Arbete på hög höjd
Fall till lägre nivå är en av de vanligaste orsakerna till att personer omkommer eller blir allvarligt skadade i byggbranschen. Det finns därför krav på att man alltid ska förebygga fallrisker till lägre nivå. Det är också därför som man kan få sanktionsavgift om det pågår byggnads- eller anläggningsarbete utan fallskydd vid höjder på 2 meter eller mer.
Kort film om fallrisker och fallskydd
OBS! Från 1 januari 2015 kan den som arbetar utan något slags fallskydd få betala en sanktionsavgift. Se mer i föreskrifterna om byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3) där du bland annat hittar mer information i 56 a, 60 a, 86 a och 92 a §§.
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter
Fallrisker
Arbeten med fallrisker ska alltid riskbedömas, oavsett fallhöjd. Om det förekommer arbete med risk för att falla 2 meter eller mer, ska det alltid finnas en arbetsmiljöplan och i den ska det beskrivas hur fallriskerna över 2 meter ska åtgärdas.
Arbetsmiljöplan, öppnas i nytt fönster
Exempel på när det finns risk att falla till lägre nivå vid byggnads- eller anläggningsarbeten är:
- takarbete
- fasadarbete
- arbete från stege
- håligheter eller öppningar i till exempel bjälklag
- montering av prefabelement
- schaktkanter
- bergarbete
Vid fallrisker ska man i första hand använda gemensamma fallskyddsanordningar, det vill säga skyddsanordningar som skyddar flera personer mot risken att falla. Om det inte är möjligt, ska personlig fallskyddsutrustning användas.
Välj gemensamma fallskyddsanordningar i första hand
Skyddsräcken
Skyddsräcken ska vara hållfasta och tillräckligt höga (minst 1 m). De ska vara utförda så att det hindrar fall över, genom och under räcket. Skyddsräcket behöver därför minst bestå av tre tvärgående ledare (fotlist, mellanledare och överledare), eller ha motsvarande skyddskonstruktion som förhindrar fall (exempelvis helt tätt). Fotlisten ska normalt vara ca 0,15 m hög, mellanledaren ska vara placerad på mitten och överledaren i överkant av skyddsräcket. Om det finns lösa föremål som kan falla genom skyddsräcket så ska räcket vara inklätt eller helt tätt. Om räcke ska skydda mot fall från ytor som inte är plana eller låglutande behöver räckena utformas på ett annat sätt (tätare mellan räckesdetaljerna).
Ibland kan skyddsräcket behöva vara högre än 1 meter, exempelvis när arbetet utförs på branta tak. Om skyddsräcket är permanent och ingår i en byggnads ordinarie utrustning så är de ofta högre samt kan sakna fotlist.
Det finns inga exakta krav Arbetsmiljöverkets regler på hur skyddsräcken ska vara dimensionerade för att vara hållfasta i. Det finns däremot en frivillig Europastandard för temporära skyddsräckessystem (SS-EN 13374:2013) som många tillverkare har valt att utforma sina räcken utifrån. Ett skyddsräcke utformat enligt en standard ger även användaren ett stöd vid val av produkter.
När man använder trävirke i skyddsräcken är det viktigt att välja rätt sort. Man måste alltid ha konstruktionsvirke (eller motsvarande), och normalt rekommenderas att man väljer klassat så kallat konstruktionsvirke i minst klass C16 enligt SS-EN 338:2009 för att få tillräcklig hållfasthet. Ofta behövs högre hållfasthetsklass.
Om ett skyddsräcke inte monteras längs med exempelvis hela taket, utan bara där arbeten utförs, är det viktigt att räcket går tillräckligt långt utanför det aktuella arbetsområdet för att verkligen kunna fånga upp en person som faller. Det innebär att bredden på skyddsräcket behöver vara betydligt bredare än arbetsområdets bredd. Det är för att man säkert ska veta att räcket fångar upp någon som faller. En tumregel är att bredden på skyddsräcket ska vara: arbetsområdets bredd + 2 x (avståndet mellan skyddsräcke/takfot och ”vertikalt” upp till arbetsområdet, L i figuren nedan).
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter
Skyddsräcken ska alltid kontrolleras innan de börjar användas och under tiden de används.
Kollektiva skyddsanordningar
Välj personlig fallskyddsutrustning i andra hand
Personlig fallskyddsutrustning kan man bara använda i undantagsfall om gemensamma fallskyddsanordningar inte är möjliga att använda, eller där tiden för att få dessa anordningar på plats är betydligt längre än tiden det tar att utföra det aktuella arbetet.
Kom ihåg att tiden inte bara innefattar till exempel ett särskilt arbete på ett tak, utan alla arbeten som behöver utföras där. Läs mer i 57-58 och 88-89 §§ i AFS 1999:3.
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter
När personlig fallskyddsutrustning används är det viktigt att utrustningen är anpassad för arbetet och arbetstagaren. Utrustningen måste också sitta säkert fast i en godkänd förankringspunkt.
Arbeten med fallrisker är normalt olämpliga att utföra som ensamarbete. Används personlig fallskyddsutrustning ska en räddningsplan om någon faller och blir hängande, alltid finnas. Läs mer om personlig fallskyddsutrustning här.
Personlig fallskyddsutrustning som komplement
Tänk på att man alltid måste uppfylla de minimivillkor som finns i 60 a och 92 a §§ för att undvika sanktionsavgift vid arbete med 2 meter fallrisk eller mer. Reglerna innebär att man ofta måste komplettera gemensam fallskyddsutrustning med att använda personlig fallskyddsutrustning vid vissa moment. Som exempel krävs det att man använder personlig fallskyddsutrustning vid en förflyttning längs en stege med ryggskydd eller längs en takbrygga.
Arbete från stege ska om möjligt undvikas och bara användas vid kortvariga, enstaka arbeten där man inte kan välja andra bättre alternativ. Läs mer om krav på stegar i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om stegar och arbetsbockar.
Sanktionsavgifter inom bygg
Sedan 1 juli 2014 utfärdas sanktionsavgifter inom bygg och anläggning.
Vanliga frågor och svar för sanktionsavgifter inom bygg, pdf, öppnas i nytt fönster
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter
Skydd mot skada genom fall (AFS 1981:14), föreskrifter
Användning av personlig skyddsutrustning (AFS 2001:3), föreskrifter
Skydda dig mot fallrisker (ADI 698), broschyr
Senast uppdaterad 2021-12-27