Myndigheternas försiktighetsprincip

År 1996 gav fem svenska myndigheter, dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålskyddsinstitutet ut en vägledning för beslutsfattare. Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält.

Vägledningen byggde på de vetenskapliga resultat som kommit fram om samband mellan lågfrekventa fält och barnleukemi som då nyligen presenterats.

Myndigheterna rekommenderade då gemensamt att om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas.

Mot bakgrund av att det för närvarande saknas vetenskapligt underlag för att ange gränsvärden för lågfrekventa elektromagnetiska fält i syfte att skydda mot långsiktiga hälsoeffekter är Myndigheternas försiktighetsprincip den rekommendation som bäst svarar mot dagens kunskapsläge samt de rekommendationer som WHO och EU har om en ett nationellt förhållningssätt till införande av försiktighetsstrategi.

LÄS:  ADI 477 - Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält.

Barnleukemistudierna ligger till grund för försiktighetsstrategin

Försiktighetsstrategin innebär att det kan vara lämpligt med någon form av begränsning av exponering för lågfrekventa, lågintensiva magnetiska fält.

Bakgrunden är IARC:s klassificering och den vetenskapliga osäkerhet som råder om kronisk exponering för lågfrekventa, långintensiva magnetiska fält innebär en ökad risk för barnleukemi eller ej.

I juni 2002 redovisade IARC, International Agency for Research Cancer, sin klassificering av lågfrekventa elektromagnetiska fält och cancer. IARC har klassificerat lågfrekventa elektromagnetiska fält som möjligt cancerframkallande (klassifikation 2B, possibly carcinogenic).

Detta är baserat på statistiska samband mellan exponering för lågfrekventa magnetiska fält i boendemiljö och en viss ökad risk för barnleukemi. För vuxna saknas klassificering.

Möjligen carcinogen för människor

"Möjligen carcinogen för människor" är den svagaste av de tre kategorierna "möjligen carcinogen för människor", "troligtvis carcinogen för människor" och "är carcinogen för människor" som används av IARC för att klassificera vetenskapliga bevis angående sådant som är potentiellt carcinogent.

IARC har ytterligare två sätt att klassificera vetenskapliga bevis: "kan inte klassificeras" och "är antagligen inte carcinogen för människor".

"Möjligen carcinogen för människor" är en klassifikation som används för att beteckna ett agens för vilken det finns begränsat med stöd för att den är carcinogen för människor och mindre än tillräckligt med bevis för att den är carcinogen i försök gjorda med djur.

Efter denna klassificering har flera studier, såväl cell- som epidemiologiska studier publicerats, studier som eventuellt skulle kunna medföra en annan klassificering är IARC: s 2002.

WHO gör motsvarande bedömning

I WHO: s Environmental Health Criteria Monograph No. 238, Extremely low frequency fields, 2007, har en förnyad bedömning av IARC:s klassificering gjorts. Utfallet av WHO:s bedömning är densamma som IARC:s, även mot bakgrund av studier som publicerats sedan 2002.

SSI:s vetenskapliga råd 2006

Liknande bedömning gör SSI:s vetenskapliga råd i sin utvärdering över 2006 års vetenskapliga studier om elektromagnetiska fält. Även mot bakgrund att lågintensiva, lågfrekventa magnetiska fält kan ha en viss betydelse för överlevnaden hos barn med viss typ av leukemi.