Arbetsmiljöverket publicerar en ny kunskapssammanställning som visar att det som gör störst skillnad för säkerheten inte är enskilda utbildningar eller tekniska lösningar – utan långsiktigt arbete med ledarskap, rapportering och stöd i arbetsgruppen.
– Hot och våld mot socialsekreterare är ett strukturellt problem som påverkar både arbetsmiljön och rättssäkerheten. Resultaten av vår kunskapssammanställning visar att det krävs systematiska och långsiktiga insatser på organisations- och gruppnivå för att skapa verklig förändring, säger Monica Kaltenbrunner, processledande analytiker på Arbetsmiljöverket.
Kunskapssammanställningen Säkerhetskultur och säkerhetsbeteende inom socialtjänst bygger på 32 empiriska studier från Sverige och andra EU-länder samt myndighetsrapporter och fackliga undersökningar. Den pekar ut flera avgörande faktorer för en tryggare arbetsmiljö:
- Ett tydligt och aktivt ledarskap som prioriterar säkerhet
- En fungerande rapporteringskultur där alla incidenter tas på allvar
- Regelbunden handledning, reflektion och kollegialt stöd
- Pararbete i riskfyllda situationer
- Strukturer för återhämtning och psykologiskt stöd
Kunskapssammanställningen visar också att hotbilden förändras. Digitala trakasserier och påtryckningar via sociala medier ökar, vilket innebär att medarbetare kan utsättas även utanför arbetstid.
Gap mellan rutin och praktik
Slutsatsen är att tekniska lösningar och individinriktade insatser kan vara ett stöd, men inte ersätter ett systematiskt och långsiktigt säkerhetsarbete. För att skapa en hållbar säkerhetskultur behöver arbetet följas upp lokalt och integreras i verksamhetens ordinarie styrning, med chefer och ledning som visar att arbetsmiljö och säkerhet ska prioriteras.
Kunskapssammanställningen riktar sig till chefer, beslutsfattare, HR och skyddsombud och är tänkt som ett konkret stöd i arbetet med att skapa en trygg och hållbar arbetsmiljö inom socialtjänsten.
Omfattande brister i tillsyn
Arbetsmiljöverkets inspektioner av socialtjänsten visar att 49 procent av de granskade verksamheterna fick krav på åtgärder. Bristerna rörde bland annat systematiskt arbetsmiljöarbete, riskbedömningar, kunskap om risker samt utredning av ohälsa, olyckor och allvarliga tillbud.