Vad är hygieniska gränsvärden?

Det hygieniska gränsvärdet för ett ämne är den högsta halten av ämnet som är godtagbar på arbetsplatsen. Hygieniska gränsvärden gäller för damm, rök, dimma, gas och ånga.

De sätts alltså för att begränsa luftföroreningarna på arbetsplatserna. De svenska gränsvärdena är bindande enligt lag och får inte överskridas.

Det hygieniska gränsvärdet gäller för vad som finns i luften, alltså sådant som man kan andas in. Gränsvärdet för ett ämne gäller för både damm, rök, dimma, gas och ånga.

Det går inte att dra någon skarp gräns mellan en skadlig och en inte skadlig halt av ett ämne. Det hygieniska gränsvärdet är en sammanvägd bedömning av hälsoriskerna och vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt att göra på en arbetsplats. Det finns också stora skillnader i hur känsliga olika människor är för ett ämne.

Det är viktigt att hålla alla luftföroreningar på så låga nivåer som möjligt. Det gäller även om man vet att man ligger under det hygieniska gränsvärdet. Detta är särskilt viktigt att tänka på när någon utsätts för flera ämnen samtidigt, eller när någon utsätts för luftföroreningarna i samband med tungt fysiskt arbete.

Listor på hur och om man får hantera olika ämnen

Det finns kemiska ämnen som är förbjudna att hantera (A-ämnen) och det finns kemiska ämnen som man bara får hantera med särskilt tillstånd (B-ämnen). En lista över dessa ämnen finns i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker. I föreskrifterna om hygieniska gränsvärden finns en lista i bokstavsordning på de ämnen som har gränsvärden.

Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43), föreskrifter

Hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7), föreskrifter

Ämnen kan också tas upp genom huden och ögonen

Det finns kemiska ämnen som kan tas upp i kroppen både via lungorna och genom huden. Detta gäller framför allt ämnen som är vätskor eller gaser.

Lösningsmedel löser upp fettet i huden och gör det lättare för kemiska ämnen att tas upp via huden. Frätande ämnen kan ge allvarliga ögonskador. Skador orsakade av alkaliska (basiska) ämnen är särskilt allvarliga.

Ämnen som lätt kan tas upp i kroppen genom huden är markerade med ett H i gränsvärdeslistan.

Biologiska gränsvärden kan vi mäta hos enskilda personer

För en del kemiska ämnen är det lämpligt att mäta hur mycket som har tagits upp i kroppen. Ett biologiskt gränsvärde anger den högsta halten av ett ämne som får finnas i kroppsvätskor. Man kan mäta halter genom analys av blod, urin, saliv eller utandningsluft.

I Sverige är det för närvarande bara bly och kadmium som har biologiska gränsvärden. Dessa värden mäts genom analys av blod.

Noggrann personlig hygien och användning av andningsskydd och annan personlig skyddsutrustning har stor betydelse för att begränsa hur mycket av ett ämne som man får i sig.

Läs mer om biologiska gränsvärden i föreskrifterna om medicinska kontroller i arbetslivet.

Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2005:6), föreskrifter

Olika gränsvärden

Nivågränsvärde – mäts under åtta timmar

Nivågränsvärden är de värden som man vanligen menar när man talar om hygieniska gränsvärden. De gäller för åtta timmars arbetspass. Det vanliga när man tar prov är att göra det under en hel arbetsdag, alltså normalt i åtta timmar. Pauser i arbetet tas oftast med i mätningen, men däremot mäter man inte under raster.

Korttidsgränsvärden

Korttidsgränsvärden används för ämnen som är snabbverkande eller på annat sätt speciellt farliga. Det gäller sådana ämnen som redan under en kortvarig förhöjd exponering kan ha skadlig verkan. Mätperioden för sådana ämnen är i regel 15 minuter. I några fall är mätperioden fem minuter. Korttidsgränsvärden kan vara bindande eller vägledande. Bindande gränsvärden får inte överskridas. Vägledande korttidsgränsvärden är märkta med V i gränsvärdeslistan.

Samverkande effekter när man utsätts för flera luftföroreningar samtidigt

När man utsätts för flera olika luftföroreningar samtidigt, så uppkommer ofta samverkande effekter. Ibland kan effekten när man utsätts för flera ämnen bli betydligt större än summan av effekterna av de enskilda ämnena var för sig. Ämnena förstärker då varandras effekter, och man säger att de har en synergistisk effekt.

Långa arbetsdagar kräver en särskild bedömning

Det förekommer att man arbetar längre skift än 8 timmar. Skift på 12 timmar är ganska vanliga. Eftersom gränsvärdena är satta för att skydda mot effekter vid 8 timmars arbetstid/dag, så kan arbete i längre skift kräva en särskild bedömning.

Man kan använda en förenklad bedömningsmetod: Multiplicera gränsvärdet med en faktor 8/X, där X är det aktuella skiftets längd i timmar. I exemplet med 12 timmars arbetstid ska man alltså multiplicera gränsvärdet med 8/12.

Arbetstyngden påverkar upptaget av luftföroreningar

Upptaget av luftföroreningar i kroppen påverkas av arbetstyngden. Man blir andfådd av tungt arbete. Då ökar andningsfrekvensen och därmed också lungventilationen. Arbetstagarna får alltså ett större upptag av luftföroreningar vid fysiskt tungt arbete än vid lätt arbete eftersom man då andas in mer luft.

Gränsvärdena gäller vid medeltungt arbete. Vid tyngre arbete som man blir andfådd av är det därför viktigt att man ytterligare begränsar halten av luftföroreningar. Listan här visar lungventilationen vid olika arbetstyngd.

  • Sittande arbete (läs- och skrivarbete, kontorsarbete, bilkörning, avsyningsarbete): < 15 l/min 
  • Lätt arbete (lätt verkstadsarbete, truckkörning, promenad): 15–25 l/min
  • Medeltungt arbete (tungt verkstadsarbete, tungt sjukvårdsarbete, byggnadsarbete, snabb promenad): 25–40 l/min
  • Tungt arbete (tungt byggnadsarbete, manuellt anläggningsarbete, tungt lantbruksarbete, långsam löpning): 40–50 l/min
  • Mycket tungt arbete (tungt stuveriarbete, rökdykning, manuellt skogsarbete, klättring i mast, löpning): > 50 l/min

Cancerframkallande kemiska ämnen

Cancer som orsakas av kemikalier tar lång tid att utveckla. Det kan ta mellan 10 och 30 år.

Risken att få cancer ökar, när man utsätts för högre doser av ett cancerframkallande ämne. Tiden för att utveckla cancer kan minska vid högre doser. Det är mycket viktigt att hålla arbetstagarnas exponering för ämnen som kan framkalla cancer så låg som möjligt.

Ämnen med förbud eller tillståndskrav

Det finns cancerframkallande ämnen som inte får hanteras i arbetslivet och som omfattas av förbud (grupp A). Andra ämnen kräver särskilt tillstånd för att man ska få hantera dem (grupp B). Ämnen i dessa grupper listas i bilaga 1 i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker.

I 38–44 § i samma föreskrifter finns kraven för hantering av cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande kemiska produkter.

Övriga cancerframkallande ämnen är listade i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden och är märkta med C.

Hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7), föreskrifter

Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43), föreskrifter

Allergi och annan överkänslighet

Överkänslighet innebär att man reagerar vid kontakt med ämnen som normalt inte ger hälsobesvär. Allergi är en typ av överkänslighet som orsakas av reaktioner i kroppens immunsystem.

Efter att man vid upprepade tillfällen – under en kortare tid eller under många år – har varit i kontakt med ett ämne utan att reagera på det, så kan kroppen plötsligt reagera med en allergisk reaktion. Man har blivit sensibiliserad. Vid varje ny kontakt med ämnet uppkommer en allergisk reaktion. Allergin varar hela livet.

Allergier drabbar i regel huden eller andningsorganen. Man kan få eksem, hösnuva och astma. Skillnaden mellan olika människor kan vara stor när det gäller risk för överkänslighet.

I regel utvecklas allergi och annan överkänslighet snabbare och lättare vid hög eller långvarig exponering. Särskilt låga gränsvärden finns därför för ämnen som är starkt sensibiliserande för luftvägarna.

Ämnen med sensibiliserande egenskaper är märkta med S i bilaga 1 i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7).

Vissa ämnen med starkt sensibiliserande egenskaper får man endast hantera med tillstånd från Arbetsmiljöverket. Se vidare bilaga 1 i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43).

Hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7), föreskrifter

Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43), föreskrifter

Luftvägsbesvär

Vissa individer får luftvägsbesvär när de kommer i kontakt med irriterande eller starkt doftande ämnen. Det kan till exempel vara tobaksrök, avgaser, parfymer och kemiska ämnen i arbetsmiljön. Detta drabbar ofta astmatiker, men besvär kan också uppstå hos andra. Känsligheten kan variera under en individs livstid.

Reproduktionsstörande kemiska ämnen

Reproduktionsstörande ämnen ger skadliga effekter på mannens och kvinnans fortplantningsförmåga. Sådana ämnen kan också ge skador på fostret.

Kemiska ämnen kan ge en reproduktionsstörning genom effekter på mannens eller kvinnans könsceller, eller genom en effekt på fostret via den gravida kvinnan.

Mutagena ämnen påverkar arvsmassan

Skador på könscellerna kan vara förändringar i cellens arvsmassa. Dessa skador kan orsakas av mutagena ämnen. Fostret kan påverkas av både mutagena ämnen och direkt fosterskadande ämnen. De senare påverkar fostret utan att arvsmassan skadas, och kallas teratogener.

Vissa ämnen är direkt reproduktionsstörande genom att de kraftigt minskar antalet sädesceller hos mannen. Det kan medföra minskad fertilitet och i allvarliga fall sterilitet.

En fosterskada kan leda till missfall och utvecklingsrubbningar

En fosterskada kan leda till missfall, missbildning, utvecklingsrubbningar eller sjukdomar. Ett reproduktionsstörande ämne kan ge upphov till olika effekter, beroende på när under fostrets utveckling exponeringen sker. Allvarliga effekter uppstår ofta mycket tidigt i graviditeten.

Särskilda regler för gravida och ammande arbetstagare

Det finns särskilda regler för gravida och ammande arbetstagare. Exempelvis får kvinnor, som i sitt arbete exponeras för bly, inte utföra sådant arbete under graviditet och amning. Fostret är känsligast för påverkan i början av graviditeten. Skador kan uppstå så tidigt i graviditeten att den kanske ännu inte är konstaterad. Generellt gäller att kvinnor under 50 år har lägre biologiska gränsvärden vid blyarbete. Ämnen som har klassificerats som reproduktionsstörande är märkta med R i gränsvärdeslistan i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7).

Medicinska kontroller i arbetslivet

Hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7), föreskrifter

Gravida och ammande arbetstagare (AFS 2007:5), föreskrifter

Buller och kemiska ämnen som påverkar hörseln

Ototoxiska ämnen ger försämrad hörsel

Ototoxiska kemiska ämnen är ämnen som vid inandning eller hudexponering kan påverka funktionen hos innerörat och signalöverföringen till hjärnan och ge försämrad hörsel.

Vissa ämnen kan påverka hörseln utan någon bullerexponering. Det finns också kemiska ämnen som kan förstärka den hörselskadande effekten av buller. Förstärkningen kan uppkomma även om respektive exponering ligger under accepterade nivåer.

Ämnen med bevisade effekter på hörseln är

  • bly
  • koldisulfid
  • kolmonoxid
  • kvicksilver
  • styren
  • toluen.

Dessa ämnen är märkta med ett B i gränsvärdeslistan i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7).

En exponering för dessa ämnen nära det hygieniska gränsvärdet, i kombination med en exponering för buller, innebär redan vid cirka 80 dB (daglig bullerexponeringsnivå) en klart ökad risk för hörselskada jämfört med enbart bullerexponering.

Misstänkt ototoxiska ämnen

Det finns ämnen som är misstänkt ototoxiska, men där deras skadliga verkan inte är fastställd. Exempel på sådana ämnen är

  • etylbensen
  • jetbränsle
  • n-Hexan
  • p-Xylen
  • trikloretylen
  • vissa bekämpningsmedel
  • vissa lösningsmedelsblandningar
  • vätecyanid.

Exempel på verksamheter där buller och ototoxiska ämnen kan förekomma samtidigt är

  • brandförsvar
  • byggnadsarbete
  • båttillverkning
  • måleriarbete
  • möbeltillverkning
  • tankning av flygplan
  • tillverkning av metall-, läder- och petroleumprodukter
  • tryckeriverksamhet.

Anlita företagshälsovården eller en yrkesmedicinsk klinik

För att få hjälp med riskbedömning och åtgärder kan det vara lämpligt att anlita expertis från företagshälsovården eller från en yrkesmedicinsk klinik.

Kontroll av luftföroreningar kan vara en del av riskbedömningen

Det första steget i riskbedömningen på arbetsstället är att göra en undersökning av var kemiska arbetsmiljörisker kan förekomma. I detta ingår en allmän bedömning av luftkvaliteten. Riskbedömningen ska göras enligt föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43).

När arbetsgivaren har undersökt arbetsförhållandena och gjort en riskbedömning, ska man besluta om riskreducerande åtgärder. Det innebär, att man bestämmer vad som behöver göras på arbetsstället, för att minska de kemiska hälsoriskerna för arbetstagarna. Många gånger kan man gå direkt till beslut om åtgärder för att minska luftföroreningarna, men ibland behövs yrkeshygieniska mätningar som underlag för att klarlägga exponeringen.

Mätningar kan visa om de hygieniska gränsvärdena överskrids eller inte.

Exponeringsbedömning av luftföroreningar, vägledning

Innan mätning

Riskbedömningen inleds med att man inventerar vilka ämnen eller produkter som finns, som används eller bildas, och i vilken utsträckning de kan ge upphov till bland annat luftföroreningar.

Förteckningar, säkerhetsdatablad och annan information om risker och skyddsåtgärder som leverantören är skyldig att lämna, är lämpliga att utgå ifrån, när man bedömer riskerna med de ämnen som används.

Utifrån kända produktionsfakta, fakta om använda material och maskiner samt ventilationsdata bedömer man sedan om det finns anledning att misstänka att det hygieniska gränsvärdet för något ämne överskrids.

Många faktorer spelar in vid riskbedömningen

Vid riskbedömningen tar man hänsyn till olika faktorer. Vilka farliga ämnen används? I vilka halter förekommer farliga ämnen? Vilka mängder hanteras? I vilken form hanteras de? Vid bedömningen är det mycket viktigt att ta hänsyn till sättet som ämnena hanteras på.

Det är viktigt att undersöka om en produkt kan alstra luftföroreningar vid hantering. Exempel på detta är rök från svetselektroder och ämnen som kan frigöras när man bearbetar vissa plastmaterial.

Man bör kartlägga bearbetningsprocesserna. Slipning, sågning och ytbehandling innebär till exempel en risk för spridning av luftföroreningar.

Det är också viktigt att notera eventuella besvär hos personalen som kan ha samband med luftföroreningar.

Åtgärder för att minska luftföroreningarna

Om det inte räcker med en översiktlig bedömning för att bedöma om förhållandena är tillfredsställande eller om åtgärder behöver vidtas så är det befogat att utföra någon typ av mätning.

Om en mätning visar att man ligger långt under eller långt över det hygieniska gränsvärdet, är det lätt att tolka resultatet. Men om man ligger relativt nära det hygieniska gränsvärdet, vare sig det är över eller under, så är det svårare.

Man ska sträva efter att med så god marginal som möjligt ligga under det hygieniska gränsvärdet. Ibland kan det vara bra att göra en kontrollmätning efter det att man vidtagit åtgärder.

Luftföroreningar mäts med olika metoder

Man kan använda två olika metoder för att bedöma luftkvaliteten: exponeringsmätning och emissionsmätning. Vilken mätmetod som används, beror på syftet med mätningen.

Exponeringsmätning

Exponeringsmätningarna görs för att visa vilka halter av luftföroreningar en arbetstagare andas in. Man tar prov i ”andningszonen”, alltså så nära näsa och mun som möjligt. I praktiken utförs provtagningen oftast med en utrustning som arbetstagaren har på sin axel.

Emissionsmätning med direktvisande mätinstrument

Mätning av så kallad emission gör man för att se var föroreningar uppkommer och hur de sprids på en arbetsplats. En emissionsmätning kan göras vid en viss maskin eller vid ett visst arbetsmoment.

Planera och genomföra mätning

Arbetsgivaren ansvarar för att planera och genomföra mätningar. Planeringen bör göras i samarbete med arbetstagare och skyddsombud. Om det inte finns något lokalt skyddsombud, så kan man anlita ett regionalt skyddsombud.

Mätningarna ska genomföras av en kompetent person som en yrkeshygieniker, skydds- eller arbetsmiljöingenjör, av företagshälsovården eller en konsult.

Viktigt att välja var, när och hur man mäter

När man gör en exponeringsmätning är det lämpligt att mäta på de personer som bedöms vara utsatta för den högsta exponeringen. Det är också viktigt att man mäter vid olika typer av arbetsuppgifter och arbetsmoment.

Det kan ha stor betydelse när mätningen görs. Arbetet kan vara olika intensivt vid olika tidpunkter och olika dagar. Det kan ge stora skillnader i luftföroreningar från en tidpunkt till en annan. Skillnaden mellan olika personer kan också vara stor, vilket man bör ta hänsyn till när mätningen ska genomföras.

Hur ska mätningen redovisas och bedömas?

Arbetsgivaren har ansvar för att det efter provtagning och analys skrivs en mätrapport. I rapporten ska man bland annat utförligt redovisa resultatet av exponeringsmätningarna enligt bilaga 2 till föreskrifterna om hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7).

Hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7), föreskrifter

Det är bra om det finns uppgifter i rapporten om kontaktperson och skyddsombud vid företaget, som kan besvara frågor om mätplatser och annat, särskilt vid större arbetsplatser.

Blanketter för redovisning av yrkeshygieniska mätningar

Det är möjligt att redovisa yrkeshygieniska mätningar till Arbetsmiljöverket via nätet med hjälp av elektroniska blanketter. Elektroniska blanketter för inrapportering av yrkeshygieniska mätrapporter är framtagna för att:

  • underlätta inrapporteringen av obligatoriska mätningar
  • öka antalet inkomna yrkeshygieniska mätrapporter
  • säkerställa kvalitén på mätrapporterna genom att kraven på rapportinnehållet enligt bilaga 2 i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7) är obligatoriska.
  • förkorta handläggningstiden och ge snabbare återkoppling genom automatisk inläsning av blanketterna.
  • arkivera dokument elektroniskt på ett sätt som kommer att säkerställa bevarandet av dess innehåll.

Du hittar blanketterna på vår sida Blanketter för redovisning av yrkeshygieniska mätningar.

Blanketter för redovisning av yrkeshygieniska mätningar

Damm är ett stort hälsoproblem på många arbetsplatser

Damm är en övergripande beteckning för mycket små fasta partiklar. Damm kan ha många olika ursprung och bestå av många olika sorters materia. Damm lägger sig som ett lager på ytor, golv, maskiner, möbler och föremål inomhus. Det är därför viktigt att det finns bra städrutiner på alla arbetsplatser. Städningen måste ske utan att damm virvlar upp.

Med inhalerbart damm menas den del av partiklarna i luften, som man andas in genom näsa och mun.

Respirabelt damm är en del av det inhalerbara dammet. Det är de allra minsta inhalerbara partiklarna, som når längst ner i lungorna – till alveolerna. De är mest skadliga.

Rökpartiklar från svetsning är till exempel till största delen så små att de är respirabla och når alveolerna. Men svetsare utför inte bara svetsning, utan också slipning eller slaggning. Det luftburna dammet i en svetsares andningszon består därför av en hög andel damm, som inte är respirabelt och därför inte kommer ända ner till alveolerna.

Kemsite – en databas för gränsvärden

Databasen för mätmetoder, Kemsite, är ett stöd för arbetsgivare, arbetsmiljöingenjörer, yrkeshygieniker, arbetsmiljökonsulter, arbetsmiljöinspektörer, arbets- och miljömedicinska kliniker, skyddsombud och forskare. Kemsite ger stöd vid planering, genomförande och rapportering av exponeringsmätning.

Gränsvärden för 500 ämnen eller ämnesgrupper

Kemsite innehåller provtagnings- och analysmetoder för cirka 500 ämnen eller ämnesgrupper som har ett eller flera olika gränsvärden. I databasen finns information om cirka 2 700 kemiska ämnen.

Databasen förvaltas av Arbetsmiljöverket. Förfrågningar om provtagnings- och analysmetoder görs via telefon 010-730 90 00 eller per e-post arbetsmiljoverket@av.se.

arbetsmiljoverket@av.se

En ny lista med gränsvärden kommer ut med några års mellanrum

Det finns en expertgrupp, kallad Kriteriegruppen för hygieniska gränsvärden, som sammanställer kunskap som underlag för nya hygieniska gränsvärden. Kriteriegruppen består av ett tjugotal experter från olika fackområden. De godkända vetenskapliga underlagen publiceras årsvis på svenska och engelska i den vetenskapliga serien Arbete och Hälsa, som ges ut av Göteborgs universitet.

Arbetsmiljöverket fattar det slutgiltiga beslutet om nya hygieniska gränsvärden och det resulterar i nya föreskrifter om hygieniska gränsvärden.

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2015-06-26