Arbetsställning och belastning – ergonomi
Ergonomi omfattar fysiska, organisatoriska och mentala aspekter på arbetsmiljön. När man gör ergonomiska förbättringar i verksamheten ska de beröra såväl arbetstagarnas förutsättningar som tekniska och organisatoriska förutsättningar.
Redan när en verksamhet planeras bör god ergonomi genomsyra utformningen och inredningen av lokalerna och arbetsplatserna. För att må bra och kunna prestera bra kvalitet i arbetet måste det finnas tillräcklig variation i rörelse och belastning och möjlighet till återhämtning.
För att organisera arbetet så att det blir bra för alla anställda, kan man behöva fundera över om kvinnor och män har samma möjligheter till varierad belastning och om det finns arbetstagare som behöver särskild anpassning av arbetet. Organiseringen av arbetsinnehåll, arbetstider och löneformer påverkar också belastningen på kroppen i både positiv och negativ riktning.
På denna sida finns information om hur arbetsplatsen och arbetet kan utformas så bra som möjligt ur ett ergonomiskt perspektiv. Informationen bygger på Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi, AFS 2012:2, som handlar om att förebygga hälsofarliga och onödigt tröttande belastningar för musklerna, lederna och skelettet samt stämbanden, men även andra föreskrifter kan vara användbara. I föreskrifterna om belastningsergonomi står det i 4 § att belastningen ska bedömas utifrån hur ofta, hur mycket och hur länge arbetsmomenten utförs. I föreskrifterna finns modeller för att bedöma risk för belastningsskada vid lyft, sittande, stående och repetitivt arbete. Det finns även andra checklistor och bedömningsmodeller på vår webbplats.
Belastningsergonomi (AFS 2012:2), föreskrifter
Belastningsergonomi, checklista, pdf, öppnas i nytt fönster
Risk för belastningsskada
Det finns ett starkt samband mellan belastningsbesvär och förhållandena i arbetsmiljön. Belastningsbesvär uppkommer ofta i samband med tunga lyft, repetitivt arbete, obekväma, ansträngande och påfrestande arbetsställningar och arbetsrörelser. Högt arbetstempo och stress kan bidra starkt till utvecklingen av belastningsbesvär. Även dåliga synförhållanden kan bidra till påfrestande arbetsställningar. Stämbanden kan utsättas för hög belastning om de akustiska förhållandena i ett rum inte är anpassade till tal.
Organisatoriska förhållanden, till exempel tidspress, starkt styrt arbete och otillräcklig tid för återhämtning, kan bidra till belastningsbesvär. Vid hög mental belastning, när mycket information ska bearbetas och det behövs snabba beslut, ökar muskelspänningen och påverkar risken för besvär.
Vibrationer kan också orsaka belastningsbesvär. Läs mer om skadliga vibrationer på vår webbplats.
Belastningsbesvär förekommer inom så gott som alla branscher. Det är vanligt förekommande att kvinnor inom vård och omsorg samt inom städ och restaurang har besvär. För män är det vanligast med belastningsbesvär inom byggsektorn, transportsektorn och i jordbruket. Både kvinnor och män inom tillverkningsindustri och montering är drabbade. På callcenter och i skolan är det vanligt med problem med stämbanden. Du hittar mer information om belastningsbesvär och hur man kan arbeta med att förebygga dem på våra sidor om hälso- och sjukvård, omsorg och sociala tjänster samt transport och kommunikationer.
Påfrestande arbetsställningar och arbetsrörelser
Människan kan utföra och inta de flesta arbetsrörelser och arbetsställningar utan att ta skada av dem. Kroppen är byggd för rörelse och belastning och mår bra av det, så länge det finns variation i rörelserna och belastningen samt möjlighet att återhämta sig.
Risken för besvär ökar vid arbete i kraftigt böjda, sträckta eller vridna arbetsställningar. Leder som belastas när de är maximalt böjda eller sträckta är mer utsatta.
Det blir svårare att hinna återhämta sig om rörelser upprepas ofta eller pågår under en längre tid och då ökar risken för besvär.
När musklerna arbetar utan paus, och utan att det sker någon yttre rörelse, det som kallas statiskt muskelarbete, försämras blodflödet till musklerna och risken för belastningsbesvär ökar. Till exempel arbetar skuldran ofta statiskt vid repetitivt arbete med händerna vi löpande band.
Ansvar och förebyggande arbete med arbetsställning och belastning
Arbetsgivarens ansvar
Arbetsgivaren har ansvar för att arbetet och arbetsplatsen är ergonomiskt bra utformade och att arbetstagaren har möjligheter att påverka hur det egna arbetet planeras och genomförs så att tillräcklig rörelsevariation och återhämtning finns. Arbetsgivaren ska undersöka arbetsförhållandena och bedöma risker för att kunna genomföra åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall. När arbetsgivaren planerar åtgärder är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv som omfattar arbetstagaren, tekniken och organisationen. När en arbetstagare skadas vid ett olycksfall på grund av akut överbelastning, eller får en arbetssjukdom på grund av långvarig överbelastning, så måste arbetsgivaren agera. Ju snabbare åtgärder sätts in, desto lättare blir det för arbetstagaren att komma tillbaka till arbetet.
Arbetstagares ansvar
Arbetstagaren ska uppmärksamma risker i arbetsmiljön och rapportera dem till sin arbetsgivare. För att undvika risker för besvär och olycksfall måste arbetstagaren också använda hjälpmedel och skyddsutrustning och följa arbetsgivarens instruktioner för hur arbetet ska utföras.
Undersök vilka risker som finns för belastningsskador i arbetsmiljön
Arbetsgivare, skyddsombud och arbetstagare ska tillsammans regelbundet undersöka arbetsförhållandena för att upptäcka risker för belastningsbesvär.
Bedöm risker för belastningsskada
För att bedöma om arbetsrörelser och arbetsställningar medför risk för besvär finns det bedömningsmodeller i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi, AFS 2012:2.
Belastningsergonomi (AFS 2012:2), föreskrifter
Det finns också flera modeller för att bedöma risken för belastningsskada i våra checklistor. Riskerna bedöms utifrån hur mycket belastning arbetstagarna utsätts för, samt hur ofta och hur länge den varar. I våra checklistor finns exempel på metoder för att bedöma risker för belastningsskada.
Det är viktigt att den metod som används mäter det den är avsedd att mäta. Om du i riskbedömningen hamnar på röd zon är belastningarna i arbetet av den karaktären att arbetstagare riskerar att få belastningsbesvär på kort eller lång sikt. Åtgärder behöver vidtas omgående för att få bort eller minska risken. Hamnar du på gult så finns det också en risk som behöver utredas och åtgärdas på sikt. Grön zon innebär att risken att drabbas av belastningsbesvär i arbetet är liten för de flesta arbetstagare.
Riskerna påverkas också av fysiska, psykiska och sociala faktorer som bör finnas med i bedömningen. Det kan till exempel vara trångt där man arbetar, röra sig om ensamarbete eller tidspress. Det kan också handla om emotionell påfrestning vid personförflyttningar inom vård eller omsorgsarbete.
Du hittar mer information om riskbedömning i våra checklistor och broschyrer om belastningsergonomi.
Åtgärda bristerna i arbetsmiljön
Om det finns risker för belastningsbesvär så ska riskerna åtgärdas. Sedan kontrollerar man om åtgärderna haft den effekt man tänkte sig. Åtgärder som inte kan vidtas direkt, skrivs in i en handlingsplan som visar när de ska vara klara och vem som har ansvaret för att det görs. När arbetstagarna får möjlighet att medverka är förutsättningarna bättre för att komma fram till hållbara lösningar. Även ergonomer inom företagshälsovården eller andra som är sakkunniga kan hjälpa till med bedömningar och åtgärdsförslag.
Åtgärder riktas mot människa, teknik och organisation (MTO) för att skapa en helhetslösning på det förebyggande arbetet. Arbetstagarens möjlighet att arbeta så riskfritt som möjligt handlar om kunskaper och inflytande över arbetets upplägg.
Följ upp åtgärderna
En åtgärd får inte skapa nya problem och risker. Det är därför också viktigt att kontrollera och följa upp åtgärderna.
Hjälpmedel och annan utrustning
Arbetsgivaren ska se till att arbetsutrustning finns till hands när den behövs för arbetsuppgifterna. Arbetsutrustning kan vara en maskin, anordning, verktyg, redskap, hjälpmedel eller installation men även hjälpmedel för förflyttning av person, exempelvis inom vården.
Att använda hjälpmedel underlättar arbetet. Arbetet blir säkrare för arbetstagaren och kan också leda till bättre kvalitet. Risken för att tappa en börda är stor när den blir för tung att hantera. Rullande hantering, det vill säga att använda dragkärra eller vagn, är skonsammare för kroppen än att bära.
Det är viktigt att det finns utrymme för att hantera och manövrera hjälpmedlet. Alla som ska använda ett hjälpmedel behöver ha kunskaper om hur det används och underhålls på bästa sätt.
Kunskaper och information viktigt för att undvika belastningsbesvär
Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har tillräckliga kunskaper om arbetsteknik och hjälpmedel för att undvika risken för belastningsbesvär. Utbildningar som ges bör även vara praktiska för att säkerställa att arbetstagaren kan använda kunskaperna i sitt dagliga arbete. Arbetstagaren ska också ha tid för att träna in ny arbetsteknik, om det behövs. Arbetsgivaren bör ha klara och tydliga mål för vad en utbildning syftar till och även utvärdera effekten av utbildningen. Regelbunden utbildning med uppföljning är viktigt för att hålla kunskaperna aktuella. Företagshälsovården eller annan extern resurs kan vara till hjälp för att utbilda.
Arbetsgivaren bör med jämna mellanrum informera och instruera om vilka arbetsmetoder och vilken utrustning som är skonsamma för kroppen. Det är viktigt att arbetsgivaren också följer upp att den används i praktiken.
Hur arbetet organiseras kan påverka effektivitet och produktivitet
Arbetstagaren bör få möjligheter till rörelsevariation och återhämtning. Arbete som är onödigt tröttande leder till sämre koncentration och precision. Att växla mellan olika arbetsuppgifter är ett sätt att skapa variation i belastning och rörelse.
Fysisk variation och belastningsbesvär i arbetet (RAP 2016:1), kunskapssammanställning
Inköp och upphandling bör beakta ergonomin
Vid inköp av produkter och tjänster är det viktigt att även ergonomiaspekter i bruksskedet beaktas. Det kan annars bli en dyr affär i slutändan. Det är viktigt att inköpare tar med användningskrav vid kravspecifikation och utvärdering och att de som ska använda produkten/tjänsten involveras i ett tidigt skede i upphandlingsprocessen.
För att kunna ställa användningskrav på leverantören måste inköparen veta vilka uppgifter som ska utföras och vilka mål man vill uppfylla med den tänkta produkten/tjänsten. Användarna är oftast experter på den dagliga verksamheten och har erfarenhet av hur arbetet bedrivs och kan komma med värdefull information för att få en fungerande produkt/tjänst på plats.
Standarder inom ergonomi- och belastningsergonomiområdet
Det finns ett flertal standarder inom ergonomi- och belastningsergonomiområdet. Dessa standarder kan grovt delas upp i harmoniserade standarder och icke-harmoniserade standarder.
De harmoniserade standarderna gäller inom Europa för produkter som ska uppfylla kraven i ett direktiv. För produktdirektivet för maskiner finns det ett 20-tal standarder som behandlar ergonomi vid framtagning av maskiner. Exempelvis generella ergonomiska designprinciper, åtkomst, människa-systeminteraktion och måttkrav på arbetsstationer, arbetsställningar och arbetsrörelser och manuell hantering.
Arbetsmiljöverket ansvarar för kontrollen att maskiner och personlig skyddsutrustning som släpps ut på marknaden uppfyller gällande krav i direktiven, så kallad marknadskontroll. Genom att använda sig av harmoniserade ergonomistandarder kan tillverkare av maskiner och personlig skyddsutrustning försäkra sig om att de uppfyller kraven i produktdirektiven.
Inom icke-harmoniserade standarder finns det standarder som berör ergonomi vid människa-systeminteraktion, ergonomi vid utformning av kontrollrum, manuell hantering, processtandarder, mental arbetsbelastning, med flera.
I Sverige ansvarar SIS, Svenska institutet för standarder för framtagning och distribution av standarder inom ergonomi- och belastningsergonomiområdet vilka behandlas in den tekniska kommittén 380 och där Arbetsmiljöverket deltar. SIS har publicerat en lista på svenska standarder inom belastningsergonomiområdet som är harmoniserade med maskindirektivet.
Exempel på svenska standarder (SS) och europeiska standarder (EN) inom belastningsergonomiområdet är:
- SS-EN 1005-2 som behandlar lyftarbete för laster med en vikt på 3 kg eller mer. Fokuserar på helkroppsbelastning och belastning på ryggen.
- SS-EN 1005-3 som behandlar skjuta- och dra arbete för hand/arm, helkropp och pedaler (ben)
- SS-EN 1005-4 som behandlar arbetsställningar och arbetsrörelser. Standarderna kan användas för bedömning av bland annat statiska arbetsställningar, det vill säga arbetsställningar som hålls under en lång tid utan avbrott.
- SS-EN 1005-5 som behandlar repetitiv manuell hantering och handintensivt arbete och som inkluderar laster med en vikt som även är längre än 3 kg. Fokuserar mest på belastning på armar och hand.
- SS-EN-ISO 14738 som beskriver antropometriska mått, såsom höjder, avstånd, utrymme vid utformning av arbetsplatser.
- SS-EN 614-1 och SS-EN 614-2 som beskriver ergonomiska designprinciper vid utformning av maskiner.
- SS-EN 13921 som behandlar ergonomiska principer för personlig skyddsutrustning.
Exempel på internationella standarder (ISO) inom belastningsergonomiområdet är:
- ISO 11228-1 som behandlar lyftarbete och bärarbete för laster med en vikt på 3 kg eller mer. Fokuserar på helkroppsbelastning och belastning på ryggen.
- ISO 11228-2 som behandlar skjuta- och dra arbete.
- ISO 11226 som behandlar statiska arbetsställningar, det vill säga arbetsställningar som hålls under en lång tid utan avbrott.
- ISO 11228-3 som behandlar repetitiv manuell hantering och handintensivt arbete och som inkluderar laster med en vikt som även är längre än 3 kg. Fokuserar mest på belastning på armar och hand.
Statistik om belastningsskador och arbetsorsakade besvär
Enligt Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsskador 2019 var belastningsergonomiska faktorer (33 procent) den vanligaste orsakerna till anmälda arbetssjukdomar efter organisatoriska och sociala faktorer (40 procent). Andelen anmälda arbetssjukdomar av belastningsergonomiska faktorer var högre bland män (43 procent) än bland kvinnor (27 procent).
Belastningssjukdomar orsakas ofta av en kombination av olika faktorer i arbetet som exempelvis manuell hantering (exempelvis tunga lyft), handintensivt arbete, repetitivt arbete, samt ogynnsamma arbetsställningar och arbetsrörelser.
Enligt Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsorsakade besvär 2018 var en för hög arbetsbelastning den vanligaste orsaken till arbetsorsakade besvär. Sju av tio sysselsatta med besvär till följd av andra förhållande i arbetet än olyckshändelse, uppgav att för hög arbetsbelastning var orsak till besvären. Besvär av för hög arbetsbelastning var lika vanligt förekommande i alla åldersgrupper men något vanligare bland kvinnor (70 procent), än bland män (59 procent).
Den näst vanligaste orsaken till besvär till olyckshändelse var feltramp, lyft eller annan överbelastning, vilket var orsak till olyckshändelse hos två av tio sysselsatta med besvär till följd av olyckshändelse.
Trötthet samt fysisk smärta och värk var de vanligaste arbetsorsakade besvären. Drygt sju av tio sysselsatta personer med arbetsorsakade besvär hade känt trötthet på grund av arbetet under de senaste 12 månaderna. Fler kvinnor (80 procent), än män (68 procent) blev trötta av arbetet. Två tredjedelar av sysselsatta med arbetsorsakade besvär led av fysisk smärta eller värk. Fysisk smärta eller värk drabbade ungefär lika många kvinnor som män, och var lika vanligt i alla åldersgrupper.
Du hittar mer information om Arbetsmiljöverkets statistik om belastningsskador och arbetsorsakade besvär på sidan om arbetsskade- och arbetsmiljöstatistik.
Faktablad, urval (här hittar du alla våra faktablad)
Byggverksamhet, (nr 2/2018), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Fysisk belastning i arbete, (nr 1/2018), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Äldreomsorgen, (nr 5/2017), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Lastbils- och långtradarförare, (nr 4/2017), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Undersköterskor, (nr 1/2017), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Blåljusbranscher, (nr 4/2016), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Personaluthyrning, (nr 1/2016), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Arbetsbelastning, (nr 4/2015), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Unga i arbete (nr 2/2019), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Byggbranschen (nr 3/2015), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Personförflyttningar (nr 8/2014), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Belastning i arbete (nr 5/2014), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
Belastningsergonomi (nr 4/2012), faktablad, pdf, öppnas i nytt fönster
HARM - Hand arm riskbedömningsmetod
HARM är ett verktyg för bedömning av risk för belastningsskada i hand, arm, nacke eller skuldra när arbetstagare utför repetitiva uppgifter med framförallt händer eller armar.
Hand arm riskbedömningsmetod, TNOs webbplats, inloggning krävs, öppnas i nytt fönster
RAMP – ett verktyg för att systematiskt bedöma riskerna att utveckla belastningsskada, och för att hantera dem
Risk Assessment and Management tool for manual handling Proactively har tagits fram av Kungliga Tekniska Högskolan och består av två delar.
RAMP I – checklista
RAMP II – fördjupad bedömning av manuell hantering, arbetsställningar och arbetsrörelser
RAMP, Kungliga tekniska högskolans webbplats, öppnas i nytt fönster
Senast uppdaterad 2021-05-31