Ansvar vid användning av mikroorganismer

Det är arbetsgivaren som ska se till att användning av mikroorganismer sker på ett säkert sätt. Det är också arbetsgivarens ansvar att se till att anmäla användningen till Arbetsmiljöverket och att ansöka om tillstånd om det behövs.

Arbetstagarna har i sin tur ansvar att följa de regler som arbetsgivaren ställt upp. Föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet gäller också för dig som inte har några anställda eller som bedriver familjeföretag.

Arbetsgivaren ansvarar för säker användning, anmälan och tillstånd

Du som är arbetsgivare ansvarar för att användning av mikroorganismer kan ske på ett säkert sätt. Du ska se till att undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna så att du kan vidta rätt åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall orsakade av mikroorganismer i arbetet. När du planerar åtgärder i verksamheter där mikroorganismer ska användas, är det viktigt att du också tar hänsyn till att det kan finnas andra mikroorganismer än de som ingår i användningen. Du behöver också ta hänsyn till andra personalgrupper än de som ska arbeta direkt med mikroorganismerna, som till exempel städ- eller diskpersonal.

Som arbetsgivare är du också skyldig att anmäla eller söka tillstånd för en ny verksamhet med användning av smittämnen enligt föreskrifterna AFS 2005:1. Du ska också anmäla väsentliga förändringar i sådana verksamheter. Om användningen innebär exponering för smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 ska du också se till att föra register över de arbetstagare som riskerar att exponeras.

Du ansvarar även för att anmäla allvarliga olycksfall eller tillbud till Arbetsmiljöverket. Det kan vara både en inträffad stickskada, en bekräftad smitta eller ett tillbud.

Tillstånd och anmälan för användning av mikroorganismer

Anmäl arbetsskada, webbplats, öppnas i nytt fönster

Arbetstagaren har eget ansvar för att uppmärksamma risker

Du som är arbetstagare ska uppmärksamma risker i arbetsmiljön och rapportera dem till din arbetsgivare eller ditt skyddsombud. Du måste även använda den skyddsutrustning som behövs och följa de säkerhetsinstruktioner som har tagits fram i verksamheten, för att undvika risker orsakade av användningen av smittämnen eller andra biologiska agens.

Om du är skyddsombud i en verksamhet som behöver tillstånd för användning av smittämnen, bör du lämna ett yttrande om verksamheten. Detta skickas till Arbetsmiljöverket tillsammans med ansökan. Skyddsombud ska inte ha arbetsgivaransvar utan företräder arbetstagarna gentemot arbetsgivaren.

Skyddsombud och arbetsmiljöombud

Personlig skyddsutrustning

Sanktionsavgifter

Det finns två bestämmelser i föreskrifterna AFS 2005:1 som har fått sanktionsavgift i stället för bötesstraff. Det är dels 20 § som handlar om förbud att utsätta gravida arbetstagare för vissa smittämnen, dels 21 § som handlar om register vid risk för exponering av smittämnen i riskklass 3 eller 4. Registreringskravet gäller även vid användning av sådana smittämnen, trots att man har vidtagit skyddsåtgärder och har tillstånd för verksamheten. På den här sidan beskriver vi kortfattat vad som gäller för dessa och när brott mot föreskrifterna kan ge sanktionsavgift. Du hittar föreskrifterna på sidan om föreskrifter (AFS).

Sanktionsavgifter

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Förbud att utsätta gravid för exponering av vissa smittämnen – 20 §

Det är förbjudet att låta en gravid arbetstagare vara sysselsatt med uppgifter som gör att hon riskerar att utsättas för röda hund-virus (rubella) eller toxoplasma, om hon saknar tillräckligt bra skydd mot smittämnet i fråga. Båda smittämnena kan ge mycket allvarliga konsekvenser vid smitta under en graviditet.

Om arbetsgivaren bryter mot förbudet, kan Arbetsmiljöverket besluta om en sanktionsavgift på 40 000–400 000 kronor beroende på företagets storlek. För att en sanktionsavgift ska beslutas, krävs åtminstone att

  • den gravida arbetstagaren har informerat arbetsgivaren att hon är gravid

  • det finns risk för skadlig exponering av något eller båda smittämnena

  • den gravida arbetstagaren saknar tillräckligt bra skydd mot smittämnet i fråga

  • arbetsgivaren trots ovanstående punkter sysselsätter arbetstagaren där hon riskerar att bli utsatt för smittämnet.

Vissa är undantagna från bestämmelsen om sanktionsavgift, till exempel ensamföretagare och den som gemensamt med en familjemedlem eller de som för gemensam räkning driver sådan verksamhet. Men man bör ändå inte utsätta sig för vissa smittor under en graviditet.

Sanktionsavgifter

Gravida och ammande arbetstagare

Fakta om rubella och toxoplasma

Vad är rubella?

Rubellavirus orsakar röda hund som är en klassisk, smittsam barnsjukdom. De allra flesta kvinnor i fertil ålder i Sverige har vaccinerats mot röda hund och har ett tillräckligt bra immunitetsskydd. Men det går inte att ta för givet att alla kvinnor har ett skydd. Däremot går det att ta reda på. Många landsting erbjuder gravida kvinnor att testa om de har immunsvar mot rubellaviruset.

Vad är toxoplasma?

Toxoplasma är en parasit som kan finnas till exempel i rått kött eller i katters avföring. Toxoplasmaparasiten smittar inte mellan människor, men kan överföras till fostret. Det finns inget vaccin mot toxoplasma.

Var finns mer information?

Mer information om infektioner hittar du hos Infpreg, kunskapscentrum för infektioner under graviditet. Mer information om olika smittämnen hittar du på sidorna om smittskydd och sjukdomar hos Folkhälsomyndigheten. Mer information om zoonoser som toxoplasma hittar du hos Statens Veterinärmedicinska anstalt.

Smittämnen och graviditet, Kunskapscentrum för infektioner under graviditet, öppnas i nytt fönster

Smittämnen, Folkhälsomyndighetens webbplats

Zoonoser som Toxoplasma, Statens Veterinärmedicinska anstalts webbplats

 

Register över arbetstagare som exponeras för smittämnen i riskklass 3 eller 4

Arbetsgivaren ska föra ett register över de arbetstagare som riskerar att bli exponerade för smittämnen i någon av riskklasserna 3 eller 4. Alla som använder smittämnen i riskklass 3 eller 4 räknas som exponerade, även om de följer alla instruktioner och vidtar alla skyddsåtgärder. Även den som tillfälligt går in i ett laboratorium, till exempel för att byta filter, kan bli exponerad för smittämnena.

Förebygg riskerna med mikroorganismer

Arbetsmiljöverket kan besluta om en sanktionsavgift på 5 000–50 000 kronor beroende på företagets storlek, om ett register helt saknas i en verksamhet där arbetstagare riskerar att bli utsatt för smittämnen i riskklasserna 3 eller 4. Kravet gäller dock inte för ensamföretagare och den som gemensamt med familjemedlem eller de som för gemensam räkning driver sådan verksamhet.

Registret fyller en viktig funktion när det förkommit en konstaterad exponering. Då ger registreringen en möjlighet att upptäcka andra arbetstagare som skulle kunna ha blivit utsatta för farliga smittämnen vid samma tillfälle. Det finns också möjlighet att spåra vad som har hänt, så att det inte upprepas. Med hjälp av registret kan man dels se till att alla arbetstagare som har exponerats för smittan kan få vård om det behövs, dels får man förutsättningar att utreda varför exponeringen skett och kunna åtgärda det.

Hur uppfyller man kravet på register?

Kravet innebär att arbetsgivaren är skyldig att föra ett register, men det finns inga bestämmelser om vad det ska innehålla. Registret behöver inte vara så omfattande, men det ska sparas i minst 40 år så att man vid behov kan hitta de personer som kan ha exponerats för smittämnen vid samma tillfälle. I många fall räcker det med en loggbok där man skriver in namn, datum och vilket smittämne man har arbetat med. Skulle ett tillbud inträffa, där det finns risk för skadlig exponering, ska det också finnas en beskrivning av tillbudet. Det kan också räcka med till exempel lönelistor, där det framgår var personerna har arbetat. Eftersom det oftast är självklart vad den avsiktliga användningen av smittämnen går ut på (eftersom det är verksamhetens syfte) så behövs normalt inga större efterforskningar för att reda ut vem som har använt smittämnen under en viss tidsperiod.

Riskklasser

Mikroorganismer och andra biologiska agens klassificeras i riskklasser. Det finns 4 klasser, där 1 är den lägsta. Biologiska agens som hör till någon av riskklasserna 2–4 kallas för smittämnen. Klassificeringen utgår från riskerna i laboratoriemiljö.

Till riskklass 1 hör biologiska agens som normalt inte orsakar infektioner hos människor. Mikroorganismer som inte är smittämnen men som kan orsaka allergi eller överkänslighet hör till riskklass 1.

Till riskklass 2 hör smittämnen som kan orsaka infektioner som kan botas, förebyggas eller som normalt självläker. Ett exempel är vanliga förkylningsvirus.

Riskklass 3 omfattar smittämnen som kan ge upphov till sjukdomar med allvarliga konsekvenser och där möjligheter att bota eller förebygga är begränsade, eller så är sjukdomen mycket smittsam. Exempel på smittämnen i riskklass 3 är HIV och Mycobacterium tuberculosis (tuberkulos, TBC).

I riskklass 4 finns smittämnen som kan ge mycket allvarliga konsekvenser och där det finns ingen eller liten möjlighet att bota eller förebygga, risk för epidemisk spridning eller hög smittsamhet. Ett exempel är ebolavirus.

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2016-10-13