Kemiska ämnen

Kemiska ämnen kan tas upp i kroppen genom huden eller genom inandning. För de mest hälsoskadliga kemiska ämnena har Arbetsmiljöverket fastställt ett hygieniskt gränsvärde som anger en nivå i luften som inte får överskridas i inandningszonen när man arbetar.

Kemiska produkter kan även medföra risker för bränder och explosioner. Riskerna är särskilt stora i trånga, dåligt ventilerade utrymmen, till exempel i pannrum.

På denna sida:

Förbränningsprodukter 
Sot och aska 
Förbränningsgaser 
Träsot 
Oljesot 
Avfallsförbränning 
Metaller 
Svavelsyrahaltigt sot 
Svavelsyra 
Plast 
Kemikalier 
Mikroorganismer 
Lösningsmedel 
Organiska lösningsmedel 
Alkaliska medel 
Sotsug 

Förbränningsprodukter, föroreningar samt andra skadliga ämnen

Hög exponering för förbränningsprodukter och andra farliga ämnen som kan förekomma i sotarens arbetsmiljö innebär hälsorisker. Sådana produkter kan vid förbränning uppstå i eller avgå från eldstaden genom förgasning, pyrolys eller oxidation. De viktigaste förbränningsprodukterna är aska, sot och förbränningsgaser. Förbränningsprodukter kan tränga in i kroppen genom hudkontakt, inandning eller nedsväljning, och kan ge upphov till sjukdomar i hud och slemhinnor, luftvägar och lungor samt cirkulationsorgan. Olika typer av sjukdomar och symptom har satts i samband med hög exponering för dessa ämnen, dels akuta, övergående besvär men också mycket allvarliga kroniska sjukdomar, till exempel elakartade tumörer.

Sot uppkommer vid ofullständig förbränning. Det består av kolpartiklar på vilkas yta organiska föreningar, till exempel polycykliska aromatiska kolväten (PAH), metallföreningar och oorganiska syror, till exempel svavelsyra, kan vara adsorberade (dvs. upptagna). Sotets sammansättning och struktur är starkt beroende av det använda bränslets typ.

Flera av de PAH föreningar som kan förekomma i sot, bland annat benso(a)pyren, är cancerogena. Sot vid vedeldning – träsot  – innehåller vanligen högre halter av PAH-föreningar än kol och oljesot. Vid småskalig eldning blir emellertid halten PAH generellt högre oavsett typ av bränsle. Av energisparskäl begränsas ofta luftöverskottet, vilket också leder till ökad bildning av PAH.

Eldning i moderna förbränningsanläggningar ger i allmänhet endast små mängder sot men driftstörningar som resulterar i mer ofullständig förbränning kan ge ökad bildning av sot med bland annat hög PAH halt.

Oljesot kan ha högt innehåll av svavelsyra och metallerna vanadin, krom, järn, nickel m.m, medan kolsot kan ha högt innehåll av arsenik, bly och kvarts. Flygaska från koleldning kan innehålla fri kristallin kvarts.

De organiska ämnen som adsorberats på sotet kan betraktas som tjära. Under vissa förhållanden kan även avsättningar av tjära uppstå på ytor i eldningssystemet.

Förbränningsgaser består främst av vattenånga, koldioxid, kolmonoxid och kväveoxider. Vid förbränning av svavelhaltiga bränslen bildas dessutom svaveldioxid. Gasernas koncentrationer är beroende av använda bränsletyper. Högsta halterna av kväveoxider uppstår vid förbränning av kol. Lägre halter uppstår vid förbränning av olja och torv och de lägsta halterna vid förbränning av gas och ved. Gaserna kan adsorberas på sotets yta.

Vid avfallsförbränning och destruktion kan andra farliga ämnen bildas än vid förbränning i traditionella värmeanläggningar. Mätningar har visat att slagg och flygaska efter förbränning av hushållsavfall kan innehålla bland annat upp till 2 viktprocent bly och 0,06 viktprocent kadmium. Slagg från avfallsförbränning kan även innehålla stickande och skärande beståndsdelar av glas och metall.

Om temperaturen vid avfallsförbränning inte är tillräckligt hög kan till exempel plaster ge upphov till slagg och sot innehållande fenol, formaldehyd, klorväte, cyanväte och akrolein. I destruktionsanläggningar, som används för nedbrytning av avfall som är skadlig för hälsa och miljö, kan vid ofullständig förbränning synnerligen giftiga substanser bildas. Till exempel kan PCB omvandlas till klorerade dibensofuraner. Det är därför viktigt att temperaturen vid avfallsförbränning och destruktion är så hög, i regel minst 800 grader, att farliga ämnen inte uppstår. Vid förbränning av vissa ämnen, till exempel PCB, krävs betydligt högre temperaturer. Det är viktigt att ta hänsyn till att förbränning av produkter som plast och kemikalier kan ge upphov till hälsoskadliga förbränningsprodukter.

I vissa ventilationsanläggningar, till exempel i sjukhus och laboratorier, kan det finnas kemikalier och sjukdomsalstrande mikroorganismer. Rengöring av sådana ventilationsanläggningar kan medföra hälsorisker.

Lösningsmedel och rengöringsmedel 

Hur kemiska produkter förvaras och hanteras avgör om de medför skada för hälsan.

Vid rengöring av imkanaler används ofta organiska lösningsmedel. Dessa kan skada hälsan både vid inandning och vid hudkontakt. De kan tränga in genom sår och genom huden. De kan skada hudens skyddande fettlager, och i vissa fall kan de orsaka eksem. En vanlig effekt av ångor från lösningsmedel är irritation i ögon och slemhinnor. Personer med astma eller annan överkänslighet kan få förvärrade besvär. I dåligt ventilerade utrymmen kan det förekomma höga halter av lösningsmedelsångor i inandningsluften. Exponering för lösningsmedel i halter överstigande hygieniska gränsvärden kan ge upphov till akuta effekter såsom trötthet, berusningskänsla, yrsel och omtöckning samt vid mycket hög exponering medvetslöshet. Långvarig eller upprepad exponering kan ge skador i nervsystemet.

Andra farliga ämnen som förekommer är alkaliska rengöringsmedel, innehållande t.ex kaliumhydroxid och natriumsilikat som är starkt frätande. Kontakt med frätande kemikalier kan ge allvarliga skador på ögonen och till och med leda till blindhet. Även organiska syror och sot som innehåller svavelsyra är starkt frätande.

Vid täthetskontroller i kanaler används ibland rökalstrare, vilkas rök  kan innehålla hälsofarliga ämnen.

Information samt hanterings- och skyddsinstruktioner

Enligt Arbetsmiljölagen 3 kap ska arbetsgivaren informera anställda om de risker som kan vara förknippade med arbetet. Då är det viktigt att arbetsgivaren betonar vikten av att noga beakta förebyggande skyddsåtgärder och att följa hanterings och skyddsinstruktioner. Arbetstagare ska följa skyddsinstruktionerna och medverka till att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö.

De hanterings- och skyddsinstruktioner som behövs för hantering av farliga kemiska ämnen ska lämna till arbetagaren på för den förståeligt språk. AFS 2000:4 Kemiska arbetsmiljörisker. Vid behov ska instruktionerna vara skriftliga. Det är lämpligt att hanterings och skyddsinstruktioner finns tillgängliga i anslutning till fasta personalutrymmen. Instruktionerna kan ingå som en del av introduktionen av nyanställda.

Det kan till exempel vara viktigt att informera om hur man gör då säkra tillträdesleder till sotningsstället saknas och om de regler som gäller vid rengöring av elektrisk utrustning, bland annat fläktmotorer.