Vägledningen riktar sig till alla som i sitt arbete kan komma i kontakt med konstaterat eller misstänkt smittade djur, päls, fjädrar och andra produkter från djuren eller den miljö där djuren har vistats. Den utgår från smittvägar och inte egenskaper hos enskilda smittämnen.
– Vägledningen vänder sig främst till arbetsgivare och arbetstagare som kan komma i kontakt med smittade eller misstänkt smittade djur eller den miljö där djuren har vistats, till exempel vid djurhållning, transport av djur och sanering av djurstallar. Salmonella och campylobakter är exempel på smittämnen som kan orsaka zoonotisk sjukdom, säger Jenny Persson Blom, projektledare, Arbetsmiljöverket.
Ur innehållet i vägledningen:
• Beskrivning av hur arbetsgivaren ska riskbedöma alla arbetsmoment i verksamheten och vidta åtgärder så att arbetstagare inte riskerar att bli utsatta för ohälsa eller olyckor i sitt arbete
• Val av skyddsutrustning utifrån smittämnets egenskaper och smittväg.
• Information om hantering och förvaring av skyddsutrustning.
Flera myndigheter samverkar för att hantera zoonoser
I Sverige finns det flera myndigheter som arbetar för att tidigt hantera utbrott av zoonoser och värdera riskerna. Myndigheterna samverkar med varandra för att bland annat dela information, förebygga utbrott av zoonoser och motverka smitt¬spridning vid utbrott.
En av samverkansgrupperna är Zoonosrådet. Där ingår följande aktörer:
• Arbetsmiljöverket
• Folkhälsomyndigheten
• Jordbruksverket
• Statens veterinärmedicinska anstalt
• Länsstyrelserna
• Livsmedelsverket
• Försvarsinspektören för hälsa och miljö
• Smittskyddsläkarföreningen
• Sveriges Kommuner och Regioner
Zoonosrådet tar fram långsiktiga strategier för hur myndigheter och andra berörda aktörer ska arbeta med zoonoser i Sverige. Vägledningen har tagits fram genom samverkan mellan medlemmarna i Zoonosrådet.