3.1 Alla inneslutna användningar måste riskbedömas med tillräcklig kompetens

Verksamhetsutövaren skall ha tillgång till den kompetens som behövs för att göra en allsidig riskbedömning (3 § AFS 2000:5) I större organisationer kan det vara lämpligt att inrätta en biosäkerhetskommitté eller ett nätverk av experter inom den egna organisationen för att tillgodose detta krav. För riskbedömning av användningar, där den egna kompetensen inte räcker till, kan man behöva rådfråga specialister utanför den egna organisationen. 
Se vidare råden till 3 §, AFS 2000:5.

3.2 Vad är "en användning"?

Det finns olika redovisnings-, anmälnings- och tillståndskrav för innesluten användning av GMM. För detta behövs någon form av systematik som gör det möjligt för användaren och myndigheten att kunna referera till vad som har anmälts eller fått tillstånd. Nyckelbegrepp i detta sammanhang är "användning" och "verksamhet". En "användning" ingår alltid i en "verksamhet". Begreppet "verksamhet" utvecklas vidare i avsnitt 6. 

Vad som skiljer en "användning" från en annan kan vara dels att man använder en annan GMM dels att den används på ett annat sätt. 
Det är "användningen" som är den definierade enhet som riskbedöms. De skyddsåtgärder som vidtas med bedömningen som grund är till för att förhindra att "användningen" skall ge upphov till skador. Följaktligen är det viktigt att göra en relevant avgränsning av "användningen".

En och samma GMM kan utgöra olika risk beroende på användningssätt. Användningen av ett GMM-virus kan till exempel innebära olika risker beroende på vilken sorts celler den odlas på. Ännu större skillnad i risk jämfört med dessa "användningar" blir det om "användningen" av samma GMM enbart består i att ta emot kulturer av den väl förpackat som riskavfall för att vidarebefordra till brännugn. En vägledning för innesluten användning av GMM i avfallsanläggningar finns i avsnittet ”Avfallsanläggningar och GMM".

Definition av "ny användning" finns i 2 § SFS 2000:271. 

Inom till exempel forskning är det vanligt att man gör många genmodifieringar i samma mikroorganism utan att det ändrar den bedömda risken med "användningen". Ett sådant biologiskt system kan ses som en GMM, om det kan beskrivas på ett tydligt och avgränsat sätt. I en användning skulle till exempel kunna ingå ett antal namngivna E. coli K12 stammar, vars handikapp är väl karakteriserade, en uppräkning av icke mobiliserbara vektorer och en definierad typ av DNA-insert. Beskrivningen av "användningen" måste utformas så att det klart framgår vad som ingår och ibland också vad som inte ingår. Inom den variationsbredd som följer av beskrivningen är det väsentligt att de bedömda riskerna är jämförbara vad gäller sannolikhet, konsekvens och typ. Det är viktigt att riskbedömningen av komplexa "användningar" verkligen omfattar alla fall som kan finnas inom avgränsningen. Om det går att hitta ett "värsta fall" inom avgränsningen som avviker från resten har avgränsningen troligen gjorts för vid. Se vidare avsnitt 3.3. 

3.3 Metodik för riskbedömningar och dokumentation

I AFS 2000:5, bilaga 1 beskrivs det tillvägagångssätt som skall följas vid riskbedömning: 
del A, förfarandet och del B, faktorer att ta hänsyn till vid bedömningen. 

Den som använder GMM gör vanligen någon form av riskbedömning, medvetet eller omedvetet. Den dokumentation, som skall göras enligt 5 §, och tillvägagångssättet enligt bilaga 1 ökar systematiken i bedömningen och medvetandet om olika faktorer som påverkar risken. Se också råden till bilaga 1 och 5 §, AFS 2000:5.

De olika komponenterna som ingår i en GMM beskrivs var för sig och tillsammans. Denna metodik gäller oavsett om man använder en "färdig" GMM, eller om man själv konstruerar den. I de fall man fått eller köpt GMM kan det ibland vara svårt att svara exakt på hur GMM är konstruerad. Att en GMM är kommersiellt tillgänglig innebär inte enligt den nuvarande lagstiftningen att den är provad och bevisad harmlös. Det är därför nödvändigt att man efterfrågar och får tillräcklig information från dem som överlåter eller säljer GMM.

Arbetsmiljöverket har tagit fram en blankett (BA) för att underlätta dokumentationen av riskbedömningar av innesluten användning av GMM. Det är viktigt att denna fyllts i på ett sådant sätt att de mest relevanta komponenterna för risken med användningen blir tillräckligt utredda. Det är inte möjligt att konstruera en blankett med helt fasta alternativ för alla biologiska system. Därför är det viktigt att använda och modifiera blanketten med hänsyn till det man riskbedömer. Vid redovisning av komplexa system kan det ibland gå att använda samma riskbedömningsblankett, eventuellt med modifieringar, men i andra fall behövs separata blanketter för olika delar av systemet. Blanketter finns i avsnitt 7. En specifik vägledning för riskbedömning av användning i enlighet med blankett BA finns i avsnitt 3.4

Följande exempel kan illustrera komplexiteten hos ett system: En cell infekteras av ett virus som har klonad nukleinsyra i sitt genom. Detta virus uppträder här i två roller, dels i egenskap av GMM och dels som vektor för den klonade nukleinsyran i cellen. Cellen blir i sin tur GMM vid infektionen. Beroende på system kan eventuellt nya virus produceras från den modifierade cellen. Om cellens genom inte modifieras kan cellen i vissa fall betraktas som substrat för GMM -viruset på samma sätt som näringslösningen i en agarplatta för bakterietillväxt. Modifieras cellens nukleinsyra genetiskt och cellen därpå används utan viruset närvarande betraktas denna modifierade cell som en egen GMM vars användning måste bedömas för sig.

Exemplet ingår i systemet två "del-GMM" med olika värdorganismer, dels virus som infekterar och cellen som modifieras. Då virus-GMM ofta har betydligt bättre spridningsförmåga än cellen som infekteras kan det vara naturligt att ange det virus som modifierats som värdorganism i blanketten. Men man får för den skull inte glömma bort cellerna i bedömningen. Om tillräcklig redovisning av relevanta egenskaper hos cellerna kan ges under rubriken "Uppgifter om andra biologiska faktorer" (se avsnitt 3.4.3) behöver inte en egen riskbedömningsblankett användas för detta.

Plasmider betraktas också som GMM när de används för att överföra genetiskt material. I en riskbedömning av en plasmidbärande bakterie kommer de i allmänhet att redovisas som "vektor". Under denna rubrik behöver då en tillräcklig beskrivning finnas av plasmidens egenskaper. 

Det finns exempel på att man arbetar med immunologiskt aktiva celler från infekterade patienter som förväntas interagera med en virus-GMM. I riskbedömningen av en sådan användning kan riskerna med cellerna överväga så att valet av skyddsåtgärder till största delen betingas av riskerna med de infekterade cellerna. 

Det behövs normalt inte lika detaljerade riskbedömningar för enkla användningar som innebär användning av väl karakteriserade och frekvent använda organismer, jämfört med komplexa användningar med mindre väl karakteriserade och kanske mer riskabla organismer. 

Kontinuerlig dokumentation

Det är viktigt att alla som arbetar med en användning är medvetna om gränserna för den användning som riskbedömts. Dokumentationen av riskbedömningen behöver därför vara tillgänglig och fortlöpande ses över och uppdateras (se 13 § SFS 2000:271). En ny bedömning behöver göras om gränserna för den tidigare dokumenterade riskbedömningen överskrids och det därmed handlar om en ny användning. Om den nya användningen bara i vissa avseenden skiljer sig från en tidigare riskbedömd användning kan bedömningen begränsas till vad denna skillnad kan innebära för risken. Det måste också finnas en vaksamhet för att ta hänsyn till riskfaktorer som inte förutsågs i den ursprungliga riskbedömningen. Anteckningar behöver göras, som visar att jämförelse med den ursprungliga riskbedömningen görs kontinuerligt. 

Se vidare 5 § och bilaga 1, AFS 2000:5 samt råden till dessa, liksom blankett BA för dokumentation av riskbedömning. 

3.4. Specifik vägledning för riskbedömning av en användning enligt blankett BA 

I detta avsnitt beskrivs mer detaljerat vad man behöver tänka på när man gör en riskbedömning av en enskild användning av GMM. Avsnittet följer blankett BA – Riskbedömning. En riskbedömning av en enskild användning av GMM omfattar också vad som praktiskt görs med GMM, alltså själva användningssättet.

3.4.1 Mottagarorganismen

Mottagarorganism definieras i 2 § AFS 2000:5 som 
a) En organism som mottagit ett främmande genetiskt material, 
b) Var och en av de organismer som gemensamt bidragit till en GMM i de fall då det inte går att avgöra vilken organism som är givare eller mottagare. 

Egenskaperna är avgörande för vad som kan räknas som "en och samma mottagarorganism". Ett tydligt exempel på att olika stammar av en art kan innebära mycket olika risk är bakterien Escherichia coli. Beteckningen E. coli används för allt från speciellt försvagade E. coli K12 och E. coli B till enterohaemoragiska E. coli O 157:H7 (EHEC) som kräver specifika skyddsåtgärder på skyddsnivå 3. I riskbedömningen är det därför nödvändigt att precisera mottagarorganismen genom att ange stam i detta fall. I andra fall kan det som klassificeras som två olika arter vara i stort sett identiskt, till exempel Mycobacterium avium och M. intracellulae. "Mottagarorganismen" måste kunna beskrivas entydigt avseende egenskaper och identitet.

Det finns många egenskaper hos mottagrarorganismen att ta hänsyn till vid riskbedömningen av GMM, dels skadliga egenskaper, dels sådana egenskaper som till exempel har betydelse för i vilka sammanhang eller med vilken sannolikhet dessa skadliga egenskaper kan komma till uttryck. 

Vid infektionsrisk är bland annat sjukdomsmekanism, smittvägar och infektionsdos betydelsefulla egenskaper. Mottagarorganismens eventuella förmåga att vara växt- eller djurpatogena måste också redovisas. Om mottagarorganismen har ett parasitiskt levnadssätt eller kan kolonisera många olika djur- eller växtarter bör detta tas i beaktande i samband med riskbedömningen. Organismens livscykel kan i vissa fall vara viktig till exempel för retrovirus och sporbildande bakterier. Det är även av värde att känna till var organismen förekommer naturligt och hur härdig den är i olika sammanhang samt hur och i vilka sammanhang genetiskt material skulle kunna spridas från mottagarorganismen och till vilka andra organismer.

Man behöver ta reda på om mottagarorganismen är klassificerad i något system för human-, djur- eller växtpatogener. En klassificering enligt AFS 2005:1 måste alltid göras. I bilaga 1 till de föreskrifterna finns kriterier för klassificering av organismerna utifrån infektionsrisk för människor. I råden till bilaga 1 finns en vägledning för klassificering och en vägledande förteckning med riskklass 2, 3 och 4-organismer. Att förteckningen är vägledande innebär bland annat att stammar av de klassificerade mikroorganismerna kan ha annan riskklass än i förteckningen.

Om den mottagarorganism som används för den genetiska modifieringen är en GMM sedan tidigare, måste riskbedömningen för denna GMM vara gjord och redovisas. 

3.4.2 Den genetiska modifieringen

Det finns olika metoder för att åstadkomma genetiska förändringar. En del av dessa har använts länge och anses förekomma naturligt, till exempel mutationer som orsakas av kemiska eller fysikaliska agens eller konjugation. Genetiska förändringar med enbart sådana "naturliga" metoder omfattas inte av genteknikregleringen, men kan givetvis ändå behöva beaktas vid riskbedömningen av innesluten användning av GMM. I bilaga A till de allmänna råden i AFS 2000:5 ges vägledning för definitionen av GMM med exempel på metoder som anses eller inte anses resultera i GMM. 

Det införda genetiska materialet 

Det finns exempel på att ofarliga mottagarorganismer förvandlas till patogener genom att plasmider eller fager med virulensfaktorer förs in i dem. 

Gener som till exempel kodar för peptider med hormonella effekter eller andra biologiskt aktiva substanser, receptorbindande sekvenser hos virus eller bakterier samt toxiner och cancerframkallande faktorer är exempel på skadliga egenskaper som kan tillföras genom det insatta genmaterialet. 

Om delar av klonade nukleinsyrasekvenser är okända, bör en bedömning göras för hur stor sannolikheten är att det kan finnas gener i materialet som skulle kunna ge GMM skadliga egenskaper. 

Vektorer

Exempel på faktorer som kan vara relevanta för riskbedömningen är vilken typ av vektor det är, hur väl karakteriserad den är, vektorns ursprung, planerad funktion, markörgener, kopietal, överförbarhet till andra mikroorganismer, rekombinationsegenskaper, värdspektrum och integrationsegenskaper i värdens nukleinsyra. Observera att en vektor med insatt genmaterial i sig kan utgöra en GMM. 

Antibiotikaresistens

Antibiotikaresistens är ett växande problem. Det är viktigt att inte använda gener som kodar för resistens mot sådana antibiotika som kan ha betydelse för behandling av sjukdomar. Särskilt viktigt är att undvika att använda gener som ger resistens mot sådana preparat som utgör sista utvägen vid behandling av multiresistenta bakterier. En viss resistensgen kan innebära olika risk beroende på vilken värdorganism den införs i. Det är viktigt att överväga möjligheten att avlägsna resistensgener som har utnyttjats vid framtagande av en GMM som används som produktionsorganism i storskalig produktion.

Läs mera i ett kompendium om antimikrobiella medel, antibiotikaresistens med mera 

Givarorganismen

Om nukleinsyrasekvenser som infogas i GMM är av biologiskt ursprung kan man behöva veta vilka arter eller stammar de kommer ifrån. I de fall givarorganismen är en patogen kan bland annat frågan om vilka gener (till exempel gener för virulensfaktorer) och hur stor del av genomet som klonas ha betydelse för risken. Vid "shotgun"-experiment är osäkerheten stor beträffande vilka av givarorganismens gener som infogas. Om genetiskt material från patogena organismer infogas i andra organismer med liknande egenskaper, kan det innebära att virulensfaktorer förs in i en omgivning där de kan öka skadligheten hos de organismer som härbärgerar dem. Givarorganismen som sådan kan ibland användas inom verksamheten och behöver då riskbedömas för sig.

3.4.3 Andra biologiska faktorer

Något som kan ha betydelse för den bedömda risken är hur väl karakteriserat det biologiska materialet är, till exempel om det hämtats direkt från naturen eller patienter, om det finns risk för kontaminerande mikroorganismer eller andra okända faktorer. I vissa celler eller försöksdjur kan det finnas faktorer som möjliggör komplementering på sådant sätt att till exempel ett replikationsinkompetent virus skulle kunna bli replikationskompetent. Det är också viktigt att redovisa om gener viktiga för till exempel virulens och kolonisation finns kvar eller har tagits bort. 

3.4.4. Den resulterande genetiskt modifierade mikroorganismen, GMM

Vid bedömningen av den resulterande GMM görs på samma sätt som för mottagarorganismen en bedömning av dels skadliga egenskaper, dels sådana egenskaper som till exempel har betydelse för i vilka sammanhang eller med vilken sannolikhet dessa skadliga egenskaper kan komma till uttryck. 

I den slutliga sammanvägningen kan ingå att bedöma om eventuella skadliga egenskaper, som fanns i utgångsmaterialet för konstruktionen av GMM, finns kvar i den resulterande GMM, eller om andra skadliga egenskaper skulle kunna uppstå till följd av att det genetiska materialet har omkombinerats eller förändrats. 

När en mottagarorganism modifieras genetiskt kan riskerna ändras och därmed också vilka skyddsåtgärder som behöver tillämpas. Eftersom klassificeringen av den ej modifierade mottagarorganismen inte självklart gäller för GMM, måste klassificeringen enligt AFS 2005:1 göras om. Observera att klassificeringen enligt AFS 2005:1 enbart gäller för infektioner hos människa. 

Andra skadliga effekter kan förekomma, för människa till exempel allergi eller påverkan av skadliga substanser. Skadliga effekter för djur och växter och miljön i övrigt måste också beaktas. Det kan vara lämpligt att väga in egenskaper hos liknande GMM om det finns erfarenhet av sådana. Om osäkerheten är stor behöver man betrakta risken som större till dess mer kunskaper och erfarenhet visar att den är mindre.

Se bilaga 1 B, AFS 2000:5 för exempel på potentiellt skadliga effekter. 

3.4.5 Yttre faktorer som påverkar risken

Man skall inte bara ta hänsyn till de inneboende egenskaperna hos det biologiska materialet och resulterande GMM vid riskbedömningen. Olika användningssätt och vilken typ av verksamhet som användningen tillhör har också betydelse, till exempel om det är storskalig verksamhet, laboratorieverksamhet, eller verksamhet med användning av GMM på djur. En inventering av olika förfaranden och förhållanden, som kan påverka risken behöver göras. Det kan till exempel gälla odlingsvolymer, odlingssätt, koncentration av organismer eller substanser, speciella arbetsmoment etc. 

Exempel på sådana yttre faktorer som påverkar risken finns i råden till bilaga 1, AFS 2000:5 under rubriken Verksamheten och dess omgivning som grund för bedömning av behov av skyddsåtgärder.

3.4.6 Sammanvägd bedömning och val av GMM för användningen

I den slutliga bedömningen skall alla faktorer vägas samman. Där ingår till exempel potentiellt skadliga effekter av GMM och ingående komponenter, men också sannolikheten att dessa effekter uppstår. För detta spelar de olika förfaranden och förhållanden som förekommer vid användningen en stor roll. Bedömningen skall göras utifrån tänkbara konsekvenser om GMM kommer utanför den primära eller sekundära inneslutningen, till exempel om någon sticker sig eller på annat sätt får i sig GMM eller om GMM skulle komma ut i avloppet eller den närmaste omgivningen. Om de potentiellt skadliga effekterna är stora kan i vissa fall strikta skyddsåtgärder behövas även om det är låg sannolikhet att de inträffar.

Man skall också överväga om en GMM med mindre risk skulle kunna användas med hänsyn till syftet med användningen. I AFS 2000:5, 6 §, punkt a) anges att man som första åtgärd vid planeringen skall välja en GMM med så liten risk för hälsa och miljö som verksamheten medger.

3.5 Andra vägledningar för riskbedömning av innesluten användning av GMM

Ytterligare vägledning för den riskbedömning som skall göras enligt direktivet om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer finns i Kommissionens riktlinjer (2000/608/EG). http://europa.eu.int/eur-lex/pri/sv/oj/dat/2000/l_258/l_25820001012sv00430048.pdf

På den belgiska webb-sidan http://biosafety.ihe.be finns länkar till flera ställen där det finns användbar vägledning för biosäkerhetsfrågor. En av dessa är till den brittiska myndigheten "Health & Safety Executive (HSE) där "Scientific Advisory Committee on Genetic Modification" (SACGM) har lagt ut ett kompendium på "internet" för vägledning för hur de brittiska reglerna för genetiskt modifierade organismer skall tillämpas. De brittiska reglerna bygger liksom de svenska bland annat på EG-direktivet 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer som ändrats genom direktiv 98/81/EG. 

Direktivet 90/219/EEG är ett minimidirektiv vilket innebär att länderna i sin lagstiftning måste ha regler som är minst lika strikta som det direktivet föreskriver. Det är möjligt för medlemsländerna i EU att ha striktare lagstiftning. På grund av denna omständighet, och skillnad i rättstraditionerna, är inte svensk och brittisk lagstiftning för innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) lika. Kompendiet är dock till stora delar tillämpligt på svenska förhållanden. Särskilt gäller detta de delar som handlar om riskbedömning.

SACGM-kompendiet kan hämtas som ett antal pdf-filer här:
The SACGM COMPENDIUM OF GUIDANCE