Hygieniska gränsvärden för damm, rök, dimma, gas och ånga

Ett hygieniskt gränsvärde anger högsta godtagbara halt av luftförorening i inandningsluften. Luftföroreningarna som vi människor exponeras för kan vara i form av damm, rök, dimma, gas eller ånga. Ett hygieniskt gränsvärde anger den högsta halt av en luftförorening, under vilken en person avses vara skyddad mot ohälsa. Detta gäller även vid långvarig exponering, exempelvis under ett helt arbetsliv. 

Från medicinsk synpunkt finns det inte underlag för att kunna ange någon absolut eller skarp gräns mellan skadlig och icke skadlig halt. En genomsnittlig halt i luften av ett enskilt ämne i nivå med gränsvärdet anses, med nuvarande kunskap, i regel inte medföra någon risk för skador eller besvär. Det är ändå viktigt att eftersträva att hålla alla luftföroreningar så låga som möjligt under det hygieniska gränsvärdet. Särskilt angeläget är detta om någon utsätts för flera luftföroreningar samtidigt eller exponeras för luftföroreningar i samband med tungt arbete.

Gränsvärden för mer än 350 ämnen

För mer än 350 ämnen finns det gränsvärden för halten av luftförorening. Vid halter som är lägre än det värdet anses en person vara skyddad mot skador även om han utsätts för ämnet under lång tid. Enskilda personers känslighet kan dock variera och såväl arbetstyngd som exponering för andra luftföroreningar kan inverka.

Listor på hur och om ämnen får hanteras 

I föreskrifterna om Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar, AFS 2005:17, finns de ämnen som har gränsvärden upptagna i bokstavsordning. För ämnen som inte alls får hanteras finns en lista, A-listan. För ämnen som får hanteras efter tillstånd från Arbetsmiljöverket finns en B-lista. 

Föreskrifterna gäller all verksamhet där luftföroreningar kan finnas i form av damm rök, dimma, gas eller ånga. Föreskrifterna gäller även vissa ämnen även om de inte är i form av luftföroreningar. Reglerna gäller inte mikrobiologiska luftföroreningar.

Vattenbaserade målarfärger 

Lösningsmedel är farliga eftersom de skadar inre organ, ger nerv- och hjärnskador. Genom val av andra produkter kan man slippa lösningsmedlens risker. Vattenbaserade produkter, särskilt vattenbaserade målarfärger har avsevärt förbättrat arbetsmiljön för många, speciellt målare.

Bly, PVC, kadmium och asbest på 70-talet 

På 70-talet uppmärksammades riskerna med bly, kadmium och vinylklorid. Vinylklorid är en gas som används vid tillverkning av polyvinylklorid, PVC, som används till golvmattor, rör, plastfolier och mycket annat. Gasen visade sig orsaka cancer både i människor och djur vid måttliga halter. Då även dödsfall som misstänktes bero på exponering för vinylklorid förekom i Sverige fanns ett stort intresse för ett gränsvärde för detta ämne. Det kom i den första gränsvärdeslistan som trädde i kraft 1974. 

Metallen kadmium fanns särskilt i kadmiumlod för lödning. Kadmiumexponering kan ge njurskador. Nu finns ett gränsvärde som begränsar användningen av kadmium. Gränsvärden för bly finns sedan kvinnor i glasindustrin drabbats av fosterskador på grund av bly.
 
Asbestdamm orsakar lungsjukdomar och cancer. Därför begränsades asbestanvändningen på 70-talet efter cancerlarm. 1982 totalförbjöds asbest.