Skolan och GMM

Användning av genetiskt modifierade mikroorganismer i skolan

Det har på senare år blivit allt vanligare att laborera med genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) i skolan. Om bara de regler som finns för innesluten användning av GMM följs, behöver inga risker för hälsa och miljö uppstå. 
I skolan är det lämpligt att använda "ofarliga" GMM som är väl beprövade och i vissa fall undantagna från bland annat kravet på anmälan till Arbetsmiljöverket. Denna speciella "skolvägledning" har tagits fram för att informera om de regler som finns för verksamheter med sådana GMM. De regler som gäller för verksamheter som kan innebära mer än försumbara risker (L- och R-verksamheter på skyddsnivå 2-4) tas inte upp här. Övrig information på ämnessidorna om GMM omfattar alla slag av innesluten användning av GMM. Mycket av informationen är tillämplig för skolan, se t.ex. kapitlen 1, 2, 5 och 7. 

All innesluten användning av GMM måste riskbedömas och, med vissa undantag, vara anmäld till Arbetsmiljöverket. I kapitel 7 finns anmälningsblanketter som kan laddas ned och fyllas i elektroniskt. 

Vilka GMM får man använda i skolan?

Det finns inga särskilda regler om användning av mikroorganismer, inklusive GMM, för skolverksamhet. I undervisning råder speciella omständigheter, men reglerna är utformade så att de är ändamålsenliga också för sådan verksamhet. Generella regler, som också berör arbete med mikroorganismer i skolan, finns även i andra föreskrifter till exempel Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1996:1) om minderåriga. I dessa föreskrifter finns regler om vilka slag av mikroorganismer som minderåriga inte får arbeta med.

För de användningar av GMM som omfattas av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 2000:5) om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer, finns krav på kompetens för riskbedömning (3 §) och att GMM med så låg risk som verksamheten medger skall väljas (6 §). Detta medför i praktiken att valet av lämpliga organismer för skolverksamhet begränsas till följande:

• användning av sådana tekniker som inte anses resultera i GMM (se bilaga A i AFS 2000:5),
• användning av "undantagna" GMM, det vill säga där vissa krav (till exempel anmälan) inte behöver tillämpas enligt 3 § förordningen (SFS 2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer eller 
• användning av GMM med försumbar eller ingen risk för skador på människors hälsa eller miljö (F-verksamhet). 

Undantag från vissa regler om innesluten användning enligt 3 § SFS 2000:271

I förordningen SFS 2000:271 finns en regel om undantag för vissa GMM från en del av reglerna (t.ex. kraven på anmälan eller tillstånd) som skolan kan ha intresse av att utnyttja. Av 3 § i förordningen SFS 2000:271, kan man utläsa att verksamheter med mikroorganismer som framställs eller har framställts genom så kallad självkloning (se nedan), får användas bland annat utan att verksamheten är anmäld till Arbetsmiljöverket, om det är osannolikt att mikroorganismen är skadlig för människors hälsa eller miljön. 

Exempel på sådana användningar som kan vara undantagna enligt dessa regler är till exempel självkloning i bakterier som den allmänt använda Escherichia coli stam K12 ( E.coli K12). Det förutsätter naturligtvis att riskbedömningen visar att den GMM som uppstår till följd av kloningen är ofarlig för hälsa och miljö.

Begreppet "självkloning" innebär enligt 3 § SFS 2000:271 att man tar ut nukleinsyra från en organism och sätter tillbaka hela eller delar av nukleinsyran i samma organism, oavsett om man gjort några enzymatiska eller mekaniska steg innan. Det förutsätts att man inte tillför nukleinsyra från någon annan organism och att varken organismen eller nukleinsyran är rekombinant. I 3 § SFS 2000:271, finns också följande mening: "Självkloning som avses i första stycket 5 får inkludera användning av sådana under lång tid beprövade rekombinanta vektorer som har visat sig innebära att användningen i de enskilda organismerna är säker". Arbetsmiljöverket har ännu inte tagit fram några listor på sådana vektorer (till exempel plasmider). Därför är det lämpligt att rådgöra med GMM-handläggarna på Arbetsmiljöverket om man vill använda sig av vektorer som man anser uppfylla kraven i 3 §.

Observera att undantaget för självkloning bara gäller vissa delar av reglerna för innesluten användning t.ex. anmälningsplikt. Däremot måste riskbedömningar enligt 7 § SFS 2000:271 utföras. En GMM kan heller inte sättas ut i miljön eller släppas ut på marknaden med stöd av undantagsbestämmelserna i 3 §. Oavsett om en GMM uppfyller kriterierna för undantag enligt 3 § SFS 2000:271 eller ej, behöver den avdödas innan den tillåts komma ut i miljön, om inte tillstånd erhållits från Kemikalieinspektionen (KEMI) för avsiktlig utsättning. 

Givetvis omfattas laborationer med de "undantagna" GMM av föreskrifterna Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:1) om mikrobiologiska arbetsmiljörisker - smitta, toxinpåverkan, överkänslighet och annan tillämplig arbetsmiljölagstiftning

Anmälan av innesluten användning av GMM för laborationer i skolan

Innan sådana GMM, som inte omfattas av undantaget i 3 §, SFS 2000:5, används första gången i skolan måste verksamheten anmälas till Arbetsmiljöverket. Verksamheten får startas 45 dagar efter det att fullständiga uppgifter har lämnats, om inte Arbetsmiljöverket beslutar något annat. Vilka uppgifter som ska lämnas för F-verksamhet framgår av bilaga 4 i AFS 2000:5. För F-verksamheter behövs blanketterna BA, S och FV, se kapitel 7. Läs gärna vägledningen innan blanketterna fylls i. 

Några råd och upplysningar för undervisning med mikroorganismer i skolan

• Undervisning med mikroorganismer bedrivs lämpligen i lokaler som utformats för laboratorieverksamhet. En miniminivå för tillämpade skyddsåtgärder i verksamheten är de skyddsåtgärder som krävs på skyddsnivå 1 enligt bilaga 3, tabell 1a, AFS 2000:5. Det innebär bland annat att ytorna på bänkar och golv är resistenta mot vatten, syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel (dekontamineringsmedel) och är lätta att rengöra. Tvättmöjligheter behöver finnas i rummet som används för laborationen.
  
• väl beprövade riskbedömda laborationer minskar riskerna för att någonting oönskat skall inträffa. Det krävs kunskap för att utföra riskbedömningar av GMM. Därför kan det vara lämpligt att undervisningen i skolan i första hand bedrivs med organismer som tidigare har bedömts av experter. Det finns "kits" och "laborationspaket" från både kommersiella och icke-kommersiella källor som kan användas. Lagstiftning och praxis varierar mellan olika länder. Därför kan inte laborationer som används i skolor i ett land automatiskt överföras till ett annat utan att förutsättningarna kontrolleras. Observera att riskbedömningar måste göras även för "undantagna" GMM.
  
• Om mikroorganismer som är resistenta mot antibiotika används i undervisningen är det viktigt att inte använda sådana som har resistens mot de antibiotika som är viktiga för behandling av sjukdomar. Användning av antibiotika kan bidra på flera olika sätt till att resistens sprids och försvårar behandling av infektioner. Särskilt viktigt är att generna för antibiotikaresistens inte finns på vektorer (till exempel vissa typer av plasmider) som är lätt mobiliserbara, vilket kan medföra att de lätt kan spridas till sjukdomsframkallande bakterier. Regeln att GMM med så låg risk som verksamheten medger skall väljas (6 § AFS 2000:5) är tillämpbar för valet av antibiotikaresistens eller annan gen för selektion.
  
• Det är viktigt att den som handleder laboratorieundervisning med mikroorganismer har tillräcklig kunskap och utbildning för att olyckor skall kunna förebyggas.
   
• Det är viktigt att identiteten för de GMM som används i undervisning är helt säkerställd. Universitetsinstitutioner och företag har ofta stammar av mikroorganismer de använder som är väl dokumenterade. Om sådana stammar odlas och återanvänds kan förändringar eller kontaminering av främmande organismer ske. Det är därför viktigt att alltid utgå från ett väl dokumenterat material varje gång. Att en GMM är kommersiellt tillgänglig innebär inte enligt den nuvarande lagstiftningen att den är provad och bevisad harmlös. Det är därför nödvändigt att man efterfrågar och får tillräcklig information från dem som säljer eller på annat sätt överlåter GMM.
  
• Dokumentation av riskbedömningar enligt 5 § AFS 2000:5 för de användningar (laborationer med GMM) som förekommer i skolan ska kunna uppvisas på begäran av Arbetsmiljöverket, som är den inspekterande myndigheten för innesluten användning av GMM. Det är viktigt att de som utför riskbedömningar av laborationer har tillräcklig kompetens. Utarbetade och riskbedömda laborationer bör följas till punkt och pricka. Om eventuella förändringar görs måste tillräcklig kompetens finnas tillgänglig för att göra nya riskbedömningar.
  
• Man måste ta hänsyn till elevernas ålder och förmåga vid val av GMM och laborationer. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1996:1) om minderåriga finns i 2 § ett krav på att arbetsuppgifter för minderåriga skall väljas med stor omsorg. Enligt 5 §, bilaga 1, samma föreskrifter, förbjuds arbete (med vissa undantag) för minderåriga i lokaler där mikroorganismer i riskklass 2 enligt AFS 2005:1 används. 
  
• Verksamma desinfektionsmedel och specificerade desinfektionsförfaranden skall finnas till hands när det behövs, till exempel för att ta hand om spill av mikroorganismer. Beroende på typ av medel ger kemiska desinfektionsmedel, i de koncentrationer som behövs för avdödning, inte sällan risk för irritation av luftvägar, ögon och hud samt allergiska reaktioner. Det är olämpligt att spraya desinfektionsmedel då den aerosol som bildas lätt sprids och kan hamna i luftvägarna.
  
• Alla GMM, även de som inte omfattas av anmälningsreglerna, måste avdödas effektivt efter laborationer för att de inte skall spridas. Om kemiska metoder används måste de kunna visas vara tillräckligt effektiva. Autoklavering (tryckkokning) är en väl beprövad metod som rekomenderas som förstahandsmetod. Användning av desinfektionsmedel medför i allmänhet kemiska risker för dem som hanterar dem. 

God mikrobiologisk praxis

God mikrobiologisk praxis är grunden för allt arbete med mikroorganismer och skall alltid tillämpas vid innesluten användning av GMM. Arbete enligt god mikrobiologisk praxis innebär bland annat att: 

• iaktta renlighet och god ordning,

• undvika ringar, armband, löst hängande hår och annat som kan försvåra
god hygien och bidra till smittspridning,

• inte äta, dricka, applicera kosmetika, använda tobaksvaror eller hantera
livsmedel inom arbetsområdet,

• inte munpipettera eller i övrigt arbeta på sådant sätt att biologiska
agens riskerar att hamna i munnen,

• undvika bildning och spridning av aerosoler, spill och stänk,

• så långt möjligt undvika att använda kanyler och vassa föremål,

• hantera kanyler och vassa föremål, som varit i kontakt med smittämnen,
på ett säkert sätt och genast lägga dem i behållare avsedda för
smittförande/stickande/skärande avfall, utan att sätta tillbaka skyddshylsan
på kanylen,

• hantera kulturer i slutna kärl eller på annat sätt för att hindra spridning,

• använda skyddskläder inom, men inte utanför, arbetsområdet,

• tvätta, och/eller desinfektera, händerna efter avslutat arbete och efter
att ha tagit av handskar samt

• ha rutiner för åtgärder vid oönskade händelser.