Vad är isocyanater?
Diisocyanater används som utgångsmaterial för att framställa plaster av polyuretan (PUR, uretanplast eller polyuretanplast). Diisocyanater är mycket reaktionsbenägna. Vid rumstemperatur är de flesta mer eller mindre trögflytande vätskor medan några är fasta. Monoisocyanater är lågkokande vätskor vid rumstemperatur och gasformiga vid högre temperaturer. Gemensamt för alla isocyanater är att de innehåller minst en reaktiv isocyanatgrupp i sin molekylstruktur.
Färdighärdad polyuretan innehåller inga fria isocyanater och kan vid normal användning betraktas som en ofarlig produkt. Vid kraftig upphettning (högre än ca 175 ○C) isocyanater återbildas. Dels kan de ursprungliga diisocyanaterna som användes vid tillverkningen återbildas dels kan nya isocyanater bildas. Flera av dessa s.k. monoisocyanater (metylisocyanat, isocyansyra) är nyupptäckta i detta sammanhang och deras biologiska effekter på människokroppen är ej helt utredda. De är dock kraftigt irriterande på slemhinnor.
Monoisocyanater kan också bildas ur andra material än polyuretan. Man har visat att fenol-formadehydplast i kombination med kväveinnehållande substanser, vanligen urea, kan ge monoisocyanater vid termisk sönderdelning. Dessa plastmaterial används bl.a. som bindemedel i mineralull och som gjutkärnor inom gjuteriindustrin.
Se även:
Härdplaster
Föreskrifterna berör främst samma grupper som berördes av de gamla reglerna, till exempel byggbranschen för tätning, isolering och lackering, den grafiska branschen för tryckfärger, tandvården och tillverkningsindustrin för plastdetaljer. Men även andra grupper som utsätts för härdplaster, till exempel nagelskulptriser, har uppmärksammats. En fokusering har också skett mot riskerna...
Se AFS 2005:18




![Direkt till sidans huvudinnehåll [alternativt tryck alt S]](/images/tom_tcm3-2141.gif)