avgivning av föroreningar är förbjudna och inga tidigare föroreningskällor (som tobaksrök) finns.

Luftflöden i industrier

I föreskrifterna om arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2) finns inga värden för lägsta godtagbara luftflöden i industrilokaler angivna. För att bestämma lämpliga luftflöden behöver man utgå från den specifika lokalens föroreningsalstring, utformning och enligt vilka principer ventilationen byggts. Om det finns hygieniska gränsvärden för luftföroreningarna i lokalen påverkar dessa också luftflödesbehovet.

Exempel på rekommenderade värden

I bilverkstäder förekommer exponering för många olika luftföroreningar varav en del är cancerogena. I de allmänna råden till föreskrifterna om arbete i motorbranschen (AFS 1998:8) finns följande förslag på luftflöden:

  • I lokal med mycket hög biltrafik: en luftväxling på lägst 7 liter per sekund och kvadratmeter golvarea.
  • I verkstadslokal och biltvätt: en luftväxling på lägst 3,5 liter per sekund och kvadratmeter golvarea.
  • I verkstadslokal med separat avgasutsug som ansluts till fordonet och följer detta hela tiden: en luftväxling på lägst 2 liter per sekund och kvadratmeter.

Arbete i motorbranschen (AFS 1998:08), föreskrifter

Överklagningsärenden

Det finns flera fall där ventilationskrav inom träindustrin har överklagats. Sådana ärenden har då bedömts av Arbetarskyddsstyrelsen eller regeringen. Här är exempel på tidigare beslut:

I snickerier har behovet av uteluft bedömts vara minst 2,5–3,5 liter per sekund och kvadratmeter golvarea. I några överklagningsärenden med liten verksamhet och luftiga lokaler har dock ett uteluftsflöde på minst 1,5 liter per sekund och kvadratmeter golvarea bedömts vara tillräckligt. I hyvlerier har det ställts krav på ett uteluftsflöde på minst 2 liter per sekund och kvadratmeter golvarea.

I de fall då processventilationen har varit i drift hela arbetsdagen och där frånluften har förts ut i det fria har ingen ytterligare frånluft krävts utan krav har då ställts på ”kontrollerad” tilluft.

Uteluftintag via maskinrum, öppna portar eller otätheter har inte godtagits. I ett fall där ingen verksamhet pågick under vintersäsongen bedömdes det att tilluften inte behövde vara fläktstyrd men att dragfrihet skulle kunna ordnas ändå.

Olika typer av ventilationssystem

Det finns olika typer av ventilationssystem: från enklare självdragssystem till mer avancerade fläktdrivna system med värmeväxlare. För att något ska räknas som ett ventilationssystem ska man ha gjort medvetna åtgärder för att främja luftväxlingen.

Även i en byggnad helt utan ventilationssystem får man en luftväxling men den sker genom otätheter i byggnadsstommen och kring fönster och dörrar. Har man däremot tagit upp speciella öppningar i byggnadsskalet, för att ta in och föra ut luft, kan man tala om ett ventilationssystem. Visserligen primitivt men likafullt ett system.

Det är i praktiken mycket svårt att inom industrin klara kraven på dragfri ventilation utan att ha fläktstyrd tilluftsventilation i verksamheter som pågår året runt.

I sällsynta fall kan det räcka med att frånluften är fläktstyrd och att tilluften kommer in via öppningar i byggnadens fasad. Då är risken emellertid stor att den tillförda uteluften skapar drag. Det beror på att den är ouppvärmd men också på att stora luftflöden kan komma in där man inte önskar det. Därför är luftintag via öppna portar eller fönster vanligen inte acceptabelt.

Var man sitter i lokalerna har betydelse för om man utsätts för drag från inkommande uteluft. Vid frånluftsventilation i kontor och skolor kan man ibland undvika detta genom att till exempel ta in luften bakom en radiator som förvärmer den luft som kommer in utifrån. Det möjliga flödet genom dessa är dock begränsat så det krävs att lokalerna är glest bemannade med relativt låga luftflöden per ytenhet.

Självdragsventilation, S-ventilation

Ett självdragssystem innehåller inga rörliga delar, det vill säga inga fläktar. Luftväxlingen genom byggnaden åstadkoms genom naturligt skapade tryckskillnader. Tryckskillnader över byggnadens ytterväggar uppkommer dels genom temperaturskillnader mellan inom- och utomhusluft, dels av vinden kring byggnaden. De temperaturberoende tryckskillnaderna förstärks om det finns en värmekälla i byggnaden, till exempel en ved- eller oljepanna, som har sin rökgaskanal i samma murstock som ventilationskanalerna.

Alla byggnader har självdrag oavsett om de är byggda för detta eller inte. Om självdrag ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt i skolor och kontorsbyggnader, bör det finnas frånluftskanaler. De ska utgå från bland annat skrivarrum och toaletter och mynna i en ventilationsskorsten så högt ovanför byggnaden som möjligt. Byggnadsskalet bör vara tätt men innehålla speciella uteluftsventiler i ytterväggen till kontorsrum och sammanträdesrum.

Rena självdragssystem byggs numera sällan men självdraget är en viktig del i hybridsystem. Du hittar mer information om hybridsystem längre ner på denna sida. I industrilokaler med krav på processventilation är det oftast omöjligt att få det att fungera med endast självdrag.

Fördelen med självdrag är att det är ett enkelt system som i sig inte ger något ljud.

En nackdel är att ventilationsflödet varierar med yttre förhållanden. Under sommarhalvåret blir luftflödet lägre, speciellt under varma, vindstilla dagar. Eftersom uteluften kommer in via fasaden kan den sommartid vara varm och bidra till höga temperaturer inomhus. Under vinterhalvåret kan draget ge problem eftersom uteluften kommer in ouppvärmd. När det är riktigt kallt ökar dessutom luftflödet vilket försvårar problemet. Det kan till viss del avhjälpas om uteluftsventilerna utformas så att de stängs mer och mer ju kallare det blir ute.

En annan nackdel med självdragsventilation är att det är svårt att styra hur luften fördelas mellan olika rum i byggnaden. Det är också svårt att återvinna energi ur den luft som lämnar byggnaden.

Frånluftsventilation, F-ventilation

Ett frånluftsventilationssystem består av fläktar och ett kanalsystem som suger ut luft från till exempel skrivarrum, toaletter och pentryn. Det är vanligt till exempel i skolor och kontorsbyggnader. I industrilokaler utgör processventilationen en del av frånluften. Övrig frånluft tas i närheten av förorenande processer.

Om processventilationen är i gång hela arbetsdagen, och har tillräckligt stort frånluftsflöde som leds utomhus, fungerar den som frånluft för allmänventilationen. Det räcker då med att uteluften tillförs på ett acceptabelt sätt. Om all processluft återcirkuleras, eller om processventilationen bara är i drift en del av dagen, behövs separat frånluft för allmänventilationen.

I ett frånluftssystem kommer uteluften in på samma sätt som vid självdrag, det vill säga genom otätheter eller speciella uteluftventiler i yttervägg. Fördelen jämfört med ett rent självdragssystem är att luftflödet kan hållas konstant oavsett växlingar i utomhustemperatur och vind samt att det går att återvinna värme ur den luft som lämnar byggnaden. Det går även att till viss del filtrera den inkommande uteluften.

Nackdelen med F-ventilation är densamma som för självdragsventilation med risk för drag och, under sommaren, höga temperaturer. Precis som vid S-ventilation är det också svårt att styra hur luften rör sig i byggnaden. Systemet alstrar dessutom mer ljud än självdragsventilation gör.

Från- och tilluftsventilation, FT-ventilation

I FT-ventilation har frånluftssystemet kompletterats med fläktar och kanalsystem som för in uteluft till de rum där människor oftast vistas. Det kallas fläktstyrd tilluft.

Fördelen jämfört med F-ventilationen är att man bättre kan styra hur luften rör sig i byggnaden samt att man kan förvärma den uteluft som tas in.

Nackdelarna är att systemet fungerar dåligt om byggnaden inte är tät samt att kanaldragningarna tar stor plats. Det finns också en risk för att uteluften påverkas negativt under transporten genom långa kanaler. Det kan till exempel hända om det finns fukt i kanalerna som ger en mikrobiologisk tillväxt, eller om kanalerna inte hålls rena.

Ett sätt att minska behovet av kanaler är med decentraliserad ventilation, som innebär att varje rum har ett eget FT-aggregat med värmeväxlare.

FTX-ventilation

FT-ventilation är numera alltid försedd med värmeväxlare och kallas då FTX-ventilation. Värmeväxlaren kan till exempel vara en plattvärmeväxlare eller en roterande värmeväxlare.

Roterande värmeväxlare ger den högsta verkningsgraden men har den olägenheten att en del av de gasformiga ämnena i frånluften läcker över till tilluften. De är därför olämpliga för frånluft från till exempel kök och rökrum samt industriella processer som svetsning. Roterande värmeväxlare bör inte heller användas i de fall man använder sig av ozonrening i frånluftskanalen. Det förekommer till exempel i storkök.

Hybridventilation

Hybridventilation innebär en blandning av självdragsventilation och någon typ av fläktstyrd ventilation. Det innebär att naturligt skapade tryckskillnader utnyttjas under de perioder då det är möjligt medan fläktstyrd ventilation tar över till exempel under sommarhalvåret. Hybridsystem är oftast utformade så att luften tas in genom olika typer av kulvertar där den kan förvärmas. Detta är viktigt för att undvika problem med drag.

Arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2), föreskrifter

Omslagsbild: AFS
Föreskrifterna gäller utformningen av arbetsplatser. De tar bland annat upp krav och råd om ventilation, klimat, omklädning, tvätt- och duschutrymme, inredning och utrustning samt utrymning.

Friska fläktar (ADI 550), broschyr

I den här broschyren kan du som arbetar med att hantera hälsofarliga ämnen läsa om hur du får en bra luftkvalitet. Ventilation är ett sätt att hålla koncentrationen av luftföroreningar på en acceptabel nivå.
Blev du hjälpt av informationen på den här sidan?

Tack för din medverkan. Du har nu hjälpt oss att förbättra av.se.

Senast uppdaterad 2018-01-08