Ansvar vid användning av mikroorganismer

Det är arbetsgivaren som ska se till att användning av mikroorganismer sker på ett säkert sätt. Det är också arbetsgivarens ansvar att se till att anmäla användningen till Arbetsmiljöverket.

Arbetstagarna har eget ansvar att följa de regler som arbetsgivaren ställt upp. Föreskrifterna om smittrisker gäller också för dig som inte har några anställda eller som bedriver familjeföretag.

Arbetsgivaren ansvarar för säker användning och anmälan

Du som är arbetsgivare ansvarar för att användning av mikroorganismer kan ske på ett säkert sätt. Du ska se till att undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna så att du kan vidta rätt åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall orsakade av mikroorganismer i arbetet. När du planerar åtgärder i verksamheter där mikroorganismer ska användas, är det viktigt att du också tar hänsyn till att det kan finnas andra mikroorganismer än de som ingår i användningen. Du behöver också ta hänsyn till andra personalgrupper än de som ska arbeta direkt med mikroorganismerna, till exempel städ- eller diskpersonal.

Som arbetsgivare är du också skyldig att anmäla en ny verksamhet med användning av smittämnen enligt föreskrifterna AFS 2018:4. Du ska också anmäla väsentliga förändringar i sådana verksamheter.

Du ansvarar även för att anmäla allvarliga olycksfall eller tillbud till Arbetsmiljöverket. Det kan vara till exempel en inträffad stickskada, en bekräftad smitta eller ett tillbud.

Anmälan för användning av mikroorganismer

Anmäl arbetsskada, webbplats, öppnas i nytt fönster

Arbetstagaren har eget ansvar för att uppmärksamma risker

Du som är arbetstagare ska uppmärksamma risker i arbetsmiljön och rapportera dem till din arbetsgivare eller ditt skyddsombud. Du måste även använda den skyddsutrustning som behövs och följa de säkerhetsinstruktioner som har tagits fram i verksamheten, för att undvika risker orsakade av användningen av smittämnen eller andra mikroorganismer.

Skyddsombud och arbetsmiljöombud

Personlig skyddsutrustning

Sanktionsavgifter

Det finns tre bestämmelser i föreskrifterna AFS 2018:4 som har fått sanktionsavgift i stället för bötesstraff. Det är 11 § som handlar om att arbetsgivaren ska dokumentera om arbetstagare har utsatts för konstaterad exponering för smittämnen i riskklass 3 och 4 i samband med tillbud eller olycka, 15 § som handlar om att avfallsbehållare för skärande och stickande avfall måste finnas, vara säker och märkt samt 29 § som handlar om att arbetsgivaren måste göra en anmälan av verksamhet som avser att avsiktligt arbeta med smittämnen.

Dessutom finns en bestämmelse i föreskrifterna om gravida och ammande arbetstagare (AFS 2007:5) med förbud mot att gravida utsätts för parasiten Toxoplasma och rubellavirus (rödahundviruset). På den här sidan beskriver vi kortfattat vad som gäller för dessa och när brott mot föreskrifterna kan ge sanktionsavgift.

Sanktionsavgifter

Smittrisker (AFS 2018:4)

Förbud att utsätta gravid för exponering av vissa smittämnen – (AFS 2007:5)

Det är förbjudet att låta en gravid arbetstagare vara sysselsatt med uppgifter som gör att hon riskerar att utsättas för röda hund-virus (rubella) eller toxoplasma, om hon saknar tillräckligt bra skydd mot smittämnet i fråga. Båda smittämnena kan ge mycket allvarliga konsekvenser vid smitta under en graviditet.

Om arbetsgivaren bryter mot förbudet, kan Arbetsmiljöverket besluta om en sanktionsavgift på 40 000–400 000 kronor beroende på företagets storlek. För att en sanktionsavgift ska beslutas, krävs åtminstone att

  • den gravida arbetstagaren har informerat arbetsgivaren att hon är gravid

  • det finns risk för skadlig exponering av något eller båda smittämnena

  • den gravida arbetstagaren saknar tillräckligt bra skydd mot smittämnet i fråga

  • arbetsgivaren trots ovanstående punkter sysselsätter arbetstagaren där hon riskerar att bli utsatt för smittämnet.

Sanktionsavgifter

Gravida och ammande arbetstagare

Fakta om rubella och toxoplasma

Vad är rubella?

Rubellavirus orsakar röda hund som är en klassisk, smittsam barnsjukdom. De allra flesta kvinnor i fertil ålder i Sverige har vaccinerats mot röda hund och har ett tillräckligt bra immunitetsskydd. Men det går inte att ta för givet att alla kvinnor har ett skydd. Däremot går det att ta reda på. Många landsting erbjuder gravida kvinnor att testa om de har immunsvar mot rubellaviruset.

Vad är toxoplasma?

Toxoplasma är en parasit som kan finnas till exempel i rått kött eller i katters avföring. Toxoplasmaparasiten smittar inte mellan människor, men kan överföras till fostret. Det finns inget vaccin mot toxoplasma.

Var finns mer information?

Mer information om infektioner hittar du hos Infpreg, kunskapscentrum för infektioner under graviditet. Mer information om olika smittämnen hittar du på sidorna om smittskydd och sjukdomar hos Folkhälsomyndigheten. Mer information om zoonoser som toxoplasma hittar du hos Statens Veterinärmedicinska anstalt.

Smittämnen och graviditet, Kunskapscentrum för infektioner under graviditet, öppnas i nytt fönster

Smittämnen, Folkhälsomyndighetens webbplats

Zoonoser som Toxoplasma, Statens Veterinärmedicinska anstalts webbplats

 

Dokumentation över tillbud eller olycka med konstaterad exponering för smittämnen i riskklass 3 eller 4

Arbetsgivaren ska dokumentera när en exponering för smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 har konstaterats i samband med tillbud, olyckor eller andra oönskade händelser. Bestämmelsen gäller när smittämnet är konstaterat och inte enbart vid misstanke. Däremot behöver inte arbetstagare ha blivit infekterade vid händelsen utan det är själva exponeringen som ska dokumenteras. Även den som tillfälligt går in i ett laboratorium, till exempel för att byta filter, kan ha blivit exponerad för smittämnena.

Arbetsmiljöverket kan besluta om en sanktionsavgift på 5 000–50 000 kronor beroende på företagets storlek, om dokumentation saknas i en verksamhet där exponering för smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 har konstaterats i samband med tillbud, olyckor eller andra oönskade händelser.

Riskklasser

Mikroorganismer klassificeras i riskklasser. Det finns 4 klasser, där 1 är den lägsta. Mikroorganismer som hör till någon av riskklasserna 2–4 kallas för smittämnen.

Du kan läsa mer på sidan nedan:

Riskklasser och klassificering av smittämnen

Blev du hjälpt av informationen på den här sidan?

Tack för din medverkan. Du har nu hjälpt oss att förbättra av.se.

Senast uppdaterad 2019-12-13