Cancerframkallande ämnen

Kemiskt betingad cancer har lång latenstid. Det vill säga tiden från den första exponeringen till dess att en cancersjukdom kan påvisas kan vara 10–30 år. Tiden varierar med hänsyn till ämne, exponeringsnivå och individuella förutsättningar.

Som grundregel gäller att kemiska ämnen, som är cancerframkallande på försöksdjur, kan misstänkas vara cancerframkallande också på människa.

För ämnens cancerframkallande effekter gäller, liksom för andra toxiska effekter, att den biologiska verkan står i proportion till exponeringen. Sålunda ökar risken för uppkomst av cancersjukdom med ökande dos av ämnet. Därtill kommer att latenstiden ofta minskar med ökande dos. För närvarande saknas underlag för att man ska kunna ange helt säkra exponeringsnivåer för cancerframkallande ämnen. Det är emellertid allmängiltigt att risken är mindre vid låga halter än vid höga. Strävan bör ändå vara att hålla exponeringen så låg som möjligt.

Hantering i arbetslivet av vissa cancerframkallande ämnen regleras särskilt. I bilaga 3 till AFS 2005;17 är de uppdelade i tre grupper, A, B och C. Ämnena i grupperna A och B har inga gränsvärden. För dem gäller särskilda regler om tillstånd. Ämnena i grupp C har gränsvärden och är märkta med C. Gruppindelningen baseras inte enbart på graden av ämnenas cancerframkallande verkan. Tekniska och administrativa bedömningar vägs också in när cancerframkallande ämnen placeras i någon av de nämnda grupperna.

• Grupp A - Sid 60 i AFS 2005:17
• Grupp B - Sid 61-62 i AFS 2005:17
• Grupp C - Sid 63-64 i AFS 2005:17