Användningsområden för olika asbesttyper

Krysotil är den asbestsort som vanligen användes inom asbestcementindustrin, som tillverkade produkter med 5–20 viktprocent asbest. Krysotil användes i friktionselement (30–80 % asbest) och packningar (40–75 % asbest). Långa krysotilfibrer har använts för asbestväv med 80–100 viktprocent krysotil. Vid tillverkning av olika golvbeläggningsmaterial har stora mängder kortfibrig krysotil använts som fyllnads- och armeringsmaterial, liksom i många färg-, tak-, beklädnads- och plastprodukter.

Krokidolit användes huvudsakligen till filter, packningar, isoleringar m.m. när det krävdes syrabeständighet. Krokidoliten kan även förekomma i andra produkter, bl.a. i mindre omfattning i asbestcementprodukter.

Amosit användes huvudsakligen som isolering i blandning med basisk magnesiumkarbonat (magnesia alba). Blandningen användes till isolering av rör, ångpannor m.m.

Antofyllitasbest, som är beständig mot syra och lut, användes som fyllnads- och armeringsmaterial i produkter som skulle vara alkali- eller syrabeständiga, t.ex. vissa plastprodukter, asbestpapp samt cement- och isoleringsmassor.

Tremolitasbest och aktinolitasbest kan förekomma som föroreningar i andra viktiga industrimineral. Exempel på sådana är talk och dolomit.

Tabell Mineral, Asbesttyper och CAS.nummer

I nedanstående tabell anges i vilka mineral olika asbesttyper förekommer, kemisk formel samt CAS-nummer (CAS = Chemical Abstract Service).





Former av mineralerna aktinolit, antofyllit och tremolit där partiklarna uppfyller fiberdefinitionen betraktas från arbetsmiljösynpunkt som asbest och får här beteckningarna aktinolitasbest, antofyllitasbest och tremolitasbest. Aktinolit, antofyllit och tremolit förekommer även som icke fibrösa mineral.