Pär: Där är det som med alla andra risker tänker jag, ta bort risken. Minimera behovet av ensamarbete. Som min pappa brukade säga när jag var barn, gå aldrig dit. Kan vi ta bort en potentiell risk helt och hållet så har vi löst ut ett jättestort problem. Jag tycker att det är där man ska börja sitt resonemang. Kan vi ta bort den här risken helt och hållet, toppen.

Kvinnlig röst: Hallå Arbetsmiljö! En poddserie från Arbetsmiljöverket.

Fredrik: Välkommen till Hallå Arbetsmiljö! Podden som ger information och guidning i allas vårt arbete att göra svenska arbetsplatser tryggare och säkrare. Alla ska kunna gå till sitt arbete utan risk för sjukdom, skador eller än värre. Idag ska vi prata om ensamarbete. Något som många människor möter i sitt arbete varje dag faktiskt. Det kan handla om hemtjänstpersonal som arbetar ensam hemma hos brukare, en väktare som går ronder på natten, chaufförer som lastar och lossar själva eller kör folk på landsbygden. Det kan vara butikspersonal som utsätts för hotfulla situationer eller personer som arbetar ensamma i skogen. Så vad innebär egentligen ensamarbete? Vilka risker finns det och vad behöver arbetsgivare göra för att arbetet ska vara säkert?

I studion får vi alldeles strax en gäst som precis som alltid är sakkunnig inom området. Redan nu har vi en annan som är sakkunnig inom det mesta när det gäller arbetsmiljö. Hon är med oss varje gång och heter Carro Kostet. Hej!

Carro: Hallå Fredrik!

Fredrik: Ja, du är ju inspektör här på Arbetsmiljöverket Carro och har varit så ganska länge nu.

Carro: Ja, det har jag. 10 år och 11 år blir det i januari. Så det har blivit några år jag har samlat på mig.

Fredrik: Känns det att du gör viktig skillnad?

Carro: Ja, det tycker jag absolut att jag gör. Genom att vara ute och inspektera och träffa arbetsgivare och arbetstagare och ställa de krav som krävs för att det ska bli en bättre arbetsmiljö.

Fredrik: Inspekterar man ensamarbetare?

Carro: Ja, vi inspekterar de som arbetar ensam.

Fredrik: Vad är den mest ensamma plats du har varit på under de här tio åren?

Carro: Ja, nu får jag tänka efter för jag har varit på väldigt många inspektioner. Men det vanligaste vi stöter på är ju ofta de som arbetar ensamma i butik. Eftersom vi ofta är ute och inspekterar butiker i den delen som jag jobbar med. Men sen är det ju som du sa i inledningen också, jag har ju inspekterat hemtjänstpersonal och inspekterat till viss del byggarbetsplatser där man också ibland går ensam eller har långt till närmsta kollega. Ja, det finns många ställen som man arbetar ensam på. Brevbärare arbetar ensamma till exempel när de delar ut post.

Fredrik: Jag nämnde skogen här också, då kör man skogsmaskiner ensam ofta. Men är det inte ganska rigorösa krav att man måste vara minst två eller flera när man är ute på sådana där tuffa arbetsplatser?

Carro: Alltså om man gör bedömningen att det är tuffa arbetsplatser och det föreligger särskilda risker så är det olämpligt att arbeta ensam. Men det är inte förbjudet att arbeta ensam, men det handlar ju om att arbetsgivaren ska undersöka och förebygga de risker som är kopplade till ensamarbete. Och gör man bedömningen att det föreligger risk för liv och hälsa så är det olämpligt och ibland till och med förbjudet att arbeta ensam.

Fredrik: Hur skulle du vilja definiera begreppet ensamarbete? Det är klart, man står och gör någonting, man arbetar ensam.

Carro: Man kan egentligen säga att ensamarbete är om man är fysiskt ensam. Till exempel, och har kollegor som man inte kan direkt få kontakt med. Men det kan också vara att man har människor omkring sig. Men att man inte kan räkna med att få hjälp om det skulle hända en något. Så att man kan även vara i närheten av andra människor men då kanske inte räkna med att man får hjälp och då räknas det också som ett ensamarbete.

Fredrik: Jag tycker det är viktigt att ha med oss nu när vi hälsar välkommen till vår gäst som är sakkunnig inom just det här området och heter Pär Axelsson. Välkommen!

Pär: Tackar, tackar!

Fredrik: Jag säger att du är sakkunnig på det här området, vad menar jag då för någonting?

Pär: Ja, jag jobbar på regelgivningsavdelningen så vi är ju ett gäng som har ansvar för de olika föreskrifterna. Dels handlar det om föreskriftsarbete. Vi vill ju att våra föreskrifter ska vara så tydliga och lätta att tillämpa och förstå som det bara går. Så det är det ena. Men sen är det mycket att svara på frågor. Framförallt internt tillsammans med inspektionen. Men sen är det även externt att bevaka och undervisa. Sprida information om regelverket.

Fredrik: Och det är här på Arbetsmiljöverket såklart?

Pär: Ja, jag jobbar på Arbetsmiljöverket, så jag och Carro är kollegor.

Fredrik: Just det. Är det någonting som du vill tillägga liksom definitionen eller beskrivningen av ensamarbete utifrån det som Carro och jag pratar om och har sagt så här långt?

Pär: Nej, men jag tycker att det är en bra definition. Det är ju det handlar om. Man delar upp det i två delar fysisk isolering och social isolering när det gäller just möjligheten att få snabb hjälp. Sedan tänker jag också att en viktig del är ju att många arbetsuppgifter och på många yrken så jobbar man inte alltid ensam. Och det här handlar liksom inte om egentligen om hur lång tid man jobbar ensam. Det definieras inte i föreskriften utan det kan ju förekomma under kortare perioder. Jag tänker på Carros exempel att jobba i butik. Ofta har man kollegor under stora delar av dagen men på natten jobbar man ensam. För då behövs det en lägre bemanning. Att uppmärksamma i vilka situationer förekommer ensamarbete hos oss. Det är ett viktigt första steg.

Fredrik: Vilka vanliga problem, utmaningar eller misstag ser ni? Du till exempel, Carro, när du är på inspektion, vad är det som dyker upp, som syns, som märks, som du slår ner på?

Carro: Det vanligaste som jag brukar titta på och ställa krav på det är ju det här just att kunna få kontakt, snabb hjälp och snabb kontakt med arbetsgivaren till exempel eller en kollega när man jobbar ensam. Det finns ju exempel där jag har stött på ensamarbete där de inte ens vet vem de ska ringa om någonting händer. Och då har man ju någonstans missat en väldigt viktig bit med att arbetstagarna ska känna till exakt hur de ska gå tillväga om de behöver ta kontakt med en annan kollega eller sin arbetsgivare när de arbetar ensamma. Så det är ju ett exempel där jag ställer krav. Och det är oftast kopplat till också att det finns andra risker som hot och våld till exempel. Att man måste kunna kalla på snabb hjälp om någonting skulle hända.

Fredrik: Du nämnde butikspersonal tidigare. Jag vet inte om det är så, men jag uppfattar det som att våldet, stölder, hotfulla situationer har ökat inom butiksnäringen. Och där är det ju såklart väldigt tufft, hårt och svårt. Märker du att det är flera sådana händelser och ni får ta del av?

Carro: Jag kan inte den exakta statistiken kring hur många anmälningar vi får in kopplat till hot och våld i butik. Men när jag är ute och inspekterar så brukar jag ställa frågan om man har haft någon incident där det har varit en hotfull situation. Mest också för att man ska ha en grund för de krav man ställer och det är ganska ofta de berättar om att det har varit otrevliga kunder eller hotfulla kunder eller att man har blivit utsatt för något när man har jobbat ensam.

Fredrik: Vilka andra yrken eller yrkesroller och branscher ser ni är extra utsatta i just det här när man talar ensamarbete?

Pär: Dels var det de exempel som du gav, de är väldigt bra. Chaufförer, väktare till exempel och så men sen är det ju de här kanske ännu större branscherna inom skolan, inom hemtjänsten, städpersonal, hotell och så vidare. Återigen som jag nämnde tidigare att det kan ju vara så att man inte alltid jobbar ensam utan att man jobbar delar av sitt arbete själv. Men jag tror att det är just inom hemtjänst och socialtjänst och skola och vården då är det väldigt mycket länkat just till det här med riskerna för våld och hot om våld. Vilket i sin tur är problematiskt och väldigt knepigt därför att det är ett kontaktyrke. Så fort vi jobbar med människor så är det väldigt svårt att förutse risken. En maskin är ju ofarlig när vi stänger av den. Så fort vi jobbar med människor så det är svårt att förutse vad som ska hända. Det händer inget farligt varje gång men det här är ju ingen förmildrande omständighet utan det är snarare något som höjer risken och det tror jag ni pratar mycket om just på inspektionen. Och det dilemmat att "ja men det brukar gå bra, ja fast det är snarare en förutsättning det höjer risken snarare än att den sänker. Visst det händer sällan men risken finns alltid där."

Carro: Ja precis och det här med att man inte ska acceptera och vänja sig vid de här situationerna utan att man ska förebygga dem så att inte... För det hör man ju också, det är sånt man får ta, det ingår i jobbet. Och det är ju inte tanken, att man ska hamna där, att man tänker att det här ingår i jobbet, att bli utsatt för hot och våld.

Fredrik: Eller att gå runt med den oron, att på den här avsatsen föreligger det risk, jag stänger bensinmacken ensam eller jag stänger butiken eller jag går här i skogen och ska tända ner de här träden på egen hand.

Pär: Ja, jag tror också att oron för att något ska hända, eller jag vet att det har hänt en kollega. Alltså det är minst lika stor hälsorisk som att faktiskt hamna i en hotfull situation. Det måste man komma ihåg. Det här gränsar, om man tittar på regelverket, mot organisatoriska och sociala arbetsmiljöfaktorer. Hög arbetsbelastning eller att det här är starkt psykiskt påfrestande och då kommer man ju in också på en konsekvens av att jobba ensam. Dels är det här att få snabb hjälp, den här sociala isoleringen men sen också att fysiskt jobba ensam och där är det ju två delar, dels att ensamheten i sig kan ju vara en hälsorisk. Men också, är det så att det arbete jag gör... Man måste ta ställning till, finns det risk att det här blir farligare när jag jobbar ensam? Det är liksom två delar av det där. Men där tror jag, i alla de här fallen, det du är inne på Carro, just att vi normaliserar det här. Det har ju gått bra. Det är bara under korta tider som vi jobbar så här. Och visst, det är ju bra, det begränsar ju risken men den blir ju inte noll. Och särskilt just att det tenderar till att bli en uppfattning att det här är en del av jobbet. Och så får det inte vara. När det gäller våld och hot om våld, att bli dragen i håret, att få klösmärken, att bli hotad med en gaffel. Det är ingen arbetsuppgift.

Carro: Nej, absolut inte.

Fredrik: Menar ni att arbetsgivarens utgångspunkt ska vara den att det här som jag ålägger min anställde att göra är sämre fysiskt, psykiskt och så vidare, sämre förutsättningar om han eller hon gör det här ensam, då måste jag åtgärda det? Är det så man ska resonera?

Pär: Det är det som är tanken och det är anledningen till att det finns en föreskrift om just ensamarbete. På samma sätt som det finns föreskrifter om buller och vibrationer. Buller och vibrationer kan vara en hälsorisk. Organisatoriska och sociala faktorer kan vara en hälsorisk. Ensamarbete kan vara en hälsorisk. Därför finns det en föreskrift. Det innebär att i det systematiska arbetsmiljöarbetet så måste en arbetsgivare ta hänsyn även till eventuella hälsoeffekter på grund av ensamarbete. Det ska vara precis som med alla andra risker att man kontinuerligt följer upp, undersöker och inventerar vilka eventuella riskkällor som finns hos oss och sen att man vidtar åtgärder och att man framförallt följer upp åtgärderna. Att man gör någonting är bra men man måste också veta att det vi gör fungerar. Hur kommer man fram till de bästa lösningarna? Självklart, vilket också är lagstiftat, prata med medarbetarna. Prata med skyddsombuden. Involvera dem därför att de kan detaljerna i arbetet.

Fredrik: Du nickar. Carro, du håller med?

Carro: Jag håller med. Absolut.

Fredrik: Är det inte risk för att vi kommer ha två servitörer vid varje bord? Att vi kommer ha två städare vid varje bord? Att vi kommer ha två som sitter och kör skogsmaskin? Eftersom man inte får vara ensam då?

Pär: Man kan ju göra så men det är inte alltid det är nödvändigt. Det är inte alltid det är nödvändigt att använda hörselskydd när nivåerna är under de hörselskadliga riskerna. Det enkla svaret är ju om det behövs. Det är ju det som är, tänker jag, arbetsgivarens viktiga och kanske svåra ställningstagande att när är... När blir det här en reell risk och när är risken påtaglig? Och när ska vi säga nej till ensamarbete helt och hållet? Det är en bedömning som arbetsgivaren är skyldig att göra - och de måste göra det aktivt. Men det förstår jag, det kan vara ganska svårt. Men där måste man väga in, vad har vi för egna erfarenheter? Vad vet vi om ensamarbete generellt och de hälsorisker som finns? Hur ser det ut, de som jobbar på liknande sätt? Andra som jobbar inom hotell eller skogsnäringen, vad har vi sett där? Vad dyker upp där? Bara för att det inte har hänt hos oss. Det får man inte tolka som att det inte är en reell risk hos oss utan snegla även på andra arbetsgivare inom samma bransch och hur ser det ut med skadestatistik och så. Så att man håller sig uppdaterad kring det. Men vilka är reella risker?

Carro: Ja och jag tänker också på att titta på förutsättningarna när man gör den här undersökningen och riskbedömning. Också arbetstagarnas förutsättningar att kunna utföra ensamarbete. Eftersom vi är olika som människor och beroende också på vilka arbetsuppgifter vi ska göra. När på dygnet de ska göras, på natten till exempel. Normalt sett ska vi ju sova på natten. Och de som jobbar natt, där kan det ju vara att man kanske får en sämre reaktionsförmåga. Att det blir mer utmattande och utmanande att utföra vissa typer av arbetsuppgifter under natten. Alltså det finns väldigt mycket man ska ta hänsyn till som arbetsgivare. Men förutsättningarna är ju viktiga också. Inte bara risken utan hur ser det ut just hos oss och de arbetstagare jag har som ska jobba ensamma?

Pär: När det gäller just ensamarbete så pekar man på det redan i arbetsmiljölagen. Det är två viktiga delar som du är inne på Carro. Redan i arbetsmiljölagen står det att man ska uppmärksamma och beakta risker till följd av att man jobbar ensam. Så det är det ena, men sen också att det arbetsmiljöarbete, när vi inventerar risker, men framförallt när vi vidtar åtgärder. Vi måste väga in att vi är olika som människor. Både fysiska och psykiska skillnader, likheter, så att åtgärderna passar. Vi har skyddsskor till alla som jobbar på verkstaden. Men ni har bara storlek 42, 43 och 44. Ja, just det. Det kan ju vara ett litet bekymmer. Det trycker lagstiftningen gång på gång att man måste ta hänsyn till att vi har lite olika förutsättningar. Det kan man vidga ännu mer i det här med tillgänglighetsperspektivet. Arbetsplatser ska vara tillgängliga för alla och sen även när det gäller funktionsvariationer. Det är också en del av det här. Att utgå ifrån individernas förutsättningar och behov är väldigt viktigt.

Fredrik: Det låter som att det ger vissa fördelar för arbetsgivaren också att tolka de här reglerna. En lång person når högre än en kort person. En stor och stark person kanske kan hantera en stängning med mindre vånda och risk för överfall än en yngre mer oerfaren person. Det kanske finns högriskområden där man borde aldrig vara ensamarbetande medan andra områden anses lugnare. Ska man kunna göra det? Är det så man ska få resonera som arbetsgivare?

Pär: Ja, det är väl den värdering delvis man kan göra. Det kanske inte är i alla situationer där man jobbar ensam som det är en hälsorisk. Men samtidigt, hur ska arbetsgivaren tänka när de bedriver arbetsmiljöarbete inom alla områden? Försiktighetsprincipen ska ju råda. Det är först i efterhand vi är experter när det värsta har hänt. Då vet vi. Men att ha kvalificerade gissningar innan och utifrån någon slags försiktighetsprincip. Det tror jag är jätteviktigt. Det är väldigt lätt att luta sig tillbaka och känna att det här händer inte hos oss.

Carro: Nej, det är min erfarenhet också. När vi är ute och inspekterar och pratar om de här frågorna så får vi ofta den första responsen att vi har jobbat så här i 20 år och det har aldrig hänt något. Nej, och hoppas det aldrig händer något. Men om det händer imorgon då? Är ni förberedda? Har ni tittat på hur ni ska hantera om det skulle hända imorgon? För det är ofta man blir lite hemmablind och så här och som du säger Per att "ja men det har ju aldrig hänt hos oss och tack och lov och så här" men det är ju inget som säger att det inte kan hända framöver. Så att man måste liksom alltid ha undersökt, riskbedömt och förebyggt så långt det är möjligt. Och sen absolut som du sa innan Fredrik, jag tänker "ja vi är olika långa, olika stora och så här" men ett arbete ska ju så långt som möjligt, som det är möjligt, vara säker för precis vem som gör det. Liksom om du är lång eller kort eller stark.

Fredrik: Eller jobbar i ett högriskområde eller inte.

Carro: Ja, så är ju grunden att man ska ha rätt förutsättningar oavsett.

Pär: Jag tänker Carro, det vi brukar säga, det som är nödvändigt för vissa är bra för alla. De här exemplen som du gav Fredrik med att det är klart att en lång person kan jobba utan att behöva en stol. Men samtidigt, nu har vi personer som behöver de här hjälpmedlen. Även för de där det absolut inte är nödvändigt så kan det underlätta arbetet. Så jag tror att i det här att utgå ifrån individers behov så ska det vara en god arbetsmiljö för alla som jobbar här.

Fredrik: Om man då hittar ett fundament, en bra grund som passar alla så är problemet löst. Då börjar man inte gå och fundera på enstaka exempel som är undantag från regel och så vidare.

Under pandemin så blev det väldigt vanligt med distansarbete och det har ju i viss mån fortsatt även efter. Hur kan det påverka? Vad faller det in i det vi pratar om idag med ensamarbete? Hur ser man på det där?

Pär: Jag tycker att man kan ju backa tillbaka till de här definitionerna av vad ensamarbete är som Carro tog upp. Fysisk isolering och social isolering och det är klart tekniska utvecklingen går väldigt snabbt och bara under den här korta tiden sedan pandemin har vi fått väldigt mycket bättre verktyg till exempel när det gäller videomöten och sådär. Vi blir mer vana att jobba med videomöten och telefon och sådär. Men det är fortfarande en fysisk isolering och jag tycker det är självklart att man ska betrakta det på samma sätt. Det är en fysisk isolering där man jobbar hemifrån eller från ett annat kontor. Det är fortfarande giltigt att ta hänsyn till det. Skulle det här kunna vara ett hälsoproblem? Eller att det är risker för att inte få snabb hjälp om något skulle hända. Så det är ingen skillnad. Sen är det naturligtvis jättebra med videomöten och så. Att jag kan resonera med kollegor och jag får träffa någon och vi kan fika ihop på video. Men jag ser inte någon skillnad utan vi ska ta ställning utifrån att det här är en fysisk isolering.

Fredrik: Vi har ju alla ett ansvar, kollegor, medarbetare, arbetstagare i allmänhet, skyddsombud kanske lite extra och inte minst arbetsgivaren. Så hur ska man resonera? Vad ska man tänka på de här olika nivåerna? Om vi börjar med arbetstagare och skyddsombud och sen går vidare med arbetsgivaren.

Pär: Det har sin utgångspunkt i hela idén med arbetsmiljölagstiftningen. Det är en förebyggande lagstiftning. Det värsta ska inte hända överhuvudtaget. Vi ska ha marginaler, vi ska jobba utifrån försiktighetsprincipen. Sen är föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete ett slags ledningssystem för vilka delar som ska ingå. Där är att samverka med medarbetare och skyddsombud i det här arbetet i alla processer. Både i att göra riskinventeringar, bedömningar, vidta åtgärder och följa upp. Det är ganska självklart att det är ett lagarbete. Vi har olika kunskap om verksamheten och medarbetarna vet i detalj vad som görs på fabriksgolvet. Skyddsombuden har ett övergripande perspektiv. De tar också emot synpunkter och kanske klagomål från medarbetare. Samarbetet kring det här är ju centralt. Men sen handlar det ju om att i första hand inventera riskerna. Vad finns det för potentiella hälsorisker? Och sen att jobba, liksom värdera de riskerna, vidta åtgärder och följa upp dem så ofta som det behövs. Och inte bara göra det till en pappersprodukt utan att det faktiskt är något som pågår kontinuerligt.

Fredrik: Och träna på det kanske?

Pär: Träna, ja vi blir ju bättre på det vi gör ofta. Så det är jätteviktigt.

Fredrik: Du Carro var inne på det här med larm och kontaktvägar och att kunna få hjälp snabbt också. Hur ska arbetsgivaren tänka där?

Carro: Där är det ju viktigt att utifrån undersökningen och riskbedömningen av de här olika arbetsmomenten eller situationerna eller miljöerna som arbetstagarna befinner sig i. Om det är så att det krävs att man har ett larm till exempel. Ja då är det ju viktigt att man har rutiner för det, instruktioner till arbetstagarna hur larmet ska användas och också vad som händer om de trycker på larmknappen. Det är också viktigt att man följer upp och testar larmet så att det faktiskt fungerar. Jag har ett exempel för många år sedan när jag inspekterade inom HVB-verksamhet där det faktiskt blev en skarp situation och arbetstagaren var tvungen att trycka på larmet och då funkar inte larmet. Det får ju bara inte hända. Samma det här med kontaktvägar och möjlighet att få snabb hjälp. Det är viktigt att om man har en rutin och en instruktion för att det är det här numret jag ringer, då är det viktigt att någon svarar i andra ändan. Så att man följer upp de här åtgärderna man gör kontinuerligt så att det faktiskt fungerar om det skulle hända något. Och sen så tänker jag också på vår webbsida www.av.se så finns det ganska mycket information om just det här med ensamarbete som både arbetstagare, skyddsombud och arbetsgivare kan gå in och läsa om. Där det också finns konkreta, så här kan man tänka kring olika åtgärder man kan göra beroende på vilka situationer och så. Jag vill bara tipsa om att man kan gå in där och kika också och få lite stöd och hjälp.

Fredrik: Per, jag vet att du inte är negativ till larm, men du tycker att det ger någon sorts falsk trygghet har du sagt vet jag.

Pär: Jag är inte negativ till larm. Larm är en jättebra och jätteviktig funktion och det handlar ju dels om att om det värsta händer att så snabbt som möjligt få hjälp om man har klämt fast sig eller skadat sig eller så. Det handlar ju om att dels från kollegor men även att kunna larma ambulans, brandkår och polis. Men om man tittar i de föreskrifter där man tar upp det här med larm som en viktig del. Till exempel i föreskriften om våld och hot om våld är det väldigt detaljerat om hur ett larm ska fungera och underhållas och så vidare. Men vad det handlar om är att få snabb hjälp. Och när man är skadad så är det ganska självklart på något vis. Att ju snabbare jag får hjälp att plåstra om mig, desto större chans har jag att klara mig. Men att få snabb hjälp handlar nog så mycket om att få hjälp att avstyra eller förhindra en farlig situation. Och det är i linje med arbetsmiljölagstiftningen handlar om att förebygga. Det ska inte hända överhuvudtaget. Jag tror att det är väldigt viktigt och bra om man diskuterar vad är det som krävs för att jag ska larma. Att man kanske pratar om ett hotlarm. När jag upplever en situation att det är okej att larma när det kommer in två personer i butiken som jag känner att oj det här känns lite läskigt. Då är det okej att larma. Jag har inte blivit skadad, det har inte hänt någonting. Men vi larmar lite mer som i förebyggande syfte. Och att det ska vara okej. Så tänker jag för att larma i efterhand, ja det är bra för att minimera skador och så vidare men kan vi hitta ett sätt att så att vi larmar innan det har hänt utifrån erfarenhet, som vi upplever en situation. Den förflyttningen skulle jag vilja göra.

Sen är det ju, jag tänker i slutändan så. När vi börjar, varför finns det en föreskrift om ensamarbete? Ja, det finns hälsorisker med att jobba ensam. Som vi sa, att vara ensam har konsekvenser. Och just att få snabb hjälp om nånting skulle hända. Där är det som med alla andra risker. Ta bort risken, minimera behovet av ensamarbete. Min pappa brukade säga när jag var barn, gå aldrig dit. Kan vi ta bort en potentiell risk helt och hållet så har vi löst ut ett jättestort problem. Jag tycker det är där man ska börja sitt resonemang. Kan vi ta bort den här risken helt och hållet? Toppen!

Carro: Ja, och jag tänker också så att vi liksom inte... Det finns ju olika perspektiv och vi har ju varit mycket inne på den fysiska ensamheten och ensamarbetet. Jag tänker ju på de som har ensamarbete som har en psykiskt starkt påfrestande arbetsmiljö och de måste ju också få stöd och hjälp i att de faktiskt har det tufft rent psykiskt så att säga. Att de får ta mycket det som är de kontaktnära yrkena. När man jobbar med människor och så här. Eller om man har annan psykiskt påfrestande arbete. Det är inte bara det här med larm och snabb hjälp och så. Utan man måste även ta hand om arbetstagarna som har det tufft psykiskt. Så det är också en viktig aspekt. Att arbetsgivaren måste även ta hänsyn till de bitarna. Inte bara det rent fysiska.

Fredrik: Jag tycker att ni har gett en väldigt klar och tydlig bild av det här med ensamarbete. Både vilka utmaningar som finns och förtydligat någon sorts definition av det och också förtydligat framförallt arbetsgivarens ansvar och hur hen kan tänka kring det här och vilka åtgärder man kan göra. Är det något som ni känner avslutningsvis att ni ändå vill förtydliga eller som ni tycker att vi har missat eller kanske inte berört?

Pär: Som jag ser det så är det här viktiga första steget, att uppmärksamma och att hitta de arbetsuppgifter eller de situationer där man jobbar ensam. Det kan ju hänga ihop med normaliseringen, att vi alltid jobbar så här. Men att gå ett steg längre, här har vi faktiskt en period under dagen eller här har vi en grupp som jobbar ensam. För att om man inte uppmärksammar det, då blir det inte en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Där är samarbete med medarbetare och skyddsombud väldigt centralt.

Fredrik: Ja, tack så mycket Per för att du kom hit.

Carro: Tack så mycket Per.

Fredrik: Tack Carro, verkligen.

Carro: Tack själv Fredrik.

Fredrik: I den här podden så har vi ett par tillfällen berört områden som hot och våldsamma situationer. Och det finns ju faktiskt ett helt avsnitt om det som jag kan rekommendera bland alla de här Hallå Arbetsmiljö poddarna som vi gjort under de här åren. Och tack till er som lyssnar och visar ert engagemang i vardagen. Ni är viktiga. Tillsammans gör vi skillnad. Tack och hej från Hallå Arbetsmiljö för den här gången.

Kvinnlig röst: Hallå arbetsmiljö! En poddserie från Arbetsmiljöverket. Programledare Fredrik Bergling. Om du vill veta mer om Arbetsmiljöverket, besök www.av.se.