Riskbedömning

Vid riskbedömning bör hänsyn tas både till risker vid normal hantering och möjliga risker vid felaktig hantering eller när fel på utrustningen uppkommer. Riskbedömningen ligger till grund för de hanterings- och skyddsinstruktioner som upprättas.

För att kunna förutse riskerna och bedöma vilka som har betydelse för hälsa och säkerhet är det viktigt att vara väl insatt i hanteringen och ha tillräckliga kunskaper om de ämnen som förekommer. Många gånger är det lämpligt att bedömningen uppdras åt en grupp sammansatt av till exempel arbetsledare, arbetstagare, skyddsombud och metodutvecklare. I en grupp där ingen tidigare har bedömt risker på ett systematiskt sätt kan det behövas stöd av en konsult eller en expert, från till exempel företagshälsovården.

Arbetsgång vid riskbedömningen

Beskrivning av vad som ingår i riskbedömningen

Det är viktigt att det är tydligt för alla berörda vad riskbedömningen innefattar, till exempel om förvaring och transporter av ämnena ingår i bedömningen. 

Sedan aktiviteten avgränsats är det viktigt att göra klart för sig vad den innebär. För en enkel hantering kan det räcka med att konstatera vilka ämnen som används och vad man gör med dem. I andra fall kan man behöva mer noggrant beskriva ingående ämnen, reaktioner, bildade ämnen, mängder, temperatur, tryck, metod, utrustning, media för värmning och kylning samt övriga relevanta förhållanden.

Informationsinhämtning

Riskerna vid hantering av ett farligt kemiskt ämne beror dels på ämnets egenskaper dels på hur det hanteras.

Uppgifter om inköpta farliga kemiska produkter kan som regel erhållas från den som släppt ut produkten på marknaden. Bestämmelserna i 3 kap. 9 § arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) om leverantörers skyldighet att lämna produktinformation avser alla ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall och alltså inte bara dem där det finns en skyldighet att lämna varuinformationsblad.

Det kan vara nödvändigt att inhämta kompletterande upplysningar eller göra egna undersökningar. Om det föreligger exponering av någon betydelse förutsätter detta att man har god kännedom om risken med de ämnen man exponeras för.

De samverkande skadliga effekterna från samtidig exponering för flera ämnen är ofta inte helt kända. Att alltid arbeta på ett sådant sätt att exponeringen minimeras innebär att man har gjort vad man kan för att skydda sig mot okända samverkanseffekter. Då ämnen påverkar på samma sätt finns ofta anledning att lägga ihop deras respektive bidrag. Det finns också kombinationer där ett ämne förstärker ett annat ämnes effekt, exempelvis kan ett hudavfettande ämne öka mottagligheten för ämnen som kan ge hudallergier. 

Inneboende egenskaper

Ett ämnes farliga egenskaper kan vid riskbedömningen delas in i:

• Hälsofarlighet vid inandning.
• Hälsofarlighet vid kontakt med hud och ögon.
• Hälsofarlighet vid förtäring.
• Brand- och explosionsfarlighet.
• Reaktiva egenskaper.

När man skall bedöma en hantering kan det vara lämpligt att utgå från förekommande farliga ämnens inneboende egenskaper och sedan bedöma deras betydelse i den aktuella hanteringen. För att kunna avgöra risken i hanteringen behöver man normalt veta om skada uppstår genast eller först efter längre tid och om skadan är mer eller mindre allvarlig. 

Hanteringssätt i planerad hantering

För att bedöma betydelsen av en farlig egenskap hos ett ämne behöver man veta vilken exponering som kan uppkomma vid den aktuella hanteringen. Man behöver också veta om det finns risk för antändning eller explosion av ämnen och om förutsättningarna för farliga reaktioner finns.

Det är lämpligt att, för var och en av de farliga egenskaper det aktuella ämnet har, bedöma om hanteringen är sådan att farligheten medför en reell risk.

Ämnets egenskaper såsom flyktighet eller damningsbenägenhet, tillsammans med faktorer som hanterad mängd, temperatur, om hanteringen sker öppet, ventilation, avdunstningsyta och aerosolbildning, bestämmer hur hög halten av ämnet blir i inandningsluften.

Om ämnet innebär hälsofara vid hudkontakt bedömer man risken att få ämnet på huden vid det tänkta tillvägagångssättet. Observera att värme kan förstärka den hudskadande effekten av ett ämne. Vid hantering av ämnen som i låga halter kan ge besvär, till exempel sådana som kan framkalla allergi, är det viktigt att tänka på att även förpackningen kan vara förorenad med ämnet.

Har det hanterade ämnet brandfarliga egenskaper är det viktigt att bedöma risken för antändning genom gnistbildning, öppen eld e.d. Mekanisk bearbetning och höga pumphastigheter kan medföra gnistbildning. Elinstallationerna kan begränsa möjligheterna att välja ett brandfarligt ämne. Se även Sprängämnesinspektionens författningssamling.

Har ämnet reaktiva egenskaper innebär bedömningen lämpligen att man kontrollerar att det tänkta hanteringssättet inte medför de förhållanden som enligt den information man har kan ge upphov till farliga reaktioner.

Vad kan gå snett?

Det är också viktigt att försöka förutse om olika händelser kan ge allvarliga konsekvenser. Det kan gälla felgrepp, läckage, spill, strömavbrott eller fel på utrustningens olika delar. Man kan då i första hand utgå från den eller de farliga egenskaper som kan medföra allvarliga skador vid enstaka exponering eller orsaka brand eller explosion.

Riskvärdering

Efter att man identifierat ett antal risker och bedömt hur stor sannolikheten är att de leder till skada i den aktuella aktiviteten gäller det att ta ställning till om skyddsåtgärder behövs för respektive risk eller om det valda förfarandet är så farligt att det hanterade ämnet eller arbetsmetoden behöver bytas.