Föreskrifter och EU-direktivet

För närvarande har vi i Sverige endast föreskrifter om högfrekventa elektromagnetiska fält, i frekvenser 3 MHz – 300 GHz. Vi har idag inga gränsvärden utan endast rekommendationer för lågfrekventa, magnetiska fält se Myndigheternas försiktighetsprincip.

EU-direktiv om elektromagnetiska fält i arbetslivet

I april 2004 publicerade EU ett särdirektiv om skydd för arbetstagare mot skadlig exponering för elektromagnetiska fält, direktiv 2004/40/EC.

Enligt de ursprungliga planerna skulle direktivet överföras till svenska föreskrifter senast april 2008. Detta har skjutits upp till april 2012 på grund av svårigheter att uppfylla direktivets krav vid användning av MRI-utrustning inom sjukvården.

Syftet med direktivet är att skydda arbetstagare mot kända, negativa, kortsiktiga effekter, orsakade av inducerade strömmar och energiabsorption, som uppstår eller kan uppstå vid exponering för tidsvarierande elektromagnetiska fält, upp till 300 GHz, under arbetet.

Detta görs genom gränsvärden och insatsvärden för exponering. I direktivet anges tydligt att det inte omfattar långsiktiga effekter eller risker som uppstår vid beröring av strömförande ledare.

Gränsvärden och insatsvärden i EU-direktivet

Direktivets gränsvärden baseras på säkerställda effekter på nervsystemet och på uppvärmning i hela eller delar av kroppen.

Inom frekvensområdet 1 Hz – 10 MHz anges gränsvärden som maximalt tillåten inducerad strömtäthet och inom frekvensområdet 100 kHz – 300 GHz som maximalt absorberad effekt i kroppen, SAR-värde. Dessa två storheter kan inte mätas utanför kroppen.

För att möjliggöra mätningar utanför kroppen har man infört mätbara storheter i form av insatsvärden som är härledda ur gränsvärdena.

Insatsvärdena är elektrisk och magnetisk fältstyrka, magnetisk flödestäthet, ekvivalent strålningstäthet, kontaktströmmar samt inducerade strömmar i extremiteter.

Om insatsvärden inte överskrids är gränsvärdena inte heller överskridna. Om insatsvärden däremot överskrids måste en fördjupad analys göras för att avgöra om även gränsvärdena överskrids.

Inducerad ström i armar och ben

I frekvensintervallet 10 – 110 MHz finns även gränsvärden för inducerad ström i armar och ben. Anledningen till detta är att en för hög inducerad ström skulle kunna leda till för en hög lokal termisk belastning och därmed överskrida SAR-värdet för lokal belastning.

Ett exempel på detta är en arbetstagare som står, jordansluten, i ett elektromagnetiskt fält. De strömmar som då induceras i kroppen kommer då, på sin väg till jordplanet, att passera till exempel en handled eller ankel med en liten, relativt kroppen, tvärsnittsarea och kan orsaka en lokal uppvärmning i handleden eller ankeln.

Kontaktströmmar

Kontaktströmmar har ett annat ursprung än inducerade strömmar. Dessa strömmar uppstår då två föremål med olika potential, och därmed olika laddningar, kommer i kontakt med varandra.

För att utjämna potentialskillnaden kommer laddningarna att omfördelas mellan de två föremålen, det vill säga en ström kommer att flyta mellan dem.

Under ogynnsamma omständigheter kan det flyta betydande strömmar, till exempel en arbetstagare som kommer i kontakt med en stor uppladdad kondensator eller en stor, uppladdad ledande struktur. De strömmar som då uppstår kan vålla till exempel brännskador på huden eller påverkan på hjärtat.