Ändringar i arbetsmiljölagen sedan 1978

1980
ändrades reglerna i 7 kap. 13 och 14 §§ om tystnadsplikt för skyddsombud och ledamöter i skyddskommitté. 
Örlogsfartygen fördes in under arbetsmiljölagen med Sjöfartsverket som tillsynsmyndighet.

1982 
upphävdes kapitlet om arbetstider. För minderåriga fick Arbetarskyddsstyrelsen i 5 kap. 5 § bemyndigande att besluta föreskrifter om arbetstidens längd och förläggning.

1985
infördes regler om företagshälsovård samt om arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet i 3 kap. 2 §, 6 kap. 9 § och 7 kap. 13 §.

1986 
upphävdes 7 kap. 2 § om kommunal tillsyn av arbetsmiljön på mindre arbetsställen.

1987 
anpassades vissa formuleringar till plan- och bygglagen.

1988 
ändrades ordet ”skeppstjänst” till ”fartygsarbete” i nuvarande 1 kap.4 §.

1989 
ändrades reglerna om tystnadsplikt i 7 kap. 13 § så att skyddsombud och skyddskommittéledamöter kan diskutera arbetsmiljöfrågor med sakkunniga hos sin centrala organisation. 
Kravet i 6 kap. 2 § på tillstånd från Yrkesinspektionen för att utse regionalt skyddsombud upphävdes.

1990 
utvidgades arbetsmiljölagens giltighet till elever på alla stadier. Regler om elevskyddsombud infördes i 6 kap. 17 och 18 §§.
Lagen blev tillämplig även när minderåriga arbetar som egna företagare eller i familjeföretag. En 13-årsgräns för arbete infördes med mycket få undantag.

1991 
beskrevs arbetsmiljölagens ändamål i 1 kap. 1 §.
Krav på individuell anpassning av arbetsförhållandena infördes i 2 kap. 1 § och 3 kap. 3 §. Arbetstagarnas rätt att medverka vid förändringar av arbetet preciserades och de organisatoriska och psykologiska arbetsmiljöfaktorerna lyftes fram. 

En ny paragraf, 3 kap. 2a §, lades till om arbetsgivarens internkontroll och om arbetsanpassning och rehabilitering. 
I 3 kap. 4 § markerades arbetstagarnas skyldighet att medverka i arbetsmiljöarbetet.
Reglerna i 3 kap. 8 och 9 §§ om bruksanvisning och märkning utvidgades till all produktinformation om tekniska anordningar och farliga ämnen. I 3 kap. 10 § ställdes krav på förpackningar. 
I 3 kap. 13 § (numera 14 §) infördes arbetsmiljöansvar för byggherrar och projektörer i fråga om byggnader och anläggningar.

Arbetarskyddsstyrelsen fick i 4 kap. större möjligheter att kräva kontroll av tekniska anordningar och farliga ämnen. Styrelsen fick också utökad rätt att ge generella föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.
Skyddsombuden ska enligt 6 kap. 4 § delta vid planering av arbetsorganisation och upprättande av handlingsplaner samt vaka över arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete. De fick i 6 kap. 6a § rätt att kräva ingripande av arbetsgivaren och Yrkesinspektionen. 

I 6 kap. 9 § preciserades skyddskommitténs ställning i arbetsmiljöarbetet.
Den som sålt en teknisk anordning eller ett farligt ämne kan enligt 7 kap. 4 § åläggas att ge tillsynsmyndigheten upplysningar om detta.

Yrkesinspektionen fick i 7 kap. 6 § rätt att lägga samordningsansvaret vid byggnadsarbete även på byggherren. 
I 7 kap. 9 § (numera 8 §) fick Yrkesinspektionen rätt att kräva att den som upplåter lokal, markområde eller utrymme under jord undersöker skyddsförhållandena.

1992 
gjordes vissa ändringar i 3 kap. 8 § samt 4 kap. 1–3 §§ för att anpassa arbetsmiljölagen till avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

1994 
gjordes vissa ändringar i ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 1 § och delar av den flyttades till 2 kap. I 3 kap. infördes en bestämmelse som pekar på sambandet med 2 kap.
I 3 kap. 2a § ersattes ”säkerställer” med ”leder till”.
I 3 kap. 6 § fick alla som driver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe ett ansvar att inte utsätta någon som arbetar där för ohälsa eller olycksfall. Dessutom preciserades samordningsansvaret. 

I 3 kap. 12 § infördes ansvar för den som råder över ett arbetsställe och för den som anlitar inhyrd arbetskraft.
I 4 kap. 8 § fick Arbetarskyddsstyrelsen rätt att kräva att även andra än arbetsgivare upprättar handlingar. Styrelsen fick också genom 4 kap. 10 § rätt att utvidga arbetsmiljölagens giltighet för ensam- och familjeföretag. 

I 6 kap. 10 § gavs skyddsombud rätt att komma in på arbets­ställen där någon annan arbetsgivare än hans egen råder.
I 7 kap. 11 § infördes en möjlighet att kräva varningsinformation eller återkallelse av levererade varor.

I 8 kap. 5 § fick Arbetarskyddsstyrelsen rätt att införa sanktionsavgift för brott mot vissa föreskrifter. På områden där sanktionsavgift inte införts ändrades straffet till böter. För brott mot förbud eller föreläggande finns dock fängelse kvar som ett alternativ. 

1995 
anpassades formuleringen i 1 kap. 3 § punkt 3 till den nya lagen om totalförsvarsplikt. 
Vidare ändrades regeln i 1 kap. 4 § punkt 2 om arbete i arbetsgivarens hushåll, så att endast arbetstagare som har fyllt 18 år är undantagna från arbetsmiljölagen.

Reglerna om överklagande i 9 kap. 2 § ändrades så att Arbetarskyddsstyrelsens beslut ska överklagas till länsrätt i stället för till regeringen när det gäller skyddsansvar för tillverkare och leverantörer.

1997
byttes hänvisningen till uppbördslagen i 8 kap. 8 § ut mot en hänvisning till lagen om dröjsmålsavgift.

1999
byttes bestämmelsen om företagshälsovård i 3 kap. 2 § ut mot en ny paragraf 2b §, enligt vilken arbetsgivaren svarar för att det finns den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver. Dessutom infördes en definition av vad som menas med företagshälsovård.

2001
slogs Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen ihop till en enda myndighet med namnet Arbetsmiljöverket och det nya namnet fördes in i lagtexten.
9 kap. ändrades så att de flesta överklaganden av verkets beslut görs till regeringen. I några fall överklagar man i stället till länsrätt.

2002
gjordes en tydligare överföring till svensk rätt av vissa krav i EU:s ramdirektiv för arbetsmiljön. Vidare fick Arbetsmiljöverket rätt att kräva förhandsgranskning genom tredjepartsorgan av arbetsprocesser, arbetsmetoder och anläggningar.

2003
utvidgades arbetsmiljölagens tillämpningsområde till att även omfatta fartygsarbete. Detta innebär att samma arbetsmiljöregler gäller för arbete ombord på fartyg som för arbete på land. Dock finns vissa arbetsmiljöbestämmelser som är speciella just för fartygsarbete kvar i fartygssäkerhetslagen. Tillsynen av fartygens arbetsmiljö utövas av Sjöfartsverket som tidigare. Till följd av ändringen i tillämpningsområdet har flera följdändringar blivit nödvändiga att göra både i lagen och i arbetsmiljöförordningen.

I 2 kap. 4 § har bland de arbetshygieniska förhållandena även vibrationer tagits med. 

2004
ändrades två paragrafer på grund av en ny produktsäkerhetslag.

2005
infördes ett tillägg i 2 kap. 10 § om att det finns bestämmelser om arbetstiden vid visst vägtransportarbete. De bestämmelserna finns i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete.