Vägledning om värme i bilhytter

Det finns inga särskilda regler för värme i bilhytter. Den här vägledningen bygger på två paragrafer i arbetsmiljölagen (AML).

Det finns många arbetstagare som under hela sin arbetstid, eller en stor del av den vistas i personbilar, lastbilar, bussar eller andra fordon. Exempel är:

• Lastbilsförare
• Varudistributörer
• Bilskollärare
• Väktare
• Taxichaufförer
• Bussförare
• Försäljare
• Reparatörer
• Personal i hemsjukvården och
• Lantbrevbärare

Trots de åtgärder som ska skydda fordonsförare från olyckor och ohälsa drabbas de fortfarande av belastningsskador, där kyla kan vara en bidragande orsak.

För att uppfylla de krav som står i lagen är det viktigt att förarutrymme och förarsäten i bilar kan hållas så varma att en person inte kan råka ut för ohälsa och olycksfall på grund av kyla. Om en person blir avkyld ökar riskerna för att till exempel få urinvägsinfektion och ryggbesvär. Om det befintliga värmesystemet inte räcker går det att komplettera med lämplig tilläggsvärme.

När man kör bil så är aktiviteten i musklerna låg. Därför är det svårt att hålla eller öka kroppsvärmen för en person som kör eller sitter i en bil. Om musklerna är avkylda försämras prestationsförmågan. Om en förares arbete även innehåller fysiska aktiva moment som lastning och lossning av lastbil kan plötsliga tyngre arbetsuppgifter medföra överbelastning om föraren inte kunnat hålla sig varm då han sitter i hytten. En kall förarhytt kan även innebära att prestationsförmågan minskar.

Värme i bilhytter

Normalt har bilar ett värmesystem som värmer upp hytten när bilmotorn är påslagen. Ett väl fungerande värmesystem är normalt fullt tillräckligt för att hålla förarutrymmet uppvärmt då motorn är varm och föraren kör fordonet kontinuerligt. Oftast klarar systemet endast att hålla värmen en kort stund efter att motorn har stängts av.

Om inte den ordinarie värmen räcker kan det bli nödvändigt med tilläggsvärme. En enkel form av tilläggsvärme är till exempel en värmesits. Normalt är det tillräckligt med att ha värmesitsar i personbilar där det ordinarie värmesystemet gör hytten varm inom ett par minuter. Vid låg utomhustemperatur och vid korta körningar med många i- och urstigningar krävs det större tillskott av värme. Den tid det tar att värma upp hytten beror på:

• hur länge motorn varit avstängd,
• utetemperatur,
• värmesystemets effektivitet,
• hur bilen körs och
• hur länge den har körts innan motorn stängdes av

När det är låg utetemperatur och otillräcklig tilläggsvärme så utsätts föraren för kyla innan motorn värmts upp. Det tar en stund innan värmen värmer upp vindruta och sidorutor så att frosten försvinner. Innan föraren kör fordonet behöver förarutrymmet vara så varmt att det inte bildas någon frost eller imma på vindrutorna.

Det är olämpligt att låta motorn vara på när fordonet står still, eftersom det bildas avgaser. I vissa tätorter finns det även tomgångsförbud.

Om det inte blir tillräckligt varmt med färdvärmesystemet eller värmesits är det nödvändigt att använda system för tilläggsvärme. Värmetillförseln ska generera en sådan värme att en förare inte hinner bli så nerkyld att det finns risk för ohälsa. Hytten kan behöva vara varm även då föraren tillfälligt lämnar den. För att bilen ska vara uppvärmd från början är ett sätt att låta den den stå i uppvärmt utrymme.

Det är viktigt att värmesystemet ger enhetlig värme med små temperaturskillnader runt föraren och att strålning från kalla ytor som till exempel sidofönster kan begränsas. Lufthastigheten bör vara låg och föraren ska kunna reglera både temperatur och luftflöde efter önskemål.

Det är också viktigt att fordonets hytt underhålls så att föraren inte utsätts för drag, till exempel från rosthål och dåliga tätningslister. Värmesystemet, förarstol och dess eluppvärmning bör underhållas så att värmesystemen behåller sin effekt.

Olika system för tilläggsvärme i fordon

Det finns ett antal olika system för tilläggsvärme på marknaden.

Värmesits

Värmesits kan vara en stol som har eluppvärmd sits och ryggstöd, eller en lös eluppvärmd stoldyna. Det finns också dynor som inte är eluppvärmda, utan som är värmeisolerande/reflekterande. Fördelen med eluppvärmda stoldynor är att de värms upp inom några minuter och att de uppvärmda ytorna ligger mot de kroppsdelar som är mest känsliga för kyla.

I en eluppvärmd förarstol är det viktigt att värmeelementen ligger nära sitsens ytskikt nära kroppen. Eluppvärmningen kan antingen vara kopplad till en termostat så att den sätts på och stängs av vid lämpliga temperaturer, eller också så att föraren själv kan koppla in och ur värmen.

Elektrisk kupévärmare

Elektriska kupévärmare är billiga och det är enkelt att utrusta bilen med elledningar som går att ansluta till elnätet. Då kan man också använda elektrisk motorvärmare till bilen.

Bränsledrivna kupévärmare

Bränsledrivna kupévärmare går det att använda oavsett var bilen står, eftersom de inte behöver anslutas till någon yttre energitillförsel. Det går att värma bilen innan det är dags att köra den och att förstärka färdvärmesystemet.

Rastvärmare/Pausvärmare

I motorn finns det lagrad värme som går att använda med hjälp av en så kallad pausvärmare. Denna cirkulerar kylvätskan i det ordinarie uppvärmningssystemet. När motorn stängts av så är förarutrymmet uppvärmt ytterligare en tid. Om motorn varit igång ett tag och blivit ordentligt varm innan den stängs av kan det vara varmt i förarutrymmet i cirka 30 minuter. Pausvärmare kan användas i bilar som har korta köruppehåll och som mellan uppehållen körs så långt att motorn värms upp. Pausvärmaren är enkel och ofta lämplig att använda i till exempel distributionsbilar och taxibilar och andra fordon där det finns behov av att hålla kvar värmen i bilen.

Arbetsmiljölagen

I Arbetsmiljölagen, (AML) 2 kapitlet, 4 § står det att de arbetshygieniska förhållandena när det gäller luft, ljud, ljus och vibrationer ska vara tillfredsställande. I 5 § (AML) står det att maskiner, redskap och andra tekniska anordningar ska vara beskaffade, placerade och brukas på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.
Läs mer i kaptiel 2 § och 5 § i Arbetsmiljölagen.