Vad är elektromagnetiska fält?

Elektromagnetiska fält uppstår då elektriska laddningar sätts i rörelse eller bromsas. Exempelvis då en högfrekvent ström tillförs en sändarantenn för radiokommunikation. Eller till elektroder i en plastsvetsmaskin eller en diatermiapparat för medicinsk värmebehandling.

Det elektromagnetiska fältet är sammansatt av ett elektriskt fält och ett magnetiskt fält som i form av vågor utbreder sig fälten från källan till omgivningen med ljusets hastighet.

Röntgen-, ultraviolett-, synlig- och värmestrålning, mikrovågor, radiovågor …

För att beskriva egenskaperna hos det elektromagnetiska fältet kan ett antal olika storheter användas såsom till exempel frekvens, våglängd och amplitud.

En viktig storhet som beskriver det elektromagnetiska fältet är frekvens som anger hur fältet varierar i tiden. Frekvensen uttrycks i Hertz, det vill säga antal svängningar per sekund.

Det elektromagnetiska spektrumet innefattar olika fenomen som till exempel röntgenstrålning, ultraviolett-, synlig- och värmestrålning, mikrovågor, radiovågor och lågfrekventa fält, alla med sina speciella frekvensintervall.

Närfält och fjärrfält

I yrkeshygieniska sammanhang är avståndet till källan, de elektromagnetiska fälten, och fältens frekvens mycket viktiga vid en exponeringsbedömning. Dessa faktorer anger vilken typ av påverkan som sker i kroppen, påverkan av inducerad ström eller värmepåverkan.

Närfält

Vid en frekvens på 50 Hz, vilket motsvarar en våglängd på 6000 km, kommer den som exponeras för ett sådant fält i praktiken att befinna sig i närfältsområdet. Det vill säga att den exponeras för ett elektriskt fält och ett magnetiskt fält.

Fjärrfält

Vid en frekvens på 2 GHz, vilket motsvarar en våglängd på 1,5 dm, kommer den som befinner sig på ett avstånd närmare än några dm från källan att befinna sig i närfältsområdet. Och den som befinner längre bort kommer att befinna sig i fjärrfältsområdet. I fjärrfältsområdet sker exponering för strålning.