Arbetsmiljö i samband med flyktingsituationen

Med anledning av den rådande flyktingsituationen finns det utmaningar i arbetsmiljön på många arbetsplatser när det gäller till exempel frågor om arbetstid, arbetsbelastning och hot och våld. Här har vi samlat svar på vanliga aktuella frågor om arbetsmiljö.
Människor på språng i en gångtunnel

Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för arbetsmiljön, och för att det ska vara möjligt att skapa en bra arbetsmiljö behöver arbetsgivare och arbetstagare samarbeta. 

Vanliga frågor och svar

Hur mycket får man jobba?

Arbetstidslagen innehåller inga regler om hur lång arbetstiden får vara under ett dygn. Däremot finns det regler i lagen som indirekt begränsar hur mycket man får jobba, till exempel regler om dygnsvila och veckovila. Enligt arbetstidslagen ska arbetstagare ha 11 timmars sammanhängande ledighet under varje period om 24 timmar (så kallad dygnsvila) samt 36 timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar (så kallad veckovila). Som huvudregel får den ordinarie arbetstiden vid heltidsanställning uppgå till högst 40 timmar i veckan.

När det finns ett särskilt behov av ökad arbetstid får man ta ut så kallad allmän övertid med högst 200 timmar per person under ett kalenderår. Utöver allmän övertid får så kallad extra övertid tas ut med högst 150 timmar per person under ett kalenderår om det finns särskilda skäl för det. Allmän övertid och extra övertid får tillsammans inte överstiga 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad.

Lagens begränsningar av arbetstiden gäller bara det arbete som utförs hos en och samma arbetsgivare. Det betyder att om du har flera anställningar och olika arbetsgivare så bedöms dessa oberoende av varandra.

Hela eller vissa delar av arbetstidslagen kan avtalas bort genom kollektivavtal. Vi rekommenderar att du talar med ditt skyddsombud eller ditt fackförbund om du är osäker på om det finns ett kollektivavtal och vad som står i det.

Arbetsgivaren bör även ta hänsyn till att arbetstidens förläggning påverkar risken för olyckor. Möjlighet till återhämtning måste beaktas i riskbedömningarna. I föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, står det att arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att inte arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna. Om förläggningen av arbetstid är obalanserad under lång tid och återhämtningen är otillräcklig, så riskerar situationen att bli ohälsosam.

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1), föreskrifter

Vad finns det för regler kring ensamarbete?

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ensamarbete, AFS 1982:3, finns inget generellt förbud mot ensamarbete (till exempel när man arbetar på ett boende).

Arbetsgivaren har dock ansvar för att planera och riskbedöma arbetet enligt föreskrifterna. Det betyder bland annat att arbetsgivaren, så långt som möjligt, ska ordna ensamarbetet så att risken för skada inte är större för den ensamarbetande än om flera utför arbetet gemensamt. Om ensamarbete innebär påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall ska arbetet ordnas så, att arbetstagaren kan få snabb hjälp i en nödsituation. Om man inte kan ordna godtagbar säkerhet på annat sätt får man inte utföra arbetet utan att någon mer person är närvarande under arbetet.

Det ska särskilt uppmärksammas om arbetstagaren har tillräcklig utbildning, information och instruktion för att utföra arbetet ensam. Särskild hänsyn ska också tas till arbetstagarens fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet.

Enligt föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, ska arbetsgivaren göra riskbedömning av ensamarbete, tex då det utförs nattetid och ange vilka risker som finns samt om de är allvarliga eller inte. Detta ska dokumenteras och i arbetet ska berörda skyddsombud inbjudas att delta.

Här kan du läsa föreskrifterna om ensamarbete eller en sammanfattning av reglerna i vår broschyr med samma namn: 

Ensamarbete (AFS 1982:3), föreskrifter

Ensamarbete (ADI 252), broschyr

Vad behöver arbetsgivaren ta hänsyn till vid schemaläggning?

Arbetstidslagen innehåller inga direkta regler om hur arbetspassen ska fördelas. Däremot finns det regler i arbetstidslagen som begränsar hur mycket man får arbeta, till exempel har alla arbetstagare rätt till dygns- och veckovila. Dessa regler påverkar indirekt arbetstidens förläggning. Alla arbetstagare ska ha minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om 24 timmar (dygnsvila) och minst 36-timmars sammanhängande ledighet inom varje period om sju dagar (veckovila). Dessa bestämmelser inverkar indirekt på arbetstidens förläggning

Det finns inte någon regel som anger hur de sammanhängande elva timmarna ska läggas ut under en 24-timmarsperiod. Tar man bara hänsyn till dygnsviloregeln är det till exempel möjligt att lägga ut den sammanhängande ledigheten om elva timmar i början av en 24-timmarsperiod för att i nästa period lägga ut ledigheten i slutet av perioden, och på så sätt få ett arbetspass som är 26 timmar långt. Det är alltså möjligt att koncentrera arbetstiden, till exempel till ett par långa arbetsdagar i början av veckan.

I ledigheten för dygnsvila ska som huvudregel tiden mellan kl. 00.00-05.00 ingå, vilket i princip innebär ett nattarbetsförbud. Men hur man tillämpar reglerna beror på vilken verksamhet som bedrivs. Om det är nödvändigt med hänsyn till arbetets art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter går det inte att undvika nattarbete. Som exempel på nattarbeten för allmänhetens behov kan nämnas sjukvård, brandförsvar, arbete i HVB-hem, hotell eller restauranger. Andra särskilda omständigheter kan vara vakttjänst och nödfall.

Veckovilan ska vara sammanhängande och ska så långt som möjligt förläggas till veckoslut. Man kan inte ha veckovila samtidigt som jourtjänstgöring eller beredskap.

Om en arbetsgivare gör ändringar i schemat kan ett skyddsombud begära att en riskbedömning görs innan dess. Detta eftersom långa arbetspass och bristande möjligheter till återhämtning kan innebära risker som inte är förenliga med de krav på arbetsmiljön som ställs i arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall (enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen). En utgångspunkt ska vara att sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall ska ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs. Du ska som huvudregel ha besked om nya schemat minst två veckor i förväg. Här kan du läsa mer om riskbedömning:

Tips och vägledning till ditt arbetsmiljöarbete

Hela eller vissa delar av arbetstidslagen kan avtalas bort genom kollektivavtal. Vi rekommenderar att du talar med ditt skyddsombud eller ditt fackförbund om du är osäker på om det finns ett kollektivavtal och vad som står i det. Det kan vara så att kollektivavtalet reglerar frågor som berör till exempel arbete på helger eller s.k. röda dagar.

Vad ska vi tänka på när vi har väldigt hög arbetsbelastning och många nya medarbetare?

Enligt regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, ska arbetsgivaren regelbundet undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för att personalen inte utsätts för ohälsa eller olycksfall. Negativ stress och hög arbetsbelastning kan leda till ohälsa.

De centrala aktiviteterna i det systematiska arbetsmiljöarbetet är att undersöka arbetsmiljön, bedöma vilka risker som finns, åtgärda riskerna, och regelbundet följa upp och vid behov revidera åtgärderna.

Riskbedömningar ska dokumenteras skriftligt. Av riskbedömningen ska framgå vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte. Vid riskbedömningen ska skyddsombud delta. I föreskriften framgår att riskbedömningar ska göras inför förändringar som påverkar arbetstagarnas arbetsmiljö samt löpande när brister uppstår.

I ert fall skulle man behöva göra en riskbedömning över er arbetsbelastning och särskilt bedöma den psykosociala arbetsmiljön och bemanningen. Med riskbedömningen som grund ska arbetsgivaren vidta åtgärder som minimerar riskerna för ohälsa och olyckor. Arbetsgivaren är skyldig att göra riskbedömningar till exempel när grupperna utökas, nya brukare tillkommer eller när personal slutar och inte ersätts, för att se vilka eventuella risker detta kan medföra för arbetstagarna.

Många nya medarbetare samtidigt betyder att organisationen förändras. Det är något som arbetsgivaren måste vara särskilt uppmärksam på. För att underlätta för medarbetarna i ohållbara situationer i samband med hög arbetsbelastning och förändringar ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna känner till:

  1. vilka arbetsuppgifter de ska utföra
  2. vilket resultat som ska uppnås med arbetet
  3. om det finns särskilda sätt som arbetet ska utföras på och i så fall hur
  4. vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tillgänglig tid inte räcker till för alla arbetsuppgifter som ska utföras
  5. vem de kan vända sig till för att få hjälp och stöd för att utföra arbetet.

Arbetsgivaren ska därutöver säkerställa att arbetstagarna känner till vilka befogenheter de har enligt punkterna 1–5.

Exempel på förhållanden i verksamheten som är viktiga att vara uppmärksam på är konflikter, arbetsbelastning, arbetsfördelning, förutsättningar för samarbete och konsekvenser av förändringar.

Mer information om hur man bedriver systematiskt arbetsmiljöarbete mot stress hittar du i vår bok:

Systematiskt arbetsmiljöarbete mot stress (H351), bok

Ett skyddsombud kan göra en 6:6a-anmälan när det gäller hög arbetsbelastning och stress. Anmälan kan göras med stöd av bestämmelserna i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:01. Här kan du läsa föreskriften i sin helhet:

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1), föreskrifter

Vilket ansvar har arbetsgivaren för att arbeta förebyggande mot hot och våld?

Arbetsgivaren har ansvar för att göra undersökning och riskbedömning om det finns risk för hot och våld. Yrkesgrupper som har mycket direktkontakt med människor kan vara i en utsatt position.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om våld och hot i arbetsmiljön, AFS 1993:2 gäller på alla arbetsplatser där risk för våld eller hot förekommer. Arbetsplatser ska utformas och utrustas för att förebygga risken för hot och våld så långt det är möjligt. Genom att förbättra säkerheten i lokalerna på arbetsplatsen och införa genomtänkta rutiner kan många hot- och våldssituationer undvikas. Utöver detta är det viktigt att även riskbedöma ensamarbete och vid behov säkerställa att arbete som är påtagligt riskfyllt inte utförs av en ensam arbetstagare. Arbetstagarna ska ha utbildning och instruktioner för att kunna utföra arbetet säkert. Vid en vålds- eller hotsituation ska arbetstagarna kunna kalla på snabb hjälp och stöd efteråt för att förebygga och lindra psykiska och fysiska skador. Tillbud och händelser med våld eller hot om våld ska dokumenteras och utredas samt anmälas till Arbetsmiljöverket (enligt 3 kap. 3 a§ arbetsmiljölagen).

Anmäl arbetsskada, öppnas i nytt fönster

Oro för att bli utsatt för hot och våld på arbetet, är en psykisk belastning som också påverkar arbetsmiljön negativt. Detta ska arbetsgivaren också känna till och förebygga så mycket det går. Vid arbete där det finns risk för återkommande våld eller hot om våld ska arbetstagarna få särskilt stöd och handledning.

Arbetsgivaren behöver ha kunskap om arbetet och riskerna inom den egna verksamheten. Om arbetsgivaren ansvarar för en så stor organisation att hen rimligtvis inte kan arbeta ensam med frågorna, ska arbetsmiljöuppgifterna fördelas till de personer i organisationen som har de bästa möjligheterna att genomföra arbetsmiljöarbetet. Alla arbetstagarna ska veta vem som har ansvar för arbetsmiljöfrågorna och vem man ska vända sig till. Även inhyrd arbetskraft och praktikanter omfattas av detta ansvar. Läs mer här:

Hot och våld

Ensamarbete (AFS 1982:3), föreskrifter

När kunskap för detta saknas i den egna verksamheten ska arbetsgivaren anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån. Arbetstagarna ska också ha kunskaper om risker med arbetet och hur de kan undvika att bli skadade eller sjuka i arbetet.

Vad kan man som arbetstagare göra om det finns brister i arbetsmiljön?

Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön men arbetsgivaren och arbetstagarna behöver samarbeta för att skapa en god arbetsmiljö. Arbetstagarna kan delta i arbetsmiljöarbetet genom att till exempel rapportera risker, tillbud och olycksfall som förekommer i verksamheten, medverka vid undersökning och riskbedömning av arbetsmiljön samt lämna synpunkter på åtgärder, se föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, som finns här:

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1), föreskrifter

Om det finns brister i arbetsmiljön på din arbetsplats rekommenderar vi att du i första hand pratar med sin chef och blir man inte nöjd med det, kan man kontakta ett skyddsombud. Skyddsombudet har laglig rätt att ställa krav på att arbetsgivaren gör undersökning av bland annat de psykosociala arbetsförhållandena enligt föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete AFS 2001:1. Resultatet av undersökningen ska leda till att de risker som framkommit bedöms och att man vidtar de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa. Om inte arbetsgivaren uppfyller skyddsombudets krav på arbetsmiljöåtgärder har skyddsombudet rätt att kräva Arbetsmiljöverkets ställningstagande i frågan, med stöd av 6 kap. 6a § arbetsmiljölagen.

Arbetsmiljölagen

Vad finns det för arbetsmiljöregler om smittor som till exempel influensa, magsjuka och andra allvarligare smittor på arbetsplatser?

Virussjukdomar som till exempel vinterkräksjuka, förkylningar och influensa förekommer inom alla branscher och på alla arbetsplatser. Det är inte något som är kopplat specifikt till flyktingboenden, även om virussjukdomar lättare sprids där många människor bor nära varandra. Men det är viktigt att personer som har symtom på sjukdom kommer till sjukvården för bedömning så fort som möjligt. I enstaka fall kan det röra sig om allvarligare smittor som smittsam lungtuberkulos. I sådana fall kan smittskyddsläkaren ge råd och rekommendationer om eventuella skyddsåtgärder. På Folkhälsomyndighetens webbplats finns vägledningar om smittrisker i samband med flyktingmottagande.

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Den egna arbetsgivaren har alltid ett ansvar för att arbeta förebyggande med att förhindra att arbetet leder till ohälsa. Enligt regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, ska arbetsgivaren regelbundet undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för att personalen inte utsätts för ohälsa eller olycksfall.

De centrala aktiviteterna i det systematiska arbetsmiljöarbetet är att undersöka arbetsmiljön, bedöma vilka risker som finns, åtgärda riskerna och regelbundet följa upp och vid behov revidera åtgärderna. Om det finns smittrisker ska reglerna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet, AFS 2005:1, följas. I dessa föreskrifter finns bland annat specifika bestämmelser om riskbedömning, riskbegränsning och skyddsåtgärder.

Riskbedömningar ska dokumenteras skriftligt. Av riskbedömningen ska framgå vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte. Vid riskbedömningen ska skyddsombud delta. I föreskrifterna framgår att riskbedömningar ska göras inför förändringar som påverkar arbetstagarnas arbetsmiljö samt löpande när brister uppstår.

Om det finns brister i arbetsmiljön på din arbetsplats rekommenderar vi att man i första hand pratar med sin chef och blir du inte nöjd med det, kan du kontakta ett skyddsombud.
Skyddsombudet kan kräva att arbetsgivaren vidtar åtgärder. Om inga åtgärder görs kan skyddsombudet även vända sig till Arbetsmiljöverket. Du kan även vända dig till ditt fackförbund och be att få tala med ett lokalt/regionalt skyddsombud.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1), föreskrifter

Vad regleras i arbetsmiljölagen, arbetstidslagen och i arbetsrättslig lagstiftning?

Arbetsmiljölagen innehåller allmänna krav för miljön på arbetet. Det mest vidsträckta ansvaret har arbetsgivare, som är ansvarig för arbetstagarnas arbetsmiljö och ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. Arbetsmiljöverkets föreskrifter innehåller mer detaljerade krav för arbetsmiljön till exempel för ensamarbete, hot och våld samt arbetsplatsers utformning. Skyddsombud, som väjs av arbetstagarna, har som uppdrag att vaka över att arbetsmiljöreglerna följs och att företräda arbetstagarna. Skyddsombud kan ställa krav på arbetsgivare att vidta åtgärder i arbetsmiljön samt vända sig till Arbetsmiljöverket om inget sker. Arbetsmiljöverket kan sen förelägga arbetsgivaren att vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön utifrån reglerna som finns i arbetsmiljölagen och dess föreskrifter.

Arbetstidslagen reglerar förhållandet mellan en arbetsgivare och dennes arbetstagare och innehåller bl.a. regler om dygns- och veckovila, övertid, olika typer av jour samt om pauser, raster och måltidsuppehåll. Arbetstidslagen är en dispositiv lag, vilket betyder att hela eller delar av den kan avtalas bort genom kollektivavtal mellan främst en arbetsgivare- och arbetstagarorganisation. Reglerna i kollektivavtalet gäller då istället i tillämpliga delar, och det är arbetstagarorganisationen (ofta genom fackliga ombud) som vakar över att arbetstagarnas intressen beaktas i enlighet med kollektivavtalet.

Arbetsmiljöverket prövar inte om eventuella överträdelser av bestämmelser i ett kollektivavtal har skett, utan detta är en fråga mellan parterna och ytterst domstolen. Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över arbetstidslagen bara i de fall då kollektivavtal inte har träffats om avvikelser från lagen. När det inte finns något kollektivavtal, så har ett skyddsombud rätt att begära ett beslut från Arbetsmiljöverket i frågor som gäller övertid, och där arbetsgivaren dessförinnan inte hörsammat skyddsombudets begäran.

Det är finns ingen egentlig skarp avgränsning mellan arbetsmiljörätten och arbetsrättslig lagstiftning. Inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen finns bland annat lagen om anställningsskydd (LAS), semesterlagen, diskrimineringslagen och medbestämmandelagen – lagar som Arbetsmiljöverket inte har någon tillsyn över. Arbetstagarnas företrädare, i den mån dessa är fackligt anslutna, är fackliga ombud och facket är den instans som vakar över att arbetsgivare följer det som står i anställningsavtal, kollektivavtal gällande till exempel semester och föräldraledighet.

Arbetsmiljölagen

Arbetstidslagen

 

För att vi ska kunna besvara dina kommentarer behöver du uppge en e-postadress. Har du en sakfråga hänvisar vi till vårt kontaktformulär.

Kontaktformulär

Senast uppdaterad 2015-12-22