Krisstöd

En kris beskrivs ofta som en händelse där ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte räcker för att jag ska förstå och kunna hantera situationen. En kris kan utlösas av ovanliga och oväntade händelser, exempelvis den pågående coronakrisen.

Vissa yrkesgrupper utsätts oftare än andra för psykiskt påfrestande situationer. Alla människor reagerar olika. En mental förberedelse inför vad man kan utsättas för, kan vara till hjälp.

Med krisstöd menas det omedelbara omhändertagandet av en person i kris i form av till exempel avlastningssamtal, samt eventuella efterföljande professionella insatser.

Beredskap och rutiner

Att planera och organisera första hjälpen och krisstöd är inget ”en gång för alla” jobb. Det är viktigt att planeringen följs upp och är aktuell. Skapa rutiner för detta.

Det är lättare att ge hjälp om man i förväg satt sig in i vad som behöver göras. Företagshälsovården kan ofta hjälpa till med riskbedömning och planering av första hjälpen och krisstöd. Inom skolan kan skolhälsovården anlitas.

Det kan finnas behov av överenskommelser med företagshälsovård eller kommun om hjälp vid krisstöd. I några kommuner finns beredskapsgrupper för psykiskt och socialt omhändertagande (POSOMgrupp) för att kunna hjälpa enskilda och grupper av individer. På vissa sjukhus kan det finnas en psykosocial krisledningsgrupp (PKLgrupp).

Rutiner för krisstöd

Det är viktigt att ta hand om personer som hamnat i kris, att trösta och lugna. Visa att du bryr dig och finns till hands. När personen har lugnat sig behöver han eller hon få prata om vad som har hänt och berätta om sina upplevelser. Lämna aldrig en person i kris ensam och se till att någon finns hemma och tar emot innan den drabbade får hjälp att åka hem.

Man kan behöva sätta in åtgärder som samtal och/eller tillfällig omfördelning av arbetsuppgifter och ansvar. Ibland behöver man ta beslut om specialinsatser, det vill säga om personen kommer att behöva extra stöd i form av krisgrupp, professionell krishanterare eller annan insats. Det är viktigt att dessa hjälpinsatser kommer till stånd utan att den drabbade tvingas ta ställning till om dessa är nödvändiga eller ”om man klarar sig själv”. En person i kris kan inte ta ett sådant beslut. Det är viktigt att vara lyhörd för signaler på ohälsa en tid efter det inträffade.

Det är bra om det i beredskapsplanen framgår vilka överenskommelser som finns med företagshälsovården om specialinsatser. En uppföljning kan lämpligen planeras in en tid efter det inträffade. Inom yrkesgrupper där man ofta utsätts för risker eller starkt känslomässigt krävande situationer är det extra viktigt med upplägget för det krisstödjande arbetet.

Första hjälpen och krisstöd (AFS 1999:7)

Broschyr om första hjälpen och krisstöd (ADI 534), öppnas i nytt fönster

Blev du hjälpt av informationen på den här sidan?

Tack för din medverkan. Du har nu hjälpt oss att förbättra av.se.

Senast uppdaterad 2020-05-12