Farligt arbete – läkar- och hälsoundersökningar

En arbetsgivare kan för vissa arbeten behöva kontrollera att arbetstagaren inte löper särskilda risker att skadas i sitt arbete. Detta gäller till exempel mast- och stolparbete, rök- och kemdykning, dykeriarbete, vibrationer, buller och nattarbete.

Mast- och stolparbete

Innan man börjar utföra mast- och stolparbete ska man genomgå en läkarundersökning som ska resultera i en tjänstbarhetsbedömning.

I paragraf 41-45 i föreskrifterna om medicinska kontroller (AFS 2005:6) kan du läsa mer om läkarundersökning när det gäller höjdarbete i master och stolpar, vilket även omfattar arbete i vindkraftverk.

Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2005:6), föreskrifter

Höjdarbete ställer stora krav på hjärtat och blodcirkulationen

De största riskerna med att arbeta på hög höjd är att ramla ner eller skadas av nedfallande ismassor, verktyg eller andra föremål. Arbetsplatserna är ofta svårtillgängliga, och det försvårar att få hjälp vid olycksfall eller akut sjukdom. Höjdarbete innebär ofta klättring på stegar och annan fysisk belastning, vilket kräver god kondition och ställer stora krav på hjärtat och blodcirkulationen. Påfrestningarna ökar dessutom vid kallt väder eller kraftig blåst.

Höjdarbete kräver tjänstbarhetsbedömning

Innan man börjar utföra mast- och stolparbete ska man genomgå en läkarundersökning som ska resultera i en tjänstbarhetsbedömning, därefter varje år med undantag för arbets-EKG som omfattas av speciella regler. För att göra en tjänstbarhetsbedömning ställs det vissa formella krav på läkarens kompetens.

Efter sjukdom eller olycksfall som kan påverka förmågan att arbeta på hög höjd ska man genomgå en ny kontroll. Läkarundersökningen ska omfatta

  • sjukhistoria, speciellt sådan sjukdom som kan ge akut påverkan på medvetande eller orsaka annan plötslig svaghet
  • bestämning av blodtryck och eventuell tendens till att blodtrycket sänks när man står upp
  • undersökning av hjärta och lungor.

Undersökningen ska även omfatta arbetsprov med EKG-registrering. Den utförs till exempel på kliniskt fysiologiska laboratorier där det finns utrustning och kompetens för att behandla hjärtstopp. Denna del av den medicinska kontrollen behöver bara göras vart femte år om arbetstagaren är under 40 år och vartannat år för de mellan 40- och 50 års ålder. Efter 50 års ålder krävs arbetsprov årligen. 

Undersökningen kan också behöva omfatta kontroll av synskärpa och hörsel, balans och rörelseorgan, nervsystemet, tecken på diabetes eller genomförande av dopingtester.

Mast- och stolparbete, tjänstbarhetsintyg, blankett, pdf, öppnas i nytt fönster

Rök- och kemdykning

Arbetsmiljöverket räknar med att cirka 4 000 personer arbetar med rök- och kemdykning i sådan omfattning att de ska genomgå en medicinsk kontroll. 

Föreskrifterna för rök- och kemdykning gäller sådan som utförs i kommunal eller statlig räddningstjänst eller av räddningsorganisation inom industrin, räddningsföretag eller liknande. Föreskrifterna gäller inte inom industrin om arbetet beräknas medföra endast måttlig fysisk ansträngning.

Räddningsarbete ställer mycket stora krav på fysisk förmåga

Räddningstjänstens personal är utsatt för mycket stora risker, både genom insatser vid extrem hetta och på grund av risk för exempelvis explosion, ras och giftig gas. Därför ställer arbetet mycket stora krav på fysisk förmåga. Det är förbjudet för gravida och ammande att arbeta med rök- och kemdykning.

Arbete med rök- och kemdykning kräver tjänstbarhetsbedömning

Innan man börjar arbeta med rök- eller kemdykning ska man genomgå en läkarundersökning som ska resultera i en tjänstbarhetsbedömning. Med undantag för arbets-EKG ska en läkarundersökning genomföras varje år. En ny kontroll ska utföras om den anställda blir sjuk eller är med om ett olycksfall som kan påverka förmågan att arbeta med rök- eller kemdykning. För att göra en tjänstbarhetsbedömning ställs det vissa formella krav på läkarens kompetens.

Läkarundersökningen ska omfatta

  • sjukhistoria
  • kroppsundersökning
  • bestämning av den fysiska arbetsförmågan genom konditionstest (det ställs särskilda krav på vilken belastning den anställde ska klara av för att få arbeta)bedömning av muskelstyrka och förmåga att tåla värme – provet ska ske på rullband och arbetstagaren ska vara klädd i full larmutrustning men vara utan andningsmask.

Undersökningen ska även omfatta arbetsprov med EKG-registrering. Den utförs till exempel på kliniskt fysiologiska laboratorier där det finns utrustning och kompetens för att behandla hjärtstopp. Denna del av den medicinska kontrollen behöver bara göras vart femte år om arbetstagaren är under 40 år och vartannat år för dem mellan 40- och 50 års ålder. Efter 50 års ålder krävs arbetsprov årligen.

Rök- och kemdykning, tjänstbarhetsintyg, blankett, pdf, öppnas i nytt fönster

Hälsokrav vid rök- och kemdykning - Medicinska synpunkter på tillämpningen av AFS 1995:1, Räddningsverkets broschyr, pdf, öppnas i nytt fönster

Dykeriarbete

Medicinska kontroller krävs för arbete som utförs under vatten med andningsgas under förhöjt tryck. Sammanlagt räknar Arbetsmiljöverket med att cirka 500 personer som utför dykeriarbete ska delta i medicinska kontroller.

Dykeriarbete kan innebära hälsorisker

Skador av ökat tryck kan uppstå i mellanörat, bihålor, lungor och tänder – speciellt om tänderna är dåligt lagade.

Att arbeta under vatten med förhöjt tryck kan innebära flera olika sorters risker:

  • Syrgas och kvävgas under högt tryck är giftiga för luftvägar och nervsystem .
  • Ändrat andningsmönster kan leda till att koldioxid samlas i blodet med risk för att medvetandet rubbas.
  • Alltför snabb uppstigning eller sänkning av trycket kan leda till dekompressionssjuka (dykarsjuka) med smärtor i lederna och klåda (dykarloppor), men i allvarliga fall också andnöd och symptom från centrala nervsystemet.

Det finns ett stort antal sjukdomar – även psykiska sjukdomar och symptom – som medför att en person inte tillåts arbeta under förhöjt tryck. Man får inte heller arbeta med dykning eller under förhöjt tryck om man är gravid eller ammar.

Dykeriarbete kräver tjänstbarhetsbedömning

Den medicinska kontrollen för dykeriarbete är speciell och mycket omfattande. Den bör utföras av läkare med utbildning i dykerimedicin och av tandläkare med utbildning i barodonti.

Innan man börjar med dykeriarbete ska man genomgå en läkarundersökning som ska resultera i en tjänstbarhetsbedömning. En ny läkarundersökning ska göras vart femte år för den som inte fyllt 40 år och vartannat år för den som är 40 år eller äldre. Den ska också upprepas efter sjukdom eller olycksfall som kan påverka arbetsförmågan. För personer som vid enstaka tillfällen sköter patienter i tryckkammare kan det vara lämpligt med läkarundersökning snarast efter första gången han eller hon utfört sådant arbete.

Arbetsmiljöverket har inte tagit fram något färdigt förslag till blankett för tjänstbarhetsbedömning vid dykeriarbete.

Dykeriarbete (AFS 2010:16), föreskrifter

Så hanterar du resultaten av läkarundersökningen

Vibrationer

Personer som arbetar med vibrerande verktyg eller sitter på maskiner som vibrerar kan behöva genomgå kontroller.

Arbetsmiljöverket räknar med att cirka 100 000 personer utsätts för vibrationer i sådan omfattning att de ska delta i medicinska kontroller.

Vibrationer - ett återkommande problem arbetsplatser

Du kan även gå in på Umeå Universitets hemsida, där finns uppgifter om vibrationsnivåer för olika arbetsredskap och maskiner.

Vibrerande maskiner - databas och exponeringskalkylator, öppnas i nytt fönster 

Vibrationer och stötar är en arbetsmiljörisk

Föreskrifterna om medicinska kontroller gäller för två olika typer av vibrationer: hand- och armvibrationer och helkroppsvibrationer. Exponering för hand- och armvibrationer kan förekomma när man arbetar med handhållna vibrerande verktyg, men också med rattar och reglage. Helkroppsvibrationer förekommer i till exempel anläggningsmaskiner, truckar och helikoptrar. Vid bristande underhåll av maskiner och verktyg kan exponeringen för vibrationer kan öka kraftigt

Det är svårt att bedöma exponeringen för vibrationer, och ofta kan man behöva ta kontakt med en företagshälsovård eller motsvarande som har tillgång till exempelvis en arbetsmiljöingenjör. För att kartlägga exponeringen kan man göra mätningar eller studera arbetsuppgifterna och vilka verktyg eller fordon som används. Ibland underskattar man riskerna för ohälsa och olycksfall eftersom man inte tar hänsyn till kraftiga stötar. Därför är det viktigt att utreda hur stora stötarna är.

Det är viktigt med regelbundna läkarundersökningar

Om man exponeras för vibrationer på sin arbetsplats ska arbetsgivaren erbjuda en medicinsk kontroll, därefter ska man göra så kallade periodiska läkarundersökningar var tredje år. Men om man vet att ett visst arbete kan innebära höga risker för vibrationsskada kan det vara motiverat att erbjuda medicinska kontroller oftare än så. Varannan periodisk undersökning kan ersättas av en enklare hälsoundersökning eller ett frågeformulär om symptom på vibrationsskada.

Läkarundersökningen ska alltså genomföras minst vart sjätte år. Läkarundersökningen ska minst omfatta uppgifter om:

  • tidigare arbeten
  • tidigare sjukdomar, särskilt sådana sjukdomar som kan öka riskerna för att drabbas av försämrad blodcirkulation eller besvär från nervsystemet, till exempel diabetes och bristande funktion hos sköldkörteln
  • medicinering, tobaksrökning och alkoholintag
  • symptom som kan uppkomma vid exponering för vibrationer (vibrationer från handhållna verktyg ger till exempel vita fingrar och domningar i händerna, och helkroppsvibrationer kan ge ryggbesvär, särskilt från ländryggen).

Läkarundersökningen ska även omfatta blodkärl, hud och nerver i armarna samt muskulatur i händer, armar, skuldror och nacke. Om man exponerats för helkroppsvibrationer ska även ryggen undersökas.

Om man får besvär av att arbeta med vibrerande verktyg eller helkroppsvibrationer bör man inte fortsätta med sådant arbete. Det gäller särskilt om man får besvär efter en kortare exponering eller i unga år. Ibland kan man pröva att vara kvar i arbetet men se till att exponeringen för vibrationer minskar avsevärt. Det är viktigt att försöka minska även arbetskamraternas exponering när någon fått besvär.

Buller

Buller kan orsaka hörselskador, för starkt buller kan det räcka med en kort exponering.

Arbetsmiljöverket räknar med att cirka 800 000 personer exponeras för hörselskadligt buller i arbetet. På den här sidan ger vi enbart en kortfattad översikt, om du vill läsa mer om föreskrifter och mätningar kan du göra det på vår sidorna om buller. Du kan även ladda ner vår bullerapp.

Buller kan orsaka hörselskador och minskad koncentrationsförmåga

Buller kan leda till en mängd negativa följder:

  • tillfällig hörselnedsättning
  • tinnitus
  • permanent hörselskada
  • irritation och trötthet
  • stressreaktioner som hjärtklappning och högt blodtryck
  • minskad koncentrationsförmåga.

Bullerskador kommer smygande och uppmärksammas ofta inte förrän sent eftersom man vänjer sig vid försämringen. Det är därför mycket viktigt med regelbundna hörselkontroller. Gravida kvinnor bör inte arbeta i kraftigt bullrande miljö eftersom exponering för höga ljudnivåer kan skada fostrets hörsel. Risken för hörselskador ökar om man samtidigt exponeras för vibrationer eller kemikalier som kan skada innerörat eller hörselnerven.

Det är viktigt att kontrollera hörseln och hörselskydden

När man bedömer bullernivåer utgår man från två saker: gränsvärde och insatsvärde. Gränsvärdet tar hänsyn till hörselskyddens dämpande effekt, vilket insatsvärdet inte gör. Alla som exponeras för buller som överstiger de övre insatsvärdena ska bli erbjudna hörselkontroll. Vid undersökningen använder man ett så kallat tonaudiogram där hörseln testas med olika ljudfrekvenser. Det är lämpligt att göra första undersökningen vid nyanställning och därefter med ett till tre års mellanrum beroende på nivån av exponeringen. Om bullernivåerna är lägre än det övre insatsvärdet kan det räcka med undersökningar vart tredje år. Vid högre ljudnivåer behövs kontroll oftare.

Det är bra om arbetstagarna tar med sina hörselskydd och får dessa kontrollerade i samband med undersökningen. Ett syfte med kontrollerna är att företagshälsovården ska diskutera resultaten med arbetstagarna och informera om lämpliga hörselskydd och hur de ska användas.

Buller (AFS 2005:16), föreskrifter

Buller

Nattarbete

Den som har nattarbete minst 38 procent av arbetstiden ska erbjudas läkarundersökningar.

Nattarbete kan leda till sömnstörningar

Normalt behöver man 7–8 timmars sömn per dygn. Det är svårare att vara vaken på natten och sova på dagen, därför innebär nattarbete ofta påfrestningar som kan leda till sömnsvårigheter, vilket är vanligare ju äldre man är. Sömnbrist leder till trötthet, dålig uppmärksamhet och försämrat omdöme. Detta medför i sin tur ökad risk för olyckor. Mer långsiktiga effekter är högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom, besvär från mage och tarm och sannolikt diabetes. Möjligen kan nattarbete bidra till cancer. 

Arbetsgivaren måste erbjuda en medicinsk kontroll

Om en tjänst räknas som nattarbete ska arbetsgivaren erbjuda kostnadsfria läkarundersökningar innan man inleder anställningen och därefter vart sjätte år. Det är obligatoriskt för arbetsgivaren att erbjuda, men frivilligt för de anställda att delta i undersökningen. Efter 50 års ålder ska undersökningen erbjudas vart tredje år. Om nattarbetet pågår kortare tid än 3 månader behöver man inte genomföra en läkarundersökning.

Läkarundersökningen kan utföras av alla legitimerade läkare förutsatt att de har god kännedom om arbetsförhållanden och risker i arbetet. Läkarundersökningen kan omfatta

  • uppgifter om tidigare arbeten med nattarbete eller skift
  • uppgifter om vilka sjukdomar den anställde haft, speciellt avseende hjärt-kärlsjukdom och magbesvär
  • uppgifter om medicinering
  • uppgifter om sociala förhållanden som kan ha betydelse, till exempel småbarn i hemmet, bullrig miljö och annat som kan påverka sömnen
  • kroppsundersökning som bland annat är inriktad på risker för hjärt-kärlsjukdom.

Den som fått problem med hälsan som kan bero på nattarbete bör inte fortsätta att arbeta på natten. Man ska göra en bedömning från fall till fall, men det kan bli aktuellt att förflytta eller omplacera personen till ett annat arbete eller dagskift. Det är då arbetsgivaren som ansvarar för arbetsanpassning och rehabilitering.

Vad räknas som nattarbete?

Den som arbetar någon gång mellan klockan 22 och 07 får räkna denna tid som nattarbete – dock högst 7 timmar per natt. En sådan 7-timmarsperiod kan till exempel vara kl. 22–05, kl. 23–06 eller kl. 24–07. Man väljer det alternativ som ger längst nattarbetstid, och övrig arbetad tid räknas som dagarbete.

Vid oregelbundna arbetstider gör man en beräkning för en längre tidsperiod, lämpligen en hel skiftscykel, och räknar sedan ut det totala antalet nattimmar. Detta delas sedan med det totala antalet arbetstimmar.

Exempel:

  1. Arbetet börjar klockan 18 och slutar klockan 02. Tiden mellan klockan 22 och 02 är nattarbete, 4 timmar.
  2. Arbetet börjar klockan 22 och slutar klockan 08. Tiden mellan klockan 24 och 07 är nattarbete, 7 timmar.
  3. Under en månad har jag arbetat 60 timmar natt och totalt 165 timmar. Andelen nattarbete är då 60/165 = 36,4 procent. Det är mindre än 38 procent och innebär inte krav på att arbetsgivaren ska erbjuda en medicinsk kontroll. Men det finns inget som hindrar att arbetsgivaren ändå ger ett sådan erbjudande.

Vid oregelbunden arbetstid ska de som arbetar minst 38 procent (tre timmar av åtta) av årsarbetstiden på natten räknas som nattarbetande. Detta innebär att de som arbetar skift med jämn fördelning av arbetstiden över dygnet inte räknas som nattarbetande.

Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2005:6), föreskrifter

Omslagsbild: AFS
Föreskrifterna innehåller regler och råd om arbetsmiljörelaterade medicinska kontroller. Här beskrivs när och hur sådana kontroller ska ske eller bör anordnas, hur man hanterar resultaten av kontrollerna med mera.

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2015-07-09