Förebygg riskerna med användning av mikroorganismer

Som arbetsgivare kan du förebygga många av riskerna som kan uppstå när man använder mikroorganismer genom att se till att det finns rätt skyddsåtgärder.

Skyddsåtgärderna ska vara anpassade till de förutsättningar som finns på arbetsplatsen och det arbete som utförs. För att ta reda på vilka skyddsåtgärder som behövs, ska du göra en systematisk utredning och bedömning av vilka risker som finns och sannolikheten för att de uppkommer. Utifrån resultatet av riskbedömningen väljer du skyddsåtgärder. Alla steg finns beskrivna i detalj på undersidorna till denna sida (som du når via menyn).

Gör en riskbedömning

Det finns bestämmelser om hur utredningen och riskbedömningen ska göras och hur urvalet av skyddsåtgärder ska gå till. Du ska bland annat ta hänsyn till

  • mikroorganismens riskklass
  • smittämnens infektionssätt
  • de metoder som ska användas
  • vilka metoder som behövs för att oskadliggöra mikroorganismerna.

Under utredningen behöver du också ta hänsyn till om det förekommer mikroorganismer som inte ingår i användningen, men som kan utgöra risk för ohälsa.

Vidta nödvändiga åtgärder

I föreskrifterna AFS 2005:1 finns tabeller med skyddsåtgärder. Dessa gäller dels för arbete i laboratorier eller med djurförsök, dels för storskalig användning. Du får inte själv välja fritt bland skyddsåtgärderna, utan valet måste övervägas i en viss ordning. Ordningen kan liknas vid en ”åtgärdstrappa”, där man kan välja åtgärder från flera steg om de första stegen inte är tillräckliga. Tillsammans kommer de åtgärder du har valt att motsvara en viss skyddsnivå i tabellen. Den riskklass som mikroorganismen tillhör (se faktaruta) har också betydelse för vilken skyddsnivå som ditt arbete måste bedrivas på.

Anmäl verksamheten eller ansök om tillstånd

När du anmäler eller ansöker om tillstånd för en verksamhet där smittämnen ska användas, granskar Arbetsmiljöverket uppgifterna och kan komma att inspektera lokalerna och granska de valda skyddsåtgärderna innan du får påbörja arbetet. Om vi skulle bedöma att skyddsåtgärder eller något annat är otillräckligt måste du åtgärda det innan du får påbörja arbetet.

Det som avgör om du ska anmäla eller ansöka om tillstånd är bland annat vilken riskklass smittämnet tillhör och vad du gör med smittämnet. En anmälan eller ansökan om tillstånd är i sig inte en förebyggande åtgärd, men nämns här eftersom det hänger ihop med riskklassificeringen.

Tillstånd och anmälan för användning av mikroorganismer

Riskklasser och klassificering av smittämnen

Riskklasser

Mikroorganismer och andra biologiska agens klassificeras i riskklasser. Det finns 4 klasser, där 1 är den lägsta. Biologiska agens som hör till någon av riskklasserna 2–4 kallas för smittämnen. Klassificeringen utgår från riskerna i laboratoriemiljö.

Till riskklass 1 hör biologiska agens som normalt inte orsakar infektioner hos människor. Mikroorganismer som inte är smittämnen men som kan orsaka allergi eller överkänslighet hör till riskklass 1.

Till riskklass 2 hör smittämnen som kan orsaka infektioner som kan botas, förebyggas eller som normalt självläker. Ett exempel är vanliga förkylningsvirus.

Riskklass 3 omfattar smittämnen som kan ge upphov till sjukdomar med allvarliga konsekvenser och där möjligheter att bota eller förebygga är begränsade, eller så är sjukdomen mycket smittsam. Exempel på smittämnen i riskklass 3 är HIV och Mycobacterium tuberculosis (tuberkulos, TBC).

I riskklass 4 finns smittämnen som kan ge mycket allvarliga konsekvenser och där det finns ingen eller liten möjlighet att bota eller förebygga, risk för epidemisk spridning eller hög smittsamhet. Ett exempel är ebolavirus.

Medicinska förebyggande kontroller och åtgärder

Utöver de åtgärder som berör arbetsmetoder och hantering av smittämnen är det viktigt att göra medicinska kontroller och vidta åtgärder för att skydda arbetstagarnas hälsa. Alla medicinska kontroller och åtgärder som behövs enligt riskbedömningen ska erbjudas kostnadsfritt till arbetstagaren.

Exempel på medicinska förebyggande kontroller och åtgärder är

  • vaccination
  • hälsoundersökningar
  • kontroll av immunitet mot röda hund
  • upprepade serologiska undersökningar
  • immunglobulinprofylax (förebyggande antikroppsbehandling vid misstänkt exponering).

Det finns vaccin mot vissa smittämnen och det bör man erbjuda när det finns risk för exponering. Vaccination kan inte ersätta andra skyddsåtgärder, som en mikrobiologisk säkerhetsbänk eller personlig skyddsutrustning. Men vaccination kan ge extra säkerhet för den enskilde arbetstagaren vid arbete med vissa smittämnen.

Det är också viktigt att ha en plan för hur arbetstagarna snabbt ska få tillgång till rätt vård ifall de skulle exponeras för smittämnen trots att man har vidtagit skyddsåtgärder. Planen kan bland annat omfatta medicinska kontroller, medicinsk behandling direkt efter exponeringen för smittämnet eller andra medicinska åtgärder.

Läkar- och hälsoundersökningar

Hanterings- och skyddsinstruktioner

Det är viktigt att anpassa hanterings- och skyddsinstruktionerna för användningen av mikroorganismer för den egna verksamheten och att arbetstagarna delges informationen på ett språk som de förstår. Du som är arbetsgivare ska försäkra dig om att instruktionerna blir följda och att alla berörda uppfattar dem korrekt. Instruktioner för användning av smittämnen ska vara skriftliga. Om det behövs, ska också instruktioner för användning av mikroorganismer som inte är smittämnen vara skriftliga.

Instruktionernas utformning och innehåll

Instruktionerna kan vara olika omfattande, beroende på vilken personalgrupp som ska ha dem. Det är viktigt att du ger tillräcklig information både om eventuella risker och om avsaknad av risker även till personal som inte arbetar direkt med smittämnena, till exempel disk- och städpersonal eller djurtekniker.

Bra instruktioner ska ge tydlig vägledning och riktas till den som ska utföra uppgiften. Därför kan det finnas flera olika instruktioner för samma moment eller metod. Det behöver inte innebära att endast en instruktion är rätt. Men om till exempel olika forskargrupper ska arbeta i samma laboratorium med liknande smittämnen bör man komma överens om vilken instruktion man ska följa, så att det inte uppstår missförstånd om hanteringen. Tänk på att det är bra med generella instruktioner för liknande hantering, till exempel hur använda glasvaror som innehåller smittämnen ska dekontamineras innan de lämnas till disk.

Av instruktionerna ska det framgå vilken skyddsutrustning som ska användas, och när och hur. Det är till exempel inte säkert att ett och samma desinfektionsmedel är lämpligt att använda mot alla smittämnen i alla lägen. Valet av lämpliga skyddshandskar ska inte avgöras av smittämnet i första hand, utan beror till stor del på vilka kemikalier som hanteras tillsammans med smittämnena.

Åtgärder vid spill och andra oönskade händelser

Hanterings- och skyddsinstruktionerna ska alltid redogöra för vilka åtgärder man ska vidta vid oönskade händelser. En oönskad händelse är till exempel spill, en stickskada eller någon annan händelse som skulle kunna leda till ohälsa eller olycksfall.

Det är viktigt att ni på arbetsplatsen övar på de åtgärder som ni ska vidta vid oönskade händelser. Instruktionerna och åtgärderna behöver uppdateras och anpassas om ni upptäcker något vid övningen som saknas eller inte fungerar som det ska, till exempel skyddsutrustning för nödsituationer eller placeringen av desinfektionsmedel. För att upptäcka sådana saker är det viktigt att inte ersätta övningen med en muntlig diskussion eller ett skriftligt prov.

God mikrobiologisk praxis

Du som använder mikroorganismer i laboratorier ska tillämpa god mikrobiologisk praxis. I faktarutan finns regeln om god mikrobiologisk praxis kopierad från föreskrifterna AFS 2005:1. Några av punkterna i god mikrobiologisk praxis finns delvis med i de tabeller med skyddsåtgärder som finns i föreskrifterna AFS 2005:1. Arbetsgivaren behöver också se till så att hanterings- och skyddsinstruktionerna stämmer överens med god mikrobiologisk praxis. Läs mer om god mikrobiologisk praxis och god hygienisk arbetsmiljöpraxis på sidan om Smittrisker i arbetsmiljön.

Smittrisker i arbetsmiljön

God mikrobiologisk praxis

God mikrobiologisk praxis innebär att:

  • iaktta renlighet och god ordning
  • undvika ringar, armband, löst hängande hår och annat som kan försvåra god hygien och bidra till smittspridning
  • inte äta, dricka, applicera kosmetiska, använda tobaksvaror eller hantera livsmedel inom arbetsområdet
  • inte munpipettera eller i övrigt arbeta på sådant sätt att biologiska agens riskerar att hamna i munnen
  • undvika bildning och spridning av aerosoler, spill och stänk
  • ta hand om spill på ett säkert sätt och desinfektera kontaminerat område
  • använda de tekniska hjälpmedel som behövs för att undvika smitta
  • så långt möjligt undvika att använda vassa föremål
  • hantera vassa föremål, som varit i kontakt med smittämnen eller kroppsvätskor eller använts på människor eller djur, på ett säkert sätt och genast lägga dem i behållare avsedda för stickande/skärande avfall
  • aldrig sätta tillbaka skyddshylsan på en kanyl eller ett annat vasst föremål som använts på människor eller djur eller som kommit i kontakt med smittämnen eller kroppsvätskor
  • hantera kulturer i slutna kärl eller på annat sätt förhindra spridning
  • använda skyddskläder inom, men inte utanför, arbetsområdet
  • använda handskar om man riskerar att komma i kontakt med smittämnen eller kroppsvätskor
  • tvätta och/eller desinfektera händerna efter avslutat arbete och efter att ha tagit av handskar
  • ha rutiner för åtgärder vid oönskade händelser.

Hämtat från föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker (AFS 2005:1).

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2015-06-24