Föreskrifterna om arbetsanpassning och rehabilitering har gällt sedan 1994 och behövde förtydligas. Arbetsmarknaden och utmaningarna på arbetsplatserna har förändrats och många tyckte att föreskrifterna var otydliga, bland annat när det gäller rehabiliteringsansvaret.
Syftet är att det ska vara lätt att göra rätt, så att fler arbetstagare kan få arbetsanpassning, innan de riskerar bli sjukskrivna för att förebygga sjukfrånvaro, eller vid återgång i arbetet efter sjukfrånvaro.
Att ordet rehabilitering är borttaget i rubriken i de reviderade föreskrifterna innebär inte att kraven på arbetsgivares ansvar att få tillbaka en arbetstagare efter sjukskrivning ändras. De nya föreskrifterna gör det tydligare än tidigare, att det är på arbetsplatsen som arbetsgivaren har möjlighet att delta i rehabiliteringen genom att anpassa arbetsmiljön och på så vis bidra till arbetstagarens återgång till arbete. De nya föreskrifterna är mer konkreta om arbetsgivarens tillvägagångssätt för att anpassa arbetsplatsen, arbetsuppgifterna eller arbetssituationen.
För vilka insatser som är lämpliga vid den medicinska rehabiliteringen är utgångspunkten hälso- och sjukvårdens bedömning.
Socialförsäkringsbalken innehåller krav på rehabilitering
De krav som ställs på arbetsgivaren vad gäller rehabilitering, utgår i stort från de regler som styr Försäkringskassans verksamhet (socialförsäkringsbalken). Arbetsgivaren är bland annat skyldig att lämna uppgifter till Försäkringskassan om arbetstagarens arbetssituation. De kraven utgår alltså inte från arbetsmiljölagen.
Arbetstagarens förmåga att kunna utföra sitt arbete
Arbetsgivaren har ett övergripande ansvar med att titta på arbetstagarens förmåga att utföra sitt vanliga arbete. Det är från den utgångspunkten som arbetsgivaren sedan ansvarar för att arbetsanpassa arbetet.
Sjukfrånvaron är en stor kostnad för arbetsgivare. Att arbetsanpassa för att undvika sjukfrånvaro eller underlätta återgång i arbetet efter sjukfrånvaro, kan minska den kostnaden.
Arbetsanpassningar på arbetsplatsen
De nya föreskrifterna fokuserar på att göra anpassningar på arbetsplatsen.
- Gäller det den fysiska arbetsmiljön? Då kan det handla om att skaffa tekniska hjälpmedel eller undanröja fysiska hinder för att utföra en arbetsuppgift.
- Gäller det den organisatoriska eller sociala arbetsmiljön? Arbetsgivaren ska då organisera arbetet, till exempel genom att låta arbetstagare rotera mellan särskilt tunga eller betungande arbetsuppgifter, för att arbetsbelastningen inte ska skada arbetstagaren. Arbetsroller kan behöva förtydligas och chefen måste stötta i att prioritera olika arbetsuppgifter.
Precis som med allt annat förebyggande systematiskt arbetsmiljöarbete ska arbetsgivaren fortlöpande ta reda på behov av arbetsanpassning och göra rutiner för arbetsanpassning kända för alla arbetstagare.
Arbetsgivares ansvar för specifika sjukdomar finns inte i föreskrifterna
Arbetsgivaren är skyldig att arbetsanpassa arbetet för de arbetstagare som har en nedsatt arbetsförmåga, oavsett vad orsaken till nedsättningen är, eller hur eller var den uppkommit.
I samband med behandling av missbruk och relaterade medicinska problem, ska arbetsanpassning ske, som med alla typer av hälsoproblem som påverkar arbetets utförande. Därför lyfter vi inte alkohol- och drogmissbruk särskilt, i de nya föreskrifterna om arbetsanpassning.