Arbete på höjd
Fall till lägre nivå är en av de vanligaste orsakerna till att personer omkommer eller blir allvarligt skadade i byggbranschen. Det finns därför krav på att man alltid ska förebygga fallrisker till lägre nivå.
Kort film om fallrisker och fallskydd
OBS! Från 1 januari 2015 kan den som arbetar utan något slags fallskydd få betala en sanktionsavgift. Se mer i föreskrifterna om byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3) där du bland annat hittar mer information i 56 a, 60 a, 86 a och 92 a §§.
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter
Fallrisker
Arbeten med fallrisker ska alltid riskbedömas, oavsett fallhöjd. Om det förekommer arbete med risk för att falla 2 meter eller mer, ska det alltid finnas en arbetsmiljöplan och i den ska det beskrivas hur fallriskerna över 2 meter ska åtgärdas.
Arbetsmiljöplan, öppnas i nytt fönster
Exempel på när det finns risk att falla till lägre nivå vid byggnads- eller anläggningsarbeten är:
- takarbete
- fasadarbete
- arbete från stege
- håligheter eller öppningar i till exempel bjälklag
- montering av prefabelement
- schaktkanter
- bergarbete
Välj gemensamma fallskyddsanordningar i första hand
Vid fallrisker ska man i första hand använda gemensamma fallskyddsanordningar, det vill säga skyddsanordningar som skyddar flera personer mot risken att falla. Om det inte är möjligt, ska personlig fallskyddsutrustning användas.
Välj personlig fallskyddsutrustning i andra hand
Personlig fallskyddsutrustning kan man bara använda i undantagsfall om gemensamma fallskyddsanordningar inte är möjliga att använda, eller där tiden för att få dessa anordningar på plats är betydligt längre än tiden det tar att utföra det aktuella arbetet.
Kom ihåg att tiden inte bara innefattar till exempel ett särskilt arbete på ett tak, utan alla arbeten som behöver utföras där. Läs mer i 57-58 och 88-89 §§ i AFS 1999:3.
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter
När personlig fallskyddsutrustning används är det viktigt att utrustningen är anpassad för arbetet och arbetstagaren. Utrustningen måste också sitta säkert fast i en godkänd förankringspunkt.
Arbeten med fallrisker är normalt olämpliga att utföra som ensamarbete. Används personlig fallskyddsutrustning ska en räddningsplan om någon faller och blir hängande, alltid finnas. Läs mer om personlig fallskyddsutrustning här.
Personlig fallskyddsutrustning som komplement
Tänk på att man alltid måste uppfylla de minimivillkor som finns i 60 a och 92 a §§ för att undvika sanktionsavgift vid arbete med 2 meter fallrisk eller mer. Reglerna innebär att man ofta måste komplettera gemensam fallskyddsutrustning med att använda personlig fallskyddsutrustning vid vissa moment. Som exempel krävs det att man använder personlig fallskyddsutrustning vid en förflyttning längs en stege med ryggskydd eller längs en takbrygga.
Arbete från stege ska om möjligt undvikas och bara användas vid kortvariga, enstaka arbeten där man inte kan välja andra bättre alternativ. Läs mer om krav på stegar i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om stegar och arbetsbockar.
Sanktionsavgifter inom bygg
Eftersom det förekommer många riskfyllda arbetsmoment som faller inom tillämpningsområdet för AFS 1999:3 om byggnads- och anläggningarbete, utfärdas sanktionsavgifter vid följande brister:
- Byggherren har inte föranmält byggprojekt som kräver förhandsanmälan till Arbetsmiljöverket (det vill säga är av en viss omfattning)
- Ingen arbetsmiljöplan har upprättats, och en sådan krävs (det vill säga att förhandsanmälan krävs, eller att arbete med särskild risk ska utföras i byggprojektet)
- Byggnads- eller anläggningsarbete utförs där fallskydd saknas och det finns risk för att någon faller 2 meter eller mer
Vanliga frågor och svar för sanktionsavgifter inom bygg, pdf, öppnas i nytt fönster
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter
Skydd mot skada genom fall (AFS 1981:14), föreskrifter
Användning av personlig skyddsutrustning (AFS 2001:3)
Skydda dig mot fallrisker (ADI 698), broschyr
Senast uppdaterad 2023-10-20